Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
jag af en trolldom är med lamhet slagen,
en magt, som styr mig efter sitt begär,
som har min vilja lagt i band och länker,
som handlar för mig, nästan för mig tänker.
Att älska är ju att vulkaniskt brinna
för något visst, — med oaflåtlig brand!
en drift att detta enda engång hinna,
att gripa, hålla fast det med sin hand,
hvadheldst det är, — om Mammon, om en qvinna,
om lagerkronorna, dem äran band!
Att älska är ej önska blott, men vilja
med rastlös håg, — nu, låt oss tingen skilja!
Nu jag! hvad vill jag? — Låt till punkt och pricka
oss få den frågan utredd, saken klar!
Det trängtans mål, dit själ och öga blicka
med girig eld, hvad är det här, och livar?
Det — finns ej till.... Jag såg en gång en Hicka,
— en syn! Jag åter nyss den skymtat har,
— och sedan? Punkt. Romanen har sin ända
just som den börjar; det är det förvända.
Hvem är hon? Ständigt samma dumma fråga!
En enda gång tillbuds mig svaret stod,
— min lycka log mig till, — livad var att våga?
två steg från stället blott! beslut och xnodl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
