Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Clémence Isaure, en romance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Han finner inga rim, han söker inga,
hans tankar vilja sig ej längre tvinga
i några reglor in, hans hjerta slår
dertill för högt, för mycken oro sjuder
i ådrorna, och han den fåfängt bjuder
att stilla sig, — ett långt farväl han tar
af trubadurn, — men älskaren står qvar.
Raoul i dag — vid muren icke väntar
och ej som förr på murgrönshäcken gläntar,
— förlåten det, J sköna, för en gång!
Men när Clémence till källan sakta sväfvar
med vattenkannan och sin tysta sång,
midt i sin vandring hon tillbaka bäfvar,
— hon ger ett rop: “Raoul!“ — Raoul det är.
Han denna gången ingen nåd begär,
han är sitt ödes herre, — blicken flammar,
hans hjerna brinner af en salig yra,
lian kan ej längre ungdomskänslan styra,
det är en ström, som bryter alla dammar,
lians själ är storm, — han fattar hennes hand,
men eldigt, djerft! i dag han allt kan våga, —
hans stämma skälfver, men liksom en låga,
som fladdrandet af en vulkanisk brand:
“Farväl, Clémence! ■— Tack för de rika timmar
af stilla njutning osedd du mig skänkt!
Tack för den eld, som i ditt inre glimmar,
tack för hvar gång du på din vän har tänkt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
