Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Juveler och glasbitar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yl.
JUVELER, OCH GLASBITAR.
Med den kännedom vi redan ega om Reuterholms
gränslösa godtrogenhet och naturliga fallenhet för att
bli mystificerad, frapperas vi ett ögonblick af ett
faktum, som har ett visst utseende af att betyda något i
riktning af rena motsatsen: karakteren af en man, den
der med skarpt öga och strängt kritiskt sinne
beherr-skar sin omgifning och förstår „to make a distinction".
Vi mena hans olika ställning till olika undergörare.
Om Björnram var det icke tillåtet att ett enda ögonblick
sätta i fråga, att han ju var den ärligaste själ under
solen, liksom att han var den mest lysande prakticus;
hans visdom var äkta som purt gull, hans
prestationer voro så fria från charlataneri, som naturens eviga
urkrafter, hans fosfor- och lycopodii-experimenter voro
de sannskyldigaste underverk, vittnande om en
obegränsad magt öfver andeverlden, men många andra,
hvilka synas åtminstone oss fullt ut lika respektabla och
hvilka gjorde sina saker ungefär lika fiffigt som han,
voro inför Reuterholm „falska profeter", „bedragare",
^lycksökare", „narrar", ogräset bland hveten och hvad
Argus-Johansson skulle kallat „usurperade reputationer".
Sålunda hafva vi t. ex. i Ulfklou (om hvilken
framdeles,) en man, hvilken Reuterholm „var för slug" och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
