Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
han hade sina underliga kanter,
de hafva redan slipats af så smått,
han blifvit, — och jag hoppas nu det varar, —
en kavaljer, som andra unga karlar.
Det var ej fritt, att han som pojke hade
af romaneska griller fått en släng;
det är för ängsligt, — mången gång jag sade, —
han pjunkar som en ostämd klavecin,
han måste ut! — Jag mig i saken lade
med allvar och med kraft, bestämd och sträng,
och gudskelof! det der har bättrats sedan,
men också är han — två och tjugo redan!
Han rustar, så det tasslas oupphörligt,
— än se’11? livad mer? Allt skall ju ha sin tid,
det är hvad jag så grundligt, som väl görligt,
alltjemnt predikar, och jag blir dervid;
låt ynglingen få lefva litet rörligt!
det är naturens gång, — en inre strid,
en — jäsning! Så ju sjelfva våren jäser,
det lifvet är, som sjuder, porlar, fräser!
Låt honom rusta ut! har ingen, fara,
allt går sin gilla gång på bästa sätt;
en vacker dag han sjelfmant skall förklara,
att han vid detta ungkaiislif är mätt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
