Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfällighetsdikter. - Sång for Unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
rötterna gå djupt i gråstensgrunden,
jern i deras knutna muskler bor,
kronan, — och för sekler är den bunden, —
vidt sig hvälfver som ett tempelkor.
Sköldar fullt i deras grenar hänga
från bedrifternas och ärans dar,
underbara minnen här sig tränga
och af båda hvar sitt epos har.
Men inunder löfvets friska kransar,
sedan stormen flytt från våra fjäll,
nu blott fredens milda elfva dansar,
bygger idogheten tryggt sitt tjäll.
Hur de sågos der mot skyn sig lyfta
länge hvar för sig, de ekar två,
— par, men skilj da dock, — ur hvar sin klyfta,
växte de en dag ihop ändå.
Hur de högre allt och högre sköto,
hur de sina grenar bredde ut,
kronorna sig till hvarannan slöto
och af två ett lof hvalf blef till slut.
Syn, som för vårt öga herrlig stiger,
Hoin i dag föryngrad mot oss ler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
