Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En själavandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
land den nationella fandangon, men — icke kunde
kommalängre, än tillföresatsen. De vördiga kardinalerna
hade nemligen, för att sjelfva öfvertyga sig om den
farliga beskaffenheten af denna dans, låtit komma till
Rom ett par spanska dansörer (aj!) och ditto danser
-skor (aj, aj!). Men då kastanjetterna började knäppa
och de dansande kommo riktigt i fart, blefvo de
fromma gubbarna deraf så uppspelta, att de „kastade
perukerna i ansigtet på hvarandra “ (folksägnens ord) och
begynte sjelfva göra stora skutt öfver golfvet. Sedan
den tiden har den heliga romerska konklaven gjort sig
till en regel att i fråga om spanska dansöser icke svärja
för någonting, och deri har den handlat så som det
höfves vise män.
EN SJÄLAVANDRING,
(En alldeles otrolig berättelse.)
Det var just som de redo ner för backen ....
I allmänhet är det icke något öfverflöd på backar
i den del af södra Frankrike, der min historia
tilldrager sig, men här var det tillfälligtvis en sådan, och så
pass ansenlig, att man derifrån hade en ovanligt
vidsträckt utsigt öfver det kringliggande slättlandet.
Landsvägen, på ömse sidor garnerad med dessa
pyramida-liska popplar, som karakterisera Provence och Béarn,
sågs slingra sig likt ett grönkantadt band öfver ängar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
