Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
— Hvad man väl minst sig skolat föreställa,
en — småstadsflicka! Hon helt nyss föll ned,
tänk er, från — Nora! På besök lios tanten!
Ar ej ens införd än i Amaranthen!
Ej riktigt ung är fästmön, — men hon eger
ett jernbruk, värdt en tjugo tunnor gull, —
ej vacker just, — men, hvad som mera väger,
hon vitter är och ganska känslofull,
(i “Posten“ någon gång hon, så man säger,
gör elegier för sitt nöjes skull,)
derjemte lär med smak hon harpa spela
och heter intet mindre än Pamela.
Om ett man enig blef från första stunden:
“vår Walter gjort ett kon venan spar ti“.
Man fann det öfvermåttan klokt i grunden,
båd’ praktiskt seddt och såsom teori;
för vännerna, den slutna taffelnmden,
det låg en välbeliöflig tröst deri:
“Han gifter sig, — det kan fatalt man tycka,
dock smälter han ej bort det är vår lycka“.
Och “första Morgonstunden^, stackars liten,
bekant från Procris och Cephal alltre’n,
— liar ingen nöd! Den mysande chariten,
fullt lika glad, som förr, i rampens sken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
