Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för öfrigt utom Sverge torde vara så godt som
obekant. För oss, hans landsmän, har han blifvit
odödlig genom något som han kallat: „Min son på
galejan” eller „Allahanda Bläckhornskram”, samlade
under en ostindisk resa. Wallenberg medföljde
såsom embetsman ett af svensk-ostindiska kompaniets
fartyg och företog sig att, mest blott för sitt eget
nöje, göra diverse anteckningar under seglatsen och
uppehållen på de olika orterna under vägen. Dessa
rese-anteckningar utgåfvas först långt efter hans
död; de vunno genast ett allmänt bifall för den
oförargliga humor, som deri uttalar sig, för de,
visserligen stundom nog grossiera, men alltid qvicka
ordspel och hugskott, hvilka han så otvunget och
okonstladt låter löpa ur pennan, likt fria och hastigt
utkastade trädsnidts-arabesker. Gustaf den Tredje
fäste tidigt uppmärksamhet vid den för sin
spiritualitet kände mannen och hade till och med vid
något tillfälle låtit forstå, att Wallenberg skulle
kunna påräkna hvad pastorat han ville söka. Då
nu det indrägtiga Mönsterås pastorat i Kalmar stift
blef ledigt, anmälde sig Wallenberg som sökande
härtill. Gustaf betänkte sig ett ögonblick; Wallenberg
var ännu en helt ung man och pastoratet ett af
landets förnämsta. „Ni är likväl nog ung till ett
så fett brödstycke, ett så magtpåliggande kall”, sade
kungen. „Jag är född samma år som Eders
Majestät”, svarade Wallenberg med en betydelsefull
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
