Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så dog han biltog från den gamla norden,
och ingen vänlig hand hans öga lyckte,
ej till farväl en hemlandston han fick;
som stormen, då den drager öfver jorden,
titaniskt allt han engång med sig ryckte,
som den att dö i fjerran rymd han gick.
— Jag stod på stranden, när den sista gången
från Sverges kuster han sin kosa styrde
på guds försyn i vida verlden ut ...
orkanen tjöt, — jag minnes än den sången, —
kring bog och reling skyhögt vågen yrde,
allt för min blick försvann i skum till slut.
Det lilla seglet blott, det purpurröda,
jag då och då såg dyka upp, likt flamman
utaf en brand, som andfådd flämtar till.
— Från denna scen jag slet mig lös med möda,
det var en hel romantisk dikt, trängd samman
inom ett nötskals rymd, om du så vill.
Se’n dess, — o! medan lifvets afton skymmer,
att stappla fram på stigar icke kända,
att trefva efter lyckans stängda dörr!
hvad lif af pröfningar och af bekymmer,
hvad daglig kamp, och dertill hvad måhända
bland allt är bittrast: minnet utaf förr!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
