- Project Runeberg -  Samlade ax. Nya dikter /
81

(1868) [MARC] Author: Oscar Patric Sturzen-Becker
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

81

men — fästmön, lemnad, till förtviflan bringa,
men ställa till skandal af ohörd art,
men trotsa etikettens alla lagar —?

Nej, han må stadna qvar, som gud behagar.

“Men, kära Walter! — hörs Pamela mana, —
men hör mig då och säg mig, hvad står på?
du har ju eljest ej så löjlig vana,
att störta upp och lyfta dig på tå
och låta ögat mellan buskar spana
precist, att med förlof jag säga må,
liksom — jag vet ej hvad! Sitt ner, berätta,
livad i extas dig kunnat så försätta!“

— “Mig i extas? —■ O, du tar felt, min dyra!
nyfikenhet säg heldre rätt och slätt!

Der står — en grupp äf herrar, tre till fyra*
der vid fontainen, — här är mindre lätt*
att riktigt se dem, — ej jag kunde styra
min häpnad, då bland dem på gång och sätt
jag tyckte mig en vän — från Småland — känna,
en — Raab; — dock alltför stor figur är denna.

Der är han! —- Ah! nu är jag viss på saken,
det var ett misstag. Likheten var stor,
så stor likväl, att aldrig jag såg maken;
man stundom sina ögon knappast tror;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:54:04 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sturznya/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free