Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Den sista akten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
och det blef snart denne ryska agent, som i förtrolig
underhandling med baron H. H. Essen (den nya
Öfver-ståthållaren), dervid grefvinnan St. Priest var
mellanhanden, uppgjorde planen för hela det följande
öfver-raskande äfventyret.
Reuterholm befann sig i det ögonblick, hvarom
här är fråga, (mars 1796) under trycket af många
förlägenheter. Det fanns utan tvifvel icke så fä, hvilka
inom sig hjertligen skrattade deråt, sjelf höll han på
att förtvifla. Med det meklenburgska hofvet var allting
redan så godt som slut; den „gamla käringen44 i
Petersburg hade företagit sig att i hast samla en betydlig
armé på finska gränsen för att låta veta, att hon ännu
fanns till; Frankrike började visa en oroande
likgiltighet för att betala de återstående tunnor guld, som i
sista fördraget voro utlofvade, och det var af allt
tydligt, att man i Paris hyste, i det hela taget, ett starkt
misstroende till den svenska politiken. Det var just i
denna kritiska stund grefvinnan St. Priest passade på
att inleda en underhandling, hvilken på en gång skulle
förändra sakernas hela ställning. Man uppkastade i
grefvinnans kabinett ett förslag, som hufvudsakligen
gick ut på, att den svenska regeringen skulle öppet
kassera hela den meklenburgska giftermålshistorien,
(man inledde sålunda negociationen ganska klokt med
något, som man visste att Reuterholm sjelf redan
resignerat sig till af bjudande grunder,) att förhållandet
till Frankrike skulle . afbrytas, (detta kände man
likaså, att baron Reuterholm ändå förr eller sednare
måste finna sig i såsom en af Frankrike sjelf föranledd
nödvändighet,) samt ändtligen, att hertigen och
konungen skulle sjelfva härom underrätta kejsarinnan i
egenhändiga förtroliga skrifvelser, (detta var den enda
kinkiga punkten;) general Budberg ville, i fall dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
