Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anne-Marie, en idyll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
han-uppstått räddad, — mer äimu! kurerad,
en ömsint vänskap vare tack och pris!
Två englar ömsom vid hans läger vakat,
—- fast pappa sjelf sitt hufvud stundom skakat.
Ty Walter pratat nästan som en fåne
i sömnen allsköns dumt, förvirradt tyg,
han yrat utan paus om sol och måne,
och 0111 en ungmö, nigande helt blyg,
om Kungsträdgårdens skjutsstation i Skåne,
och om en gul salopp, en “Nåd“ så dryg,
och om en ton, som han på vägen tappat....
Nu — lugn i nu omstämdt allt, hvad nyss förslappadt!
En sommarqväll af dem blott norden känner,
med dagens ljus och nattens poesi,
i en berså vi finna trenne vänner,
förenade i bjert lig harmoni,
- först kapten Hjelm, den sällaste bland manner,
dernäst hans äkta hälft, fru Anne-Marie,
men öfverst vid det lilla lusthusbordet
och mellan begge — ’Walter, som har ordet:
“Jag sagt er allt, jag lagt min själ framför er,
han yttrade till slut med stadig röst, —
ii Ii t livad till min passionshistoria hörer.
jag ärligt bigtat. llittadt är milt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
