Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Det grundlösa, 4jupa,
Det gränslösa, vida,
Der böljor på böljor stupa,
Der vindar mot vindar strida,
Der bärar af lif, utan tal, utau namn,
Krälande, hvimlande om hvarandra,
Fylla omätliga afgrunders famn;
Der de tunga hvalar vaudra
Ur den stumma nattens gömmen,
Och menniskan, ej mätt af jordens bröd,
Jagär kring dödens herradömen
Efter lifvets öfverflöd.”
Jag lägger särskildt eftertryck på den antithes,
hvilken förekommer i dessa sista rader, emedan
detta rhetoriska medel just är en af hemligheterna
i den wallinska poesien och vältaligheten. Aldrig
har någon bättre än han förstått och vetat att
begagna antithesens gripande kraft, han har dermed
gjort verkliga underverk. Den originella, vid första
påseendet temligen oregelbundna rhythm, som
förekommer i det sednast anförda fragmentet, är
äfven-ledes ett af den wallinska suadans framstående
ka-raktersdrag. I Wallins lyrik och rhetorik, särdeles
i denna sednare art af hans stora författarskap,
påträffar man Öfverallt denna fria, ofta till och med
bisarra takt, men han åstadkommer alltid dermed
en mängd förut icke ens anade effekter; sjelfva den
eljest mot språkets prosodi i flera fall stridande
aeeentuering, hvarmed han deklamerade från pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
