Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan dess vunnit ett par pris i Svenska Akademien,
men vidare har man nästan icke hört af honom.
Lindeblad är, med allt sitt tegnerisande, likväl en
nian af poetisk halt och som i flera sina
kompositioner har mer af sin store förebild, än blotta
formeh.
En poet, hvilken framför allt eger den
förtjen-sten att icke precist sjunga i samma ton, som de
tusen andra, är den glade löjtnanten Wilhelm v.
Braun. Recensenterna hafva för hvarje ny volym
poemer, han utskickat i det allmänna, pesterat mot
det mindre ansade, det sjelfsvåldiga, det cyniska i
flertalet af hans stycken, — och det är sannt,
mannen är litet frivol! — men. imedlertid har hans
publik för hvaije gång snarare ökats, än minskats.
Detta kommer helt simpelt deraf att Brauns
frivolitet är en qvick, en sprittande och derjemte en
ganska originell, — och verlden är nu en gång
sådan att den roas mer af det qvicka, än af det
ledsamma! — Man skulle väl kunna säga, at Braun
i viss mån haft till mönster den för ett par år sedan
aflidna Wadmato, hvilken äfven med all sin „cynism”
var en qvick man, den der efterlemnat åtskilliga
poemer, som alldeles icke äro att bortglömma ur
räkningen; men i allmänhet har dock Braun
skrifvit på sin alldeles egna fason. Atl i en del af dessa
hans komiska, satiriska, epigrammatiska och
jovialiska dikter någon egentligen poetisk åskådning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
