Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bifall, hvarvid finansministern särskildt
etonnt, , w um]au(traga Bfg do
8tt ÄnÄna erfordrasförattbereda »ost-
ar Som ni aer,
mötesgått er ön-
Nr 16
Stiftsnyheter.
Sökande. Till kyrkoherdebeställningen
Hallens och Marby församlingars pastan,
K anmält sig följande sökande, nftmli-
ht^komministeFn J. Bergstrandh, t. f.pa-
g C Barck koroministrarne P. G. Carls-
*mA E Lindeinan, S. E. A. Haglund,
son% o!’Wilh. Nydahl och Nils Edlund.
,ni,,ff. Sedan s. m. kandidaten Jo-
dströiu (Angermanl., född den
iT Wnher 1856 i Arnäs, aflagt teol. fil.
24 oktober {«Jege|nber 1g85 0*h dim,.eXt
fm\b desember 1887 samt erhållit dispens
J? nrflktiflk teologisk examen vid univer-
f« Jfden 4 februari inför Domkapitlet un-
SJSl prestexomen, blef han s. d. prest-
%fodf förordnades till pastorsadjunkt
Stöde.___________________
Hr S. A. Hedlunds rösträttsmotion
v-ul innevarande riksdag, förut kortligen
-mS i S T., är förtjänt att införas i
°?Mhet och lyder sålunda:
"vid 18» års rilsdag väckte jag i Andra kam-
Wenta\na om utsträckning af valrätten för
Tf?raan3 till Andra kammaren, hvilket
•nu beder få i hufvudsak åter upptaga. I min
Son fy jSens Telmoter^biana Sa
^’-^ hrr Carl Ifvarsson, O. B. Olsson, E.
g* T™ Xilsson Liss Olof Larsson, Anders Per -
Key’ nu Andersson, Olof Jonsson i Hof, J Smed-
S, A.? uSikrerin Axell, Folke Andersson,
iimotiveringen af mitt förslag, hvilken jag an-
häler att konätitutionsutskottet ville åter upp-
SSamma, enär de då anförda skälen fortja-
ra ii Tak Vnll giltighet, sökte jag visa både det
rande a«a ,fttJ tg""aStskioka i den rösträttens ut-
L som föreslogs, och hvilken vore intet an-
ug? »uu;___,._ n»°nffn;nrr i enlfohfit med tids-
» än en naturlig atveCKling, l euuguct uicu uus-
11 f-Jitwernas kraf, &f den I1/, årtionde där-
förut lyS genomförda ^^^"JJjJJg1-
kommit; son» visar behofvet af rösträttens utvidg-
n.w hrilken iag beder få framställa, i hopp om
iticke varda missförstådd.
Ta* har i både Första ocb Andra kammaren mer
än en gång vidrört det dryga ansvar jag kännt
däri att jag såsom folkrepresentant äfven vore
skyldig att betrakta mig såsom ombud för de ore-
Senterade d. v. s. för dem inom mm valkrets,
SC icke ägt rätt att deltaga i mitt val till riks-
dagsman ^id alla riksdagens förhandlingar har
\J, så snart någon fråga förekommit, som ome-
ieibart rört desfa samhällsmedlemmars välfärd,
djupt kännt mitt åliggande att hafva äfven dem
för öcat och detta i större men ej mindre mån,
då det här gälde dem, som icke själfva kunde,
genom deltagande i valen, gifva uttryck åt sina
önskningar och behof.
Det lider intet tvifvel, att icke många, ja de
fleste af riksdagens medlemmar haft inom sig sam-
ma ansvarskänsla. Därom vittna de talrika röster,
som inom båda kamrarne städse höjas till påvi-
sande af hvad som vore för arbetarnes stora klass
nyttigt eller skadligt.
Men uppfattningen af hvad som borde betraktas
såsom det ena eller det andra har ofta varit olika
med arbetarnes egen. Och det är likväl den senare,
som bär måste äga den största betydelse.
Dessa djupa samhällslager hafva med mycken
oro motsett införandet af tullafgifter å spanmål
och mjöl liksom å några andra för deras tarfliga,
ofta mycket torftiga lifsuppehälle nödiga födoäm-
nen, att särskildt nämna fläsket. På försäkringar-
na att med dessa däras lifsmedels fördyrande
skalle följa ökade arbetstillfällen med höjda arbets-
löner, hafva de icke trott och hafva ej kunnat
göra det
De betrakta denna beskattning såsom för dem
lika skadlig som orättvis och de se i hennes på-
läggande hänsynslöshet från de mäktige jordegar-
nes och fabrikanternas sida, bvilken de finna så
mycket mer klandervärd, som de sjäifvc äro ute-
slutne från allt inflytande på valen af de repre-
sentanter, hvilka ntöfva svenska folkets »urgamla
rätt att sig själf beskatta». »Vid denna svenska
folkets själfbeskattning hafva ju vi — säga de —
ingen talan; men höra dock ej äfven vi till sven-
ska folket»?
Den allmänna värnplikten har. såsom jag i min
1880 ingifna motion påvisat, tillkommit såsom en
Ytterligare och mäktig grund för rösträttens ut-
vidgning, då mot denna skyldighet, hvilken, när
det kommer till krig, gäller lif och blod, väl röst-
rätten måste stå såsom motsvarande rättighet.
Följdriktigt komme man härmed till allmän röst-
rätt, men samhällsutvecklingen går icke under
fredliga tider, i språng utan andast steg för steg.
Dock böra, i min tanke, stegen ej tagas så korta,
att de. som ännu ega ledningen, utsättas för, att
man löper dem förbi
Fullt öfvertygad om, att det af mig för åtta år
sedan föreslagna steget icke är för långt, men att
det likväl är för tillfället tillräckligt att uppfylla
de icke-röstegandes billiga kraf och att behörigt
utvidga våra begränsade valmeuigheters antal, upp-
repar jag här, med någon af senare bevillningsfö-
resknfter påkallad äudring, min förutnämda mo-
tion, beredd likväl att för min del bifalla äfven
ett nägot mindre steg, för den händelse det af mig
un föreslagna ej skulle kunna vinna båda kam-
raraes och regeringens godkännande.
Enligt statistiska sentralbyråns redogörelse an-
gående valrätt till Andre kammaren år 1885 upp-
gick hela antalet till Andra kammaren, till 307,ffå,
motsvarande 6,63 pros. uf befolkningen och 25,12
i>ros. af den till myndiga år komna manliga be-
tolkDingen, eller, i jämuadt tal, endast en fjärdedel
af denna. Genom borttagande af de nu i § 14 riks-
dagsordningen för valrätten utstakade gränser,
Ser rÖSträtt tiUkonima ytterligare 179,0(18 per-
Dessa siffror visa, att rösträttens äfven ganska
betydhm utsträckning icke skulle öka antalet af
het/nÄraft^a(le 8aLrayck<*’ »« någon grundad
m£ pÄ J?™T% borde möta’ Ja« inskränker
VuKW?11 .?",*" nu vö»lsamt *»reslå:
lydelse. nksdaBsorduingen må erhålla följande
JK1*!! tmk°mmer »»om den kommun, där han
åboråt? ’ 6nwar’ hvilken c«er cller mcd stadgad
stad t»inil»Mfver.fast egendom Pa laQdet eller i
knW «»itt *axerjngsvärde af minst femhundra
2Lff Sr ifstid eller för minst fem år
minst fem år
l9ti8het tiU taxeringsvärde
tre, ,tu8en kr°nor, eller ock är
" åtUg inkomat af min8t fyra"
Akademiskt godtycke.
•™ maktmissbruk af ämbetsmän upp-
kammas af pressen, är framför allt af
enl t m då deDna kontro11 ärdet
3jVS« «« motverka dylika missbruk, som
tmat -i ?rds> ,En ändelse, som nyligen
™,?i LPsala universitet, har af denna
S f8yDtS, °89 icke böra undandragas all-
>5nheteD8 kännedom och bedömande. Se
Hr r ?DkIft eak’’örhållandet.
k som Å V?dström’ nl°sone kandidat med fy-
S’T m?f ! siu t’»äd litit
sik som Å V?tröm’ nl°sone kandidat med fy-
i SPmn’T m?f !. siu t’»äninade licentiatexa-
3én 2 • w*vld jultideu 1880 «» professor
honom Sn«Vmne 8krifna handling, att af
.»nom genomses före tentamen i fysik och fick
honom
därvid
—™ i..uUV- oiiiiimi iimtiiuuiiig, an af
>mses före tentamen i fysik, och fick
""lI™ att komma tillbaka i maj, sålunda
lers förlopp. Den 9 maj iustälde
i a nyo hos professor Thalén. Af-
•-•»¦« protessorn nu visserligen genom-
UUUUiP^ »»a anhållan att få tentera lek hi
vänta nä%n* 8 afMden 1&n8a tid han redan fåt1
•lade Pfi. -m?n’ tlU 8var« a" professor Thaléi
t«n’dem VTmT att vid denna tid enda8t ten"
etameu n t fä8te Pa förberedande medisinsk
Vid fömvfniund^ kotnma tillbaka * september,
»or ThSSy J- a^ * ^P^mber befans profes-
resa •" . a^ rcsa till Paris» hvilkeu
anträdaT gCU e<i förr än trc da^ar dareft«> sk«He
¦andlÄS! °ktob,ei’ vid sin ^komst från Ul
San t e- Vlofeasor Thalén åter att tentera.
hallanXn n,« hade tid nu>)- Undcr sådana for-
sorim hnSsV i 81£ 8uPplikanten att till profes-
5 Ä rlaude wan-lÄHa, att han redan så länge
«u tentamen uppskjuten och på detta sätt
s »rån att affägga examen under följande
såsom hans afsigt varit. »En termin
mer eller mlndrt
h?ad professor TI
framställning.
Hr Lundström beslöt sig nu för att rådföra nig
med universitetets rektor professor Sahlin, hvilke
enligt univoraitctsstatutcrna, «d& skal därtill
komma, eger erinra lärare och tjänstemän om nos-
grant upplyllande af deras (jansfepligter. Hob unt
nversitetets rektor stod emellertid fngen verksam
att vinna, utan fann sig den rättslöse stu-
n nödsakad att lemna Upsala och afreaa till
Lund för att där söka aflägga examen! Det för-
roäles, att rektor Sahlin visserligen »trodde sig
kunna förmå professor Thalén att tentera, men
dock icke ville tillstyrka en sådan utväg», utan
försåg han i stället kandidat Lundström med -
rokommendationsbref till Lundaprofessorerna.
Dagens Nyheter gör följande reflexioner.
1 ill och med den med universitetsför-
hållanden obekante torde kunna bilda sig
en föreställning om, huru mycket afbräck
en person verkligen kan lida i sina studier
genom att sålunda under nära ett års tid hin-
dras afsluta ett vidtomfattande ämne för att
odeladt kunna egna sig åt ett annat, liksom
också huru mycket obehag och huru många
svårigheter, som kunna vara förenade med
en opåräknad förflyttning till ett annat uni-
versitet med dess i många afseenden olika
anordning af studierna, dess skiljaktiga lä-
rokurser och fordringar o. s. v.
Vi skulle kunnat förstå, om ock ingalunda
gilla, om den utmärkte och aktade vetenskaps-
mannen, irriterad af de återkommande, enfor-
miga och besvärliga pröfningarna af s. k. me-
dikofilare, gent emot en lärjunge af detta slag
kunnat glömma sig själf och humanitetens
enklaste bud. Men när det gäller en un<*
vetenskapsidkare (ty filosofie licentiatexa-
men skall ju ändock vara en vetenski
examen), hvilken valt professor TI______
eget ämne till sitt hufvudstudium, blir ett
behandlingssätt, sådant som det ofvan skil-
drade, icke blott oförsvarligt utan fullkom-
ligt oförklarligt — framför allt om det sam-
manställes med den ofta hörda och berätti-
gade klagan öfver att, tack vare våra nu-
varande skol- och universitetsförhållanden,
ett så ringa antal egnar sig åt de mate-
matiska och naturvetenskapliga universi-
tetsstudierna i jämförelse med de humani-
stiska!
Vi torde näppeligen ha kommit att om-
nämna en sådan tilldragelse som denna, huru
oförsvarlig den än i och för sig må vara, i fall
den stått alldeles enstaka. Men tyvärr ut-
gör den endast ett — om ock särdeles på-
tagligt — exempel på ett sätt att behandla
stuaenterna vid våra universitet, hvilket re-
dan länge gifvit anledning till mycket och
berättigadt missnöje.
Rättegångs- och Polissaker.
Sedelförfalskning. Med för delaktig-
het i förfalskningen af Vesterbottenstiorna
häktade drängen Anders Wiklander från
Heffners företogs i torsdags förnyad ran-
sakning inför Bergsjö häradsrätt i Hudiks-
vall, då Wiklander ihärdigt förnekade all
vetskap om denna sedeltillverkning. Ett
vittne hördes mot honom, hvilket intygade
att Wiklander varit på Asnorrbodarne slåt-
tertiden sommaren 1885 och hade Wiklan-
der, då vittnet där sett honom, visat sig
särdeles skygg och sökt undandraga sig vitt-
nets uppmärksamhet. För ytterligare be-
visnings anskaffande uppsköts målet till den
!3 innevarande månad.
SUNDSVALLS TIDNING Tisdag 7 Februari
Meddelanden fr. allmänheten.
Skolstriden i Indal.
Genmäle.
Hr Redaktör!
J\1. 11 af S. T. har ni under lubrik
Skolstriden i Indal tillåtit »Flere försam-
lingsbor» att framkasta åtskilliga grofva be-
skyllningar mot en skollärare, hvarmed de
jppenbarligen åsyftat mig. Af sådan an-
ledning hoppas jag, att ni tillåter äfven mig
it t gifva dem följande:
»Flere församlingsbor!»
I eder uppsats gifven I eder sken af att upp-
träda till försvar för eu oskyldigt anfallen. Och
försvaret består däruti — att /anfallen mig! I
lanning, ett besynnerligt tillvägagående! — Och
lådana vapen I begagnen sedan, I hedersmän! —
Då jag, såsom för mina bekanta kändt är, i flera
år varit behäftad med rdeumatisk sjukdom, hvil-
ken nu på sista tiden slagit sig till lamhet i de
nedre extremiteterna, så begagnen I detta förhål-
lande till att håna mig för min ofullkomliga rörel-
seförmåga. I frånkännen mig dessutom all aktning
och allt förtroende inom församlingen och I utpe-
ken mig såsom en ökänd drinkare. — Och detta
allt skulle nu vara för att försvara en oskyldig!
Nej, sådant är otänkbart. Något annat måste ligga
härunder. På hvad sätt jag åsamkat mig eder fi-
endskap, vet jag icke; men &om fiender oebandlen
I mig. Här hemma vet jag nog, att det finnes män-
niskor, som hafva ett bättre omdöme om mig, än
let I hafven haft den tvifvelaktiga äran att fram-
bära. Men, genom att i offentligt tryck framhafva
eder meritlista, söken I icke blott att förhindra mig
från att få någon för mig passande anställning, där
jag kunde förtjena mitt lefvebröd (ty hvilken vill
antaga en så rekommenderad person, som jag blif-
vit af eder), utan I kommen äfven de tunnt sådda
vänner, som iag ännu äger i den värld, som ligger
utanför Indals råmärken, att tro, det jag är en helt
ich hållet förlorad man. Det är för deras skull
)ch till eget försvar som jag från de män, hvilka
rarit hyresvärdar på de ställen, där min tjänstgö-
ring varit stationerad under de två sista år, som
ligga edert okvädande närmast, skaffat intyg huru
den »ökände drinkaren» lefvat; Och kunnen I nu
läsa dem härnedan:
1. »Att hr C. J. Swedberg, som hela vårterminen
1886 skötte den mindre folkskola, som då hade sin
station uti undertecknads gård i Åse, där äfven
bostad, därunder lefdc allde-
«- <">"£* bftU8 begäran, här-
hr Svedberg hade
les nyktert; det fl. „,
med sanningsenligt fr
Åse den § februari ___.
J. P. Carlsson.»
2. »Att hr C. Swedberg, som skötte skolan un-
der den del af vårterminen år 1887, då hon hade
sin station i undertecknads gård i Säter, därunder
alltid visade sig fullkomligt nykter, får jag, på be-
gåran, sanningsenligt intyga. »¦»-»»-
Säter den 2 februari 1888.
år 1886, en del af vårterminen
3. Höstterminen år 1886, en del af vårterminen
flr 1887, samt nu sist höstterminen sistnämde år
har mindre folkskolan varit förlagd till underteck-
nads gård i Östanskär och har under samma tid
hr C. J. Swedberg varit skolans lärare och haft sitt
hemvist i samma gård. Därunder har jag aldrig
sett honom innehafva sperituösa drycker; aldrig
sett honom smaka spirituösa drycker, ej heller sett
honom ankommen af sådana drycker, hvilket jag
härmed, på begäran, sanningsenligt intygar.
Indal och Östanskär den 2 februari 1888.
M. Nybergs
Till sist må jag tillägga: Om hr redaktören hade
»ränsat» bort hela eder skrift, så hade sanningen
ingenting tappat därpå; och om /skullen söka att
ränsa edra hjertan och tankar, innan I läten de
senare komma ut i verlden, så skullen både I och
edra medmänniskor vinna därpå.
O. J. Sivedberg.
Att ofvan intagna intyg äro lika lydande med de
oss förevisade originalhandlingarne, försäkras af
S. R Larsson, Olof Strömberg,
nämdeman. f. d. hemmansegare.
Anhålles om plats för följande:
Hallo! Förskingring! Hallo!
Som vi sett af de meddelanden som stått att läsa
. Eder ärade tidning i slutet af föregående år un-
der rubrik: »Den stora sedelförfalskningen» att
borgmästaren S. J. Sandqvist begärt kvarstad å i
förfalskningen delaktige torparen Erik Fredins
egendom för att därmed godtgöra bankens och sta-
tens kostnader i målet, samt i nyaste numren af
tidningen för i år stått att läsa det Fredin blifvit
dömd att nåmde kostnad vidkännas.
Men får förskingringen fortgå som den gjort allt
sedan den 3 dennes så torde Fredin snart bafva
in egendom i godt förvar samt oåtkomlig.
Förhållandet är att Fredins son Johan Erik och
haus syster, dm i sedelförfalskningen delaktiga (en-
ligt Sundsv.-Posten, för den 25 nov. 1887 samt här
boende personers kännedom) Elisabet Fredin hafva
till när och fjärran boende försålt från sin faders
egendom i Asnorrbodarne hö, säd och halm m. m.
Som vi icke bafva kunskap om hvilken som är
rätter man att stäfja nämde ofog, hafva vi detta
velat offentliggöra, för att sålunba nå vårt mål.
Januari den 26 1888.
Nära boende.
Strödda underrättelser.
Vara vigtigaste foderväxter, de flesta*
som ingå i mångåriga vallar, äro af agro-
nomen Axel Palm i Örebro afbildade i
färgtryck på en större väggplansch för sko-
lor eller enskilda personer, hvilken gran-
ikats och fördelaktigt bedömts af professor
akob Eriksson, landtbruksakademiens växt-
fysiolog. Priset på denna plansch, som ut-
gått från centraltryckeriet, är kr. 4.5o.
lanschen väntas snart i bokhandeln.
Svårigheten för insamlingen af vissa sven-
ska fröslag har till icke obetydlig del le-
gat i bristande kännedom om foderväxternas
utseende, en brist som genom detta nya
åskådningsmateriel bör kunna afhjälpas till
fromma för odlingen af mångåriga vallar, i
lvilka det utländska fröet understundom icke
ithärda vårt klimat. N. A.
Åldrig emigrant. Bland de emigranter,
som med torsdagens snälltåg söderut lem-
nade Stockholm, märktes en gumma, som
genom sitt åldriga utseende ådrog sig all-
män uppmärksamhet. Gumman hade också
uppnått den respektabla åldern af 97 år.
Hon var enka efter soldaten G. Klang och
tänkte nu begifva sig till sin ende, i Ame-
rika bosatte son för att hos honom sluta
sina dagar.
En måltid till döds. I torsdags afton
inkommo å ett utskänkningsställe i Stock-
holm två personer för att äta hvar sin s. k.
yömansbiff. Biffstekarne serverades, och de
båda gästerna höggo in på dem med frisk
aptit. »Detta var godt», yttrade den ene
af dem, vedsågaren Mats Andersson; men
i nästa ögonblick sågos hans anletsdrag
förvridas, såsom vid ett kväfningsanfall.
Efter fem minuters kamp var mannen död.
Inom kort anlände både läkare och fält-
ikär och det konstaterades, att mannen
kväfts af ett köttstycke. Den så hastigt
aflidne var något öfver 40 år gammal och
efterlemnar hustru och barn i jämförelse-
ns goda omständigheter.
,,Dra till Helsingland". I Söderhamns
idnino; »Helsingen» läses: Det anses nu-
nera icke ligga någon synnerlig välvilja i
det rådet, som grälande personer stundom
gifva hvarandra, »dra till Helsingland med
Ig-s dock har det funnits tider och orter,
I och där detta råd hade en god klang.
f äldre personer såväl från Dalarnes östra
bergslag som från socknarne omkring Sil-
jans öfre ända har meddelaren häraf hört
försäkras, att för tre och 4 årtionden till-
baka, då betlandet var i sitt flor, hette det
alltid i nämda trakter af Dalarne och äfven
>å andra orter, då bergningen var knapp:
»vi dra till Helsingland», d. v. s. vi gå ut
för att tigga, och detta gick bäst i Helsing-
land. Om också befolkningen här i pro-
vinsen i själ och hjärta ej ansågs barmher-
tigare än annorstädes, så rådde, det visste
man, en så allmän fruktan för att af tiggare
blifva beryktad som snål, att tiggaren säl-
lan behöfdV gå ohulpen från någon dörr.
Betlande makar, som själfva saknade barn
eller egde blott få sådana, lånte barn af an-
dra för att på detta sätt framkalla desto
lifligare medlidande. Var barnskaran på ett
eller annat sätt tillräckligt stor för att; som
betleriledaren mente, väcka deltagande, så
inskickades barnen först gruppvis och fingo
så sin gåfva. Därefter komrao de äldre,
de föregifna eller verkliga föräldrarne och
omtalade huru många små de hade omkring
sig och blefvo icke heller lottlösa. Så fram-
födde de sig under vandringstiden och hade
efter dess slut icke så obetydligt brödförråd
besparadt för hvilotiden i hemtrakten. Var
också bädden mindre bekväm, en och an-
nan halmkärfve i ladugården eller på golf-
yet i bondens »hvardagsstuga», så var kosten
icke knapp, om också enkel. »Många bäc-
kar små göra en stor å» och hade betlar-
skaran genomvandrat en större eller några
mindre byar, så var dagens skörd så pass
~"!- att de här och där kunde afyttra det
smakliga brödet till vissa kända upp-
som gåfvo det åt kreaturen.
_ riet ansågs på vissa håll så föga svårt
och så litet förnedrande, att, då Helsingar
ett af hårdåren på 1830-talet varit till Da-
larne och köpt frösäd, så fingo de efter hem-
komsten besök af tiggande barn just från
de gårdar, där de köpt säd. En sådan bur-
gen mans son tillfrågades: »Går du och tig-
ger, då far din har 14 kor i fähuset?» »Nej»,
svarade pojken, »vi ha aldrig haft mer än
12, i år ha vi blott 11».
Det var icke blott under dessa längese-
dan flydda tider, som betlandet varit en be-
kväm och ej .så litet inbringande födkrok.
En af provinsens burgne handtverkare har
omtalat från sina gesäll- och vandringsår
följande tilldragelse. Då han och en an-
nan ordentlig gesäll hade af kringflackande
yrkeskamrater hört, att man kunde förtjäna
rätt bra på betleri, beslöto de göra ett för-
sök. De aflade sina bättre kläder, gömde
dem i en halmstack och uppträdde som nöd-
stälda gesäller, begärde mat, ull, lin in. m.
Efter tvenne dagar sålde de, hvad de fått
och befunnos utom föda förtjänt öfver 2 kr.
pr man för hvardera dagen.
Egendomlig företeelse. Förra våren,
då vildgässen häckade vid de natursköna
Hvitöarne utanför Gnarp, lyckades det en
fiskare Lindberg från Gnarps masugn att
fånga två ungar, som han medförde och
sökte uppföda. Den ene af skyddslingarne
fann dock lifvet i gubben Linbergs stuga
alltför trist, hvarför non en vacker dag utan-
dades sin sista suck, men den andra repade
mod, och snart fann hon sig så hemmastadd,
att hon öfvergaf all tanke på flyttning i det
ena eller det andra afseendet. Som Lind-
berg är enkling och alldeles ensam, fick han
snart i- sin skyddsling ett trefligt sällskap,
° n är så tam, att hon utan minsta
promenerar af och an i stugan och
låter mata sig ur gubbens hand. Emellanåt
går hon ut och lyfter sina vingar till flygt,
men flyger icke längre bort, än att hon hittar
åter till sin fosterfader och hans stuga. Som
gubben någon gång tog henne med sig till
sin son, som bor i närheten, gör hon sedan
dess esomoftast påhälsningar där och låter
då med god smak bjuda sig på hvad huset
förmår. Med gubbens katt lefver hon på
god fot; de äta vanligtvis ur samma kopp,
men om gåsen är mer än vanligt hungrig,
måste kieee nöja sig med den mindre ande-
len eller också helt beskedligt se på, tills
gåsen torkat sig om näbben och liksom sagt:
nu kisse är det din tur. H:n
Där halp ej trolldom. En trollkarl,
Stefanio Herrraann, gaf föreställningar å
Järfsö gästgifvaregård. Huru konsterfaren
han var i kortens handterande, lät han dock
sin kassa försvinna vid kortspel med några
Järfsöpojkar och när ej mer fans att taga,
fick han på köpet ett kok stryk. 6. P.
Grasparfvarne. I Cheschire i England
ha grasparfvarne anstalt så stor förödelse
på grödan, att landtbrukarne utsatt ett pris
af 42 öre för hvarje dussin dödade sparf-
var. På kort tid ha äfven mer än 7,000 af
dessa skadedjur blifvit dödade.
Grannländerna
Danmark. Konstsmörlagen har på de
senare dagarne stått på dagordningen i dan-
ska folktinget och föranledt en partidelning
alldeles motsatt den vanliga, i det både hö-
gern och vänstern äro delade i motståndare
och anhängare af lagen.
Regeringens förslag afser att hindra all
sammanblandning mellan natursmör och
konstsmör genom att ändra den nuvarande
lagen, som påbjuder tydligt märke (»mar-
garin») på hvarje smördrittel med vida strän-
gare bestämmelser, som åsyftar dels förbud
mot färgning af konstsmöret till likhet med
det naturliga och vidare förbud mot inbland-
ning af natursmör eller grädde i konst-
smöret.
Detta af två hänsyn: skydd för den in-
hemska mejeriindustrien och, framför allt,
hänsyn till den danska smörmarknaden i
England för att bereda denna trygghet för
att endast natursmör exporterades till Eng-
land.
För att nå detta mål voro också en del
landtbrukets vänner inom vänstern, såsom
Hörup och Busk samt i viss mån äfven
Holstein-Ledreborg, färdiga att föreslå rent
af ett förbud mot tillverkning af konstsmör
eller åtminstone förbud mot utförsel och in-
försel däraf.
Regeringens förslag, hvilket dessa vän-
stermän understödde, ifall icke ett förbud
kunde sättas i verket, fick i öfrigt medhåll
af ett par högermän, som amtman Lusti-
cbau ocb bonden Aaberg, liksom af en del
vänsterbönder.
A andra sidan uppträder en fraktion af
vänstern bestämdt emot att skydda en dansk
industri emot en annan, aldrahälst som Eng-
land äfven förbrukade mycket konstsmör
och de nu föreslagna åtgärderna, hvilka fak-
tiskt skulle verka som förbud, skulle af-
stänga dansk konstsmörexport på England.
I öfrigt vore det en premiering för dåligt
natursmör på konstsmörets bekostnad. Dan-
marks landtbrukare egnade sig ej fömskydd»,
då det vore stäldt på export.
Denna riktning hade sin förnämste måls-
man i Bojsen, men understöddes äfven af
andre vänstermän som godsägarne Bluhme
och Nyholm samt en del grondtvigianer,
hvilka äfven framhöllo, att det skulle skada
Danmarks mindre bemedlade befolkning,
som ej hade råd att köpa natursmör.
Den senare synpukten framhölls också i
ett anförande af sosialdemokraten P. Holm,
som betonade, att man icke egde rätt att
för landtbrukets förmenta bästa beröfva små-
folket ett godt näringsmedel och påstod, att
talet om att arbetarnes lön skulle höjas, om
landtbruket finge bättre dagar, icke vore
enlig med verkliga förhållandet.
I samma riktning talade högermän, som as-
sessor Larsen och godsegaren Joh. Hage,
som skarpt drog i fält mot »skyddslagar», un-
der det Hörup sökte genomdrifva detta med
nödvändigheten för det danska landtbruket
att hålla sin marknad i England uppe.
Utgången är mycket oviss. Till att börja
med är saken hänskjuten till ett utskott.
Man spår en kompromiss, som resulterar i
förbud mot utförsel af konstsmör.
Telegram t Sundsvalls Tidning.
Nya kabinettet.
Stockholm den 6 februari. Statsmi.
nister: riksmarskalk friherre Bildt,
utrikes: förutvarande grefve Ehren-
svärd,
jnstitie: landshöfding Bergström,
krigs: generalintendent friherre Palni-
stierna,
marin: förutvarande friherre von
Otter,
sivil: förutvarande von Krusenstjerna,
finans: friherre F. \on Essen,
ecklesiastik: landshöfding Wenner-
berg,
konsultativ: förutvarande Loven och
tullförvaltare Lönegren.
Det nya kabinettet aflägger ed i dag
klockan ett.
Reträtten.
D:o s. d. Förre statsminister Thenip-
tander har utnämts till landshöfding i
Stockholms län efter Stråle, som bevil-
jats afsked.
Förre justitieministern von Steijern
har utnåmts till justitieråd och
friherre Bildt har erhållit tjänstle-
dighet tills vidare från utöfningen af
riksmarskalksäm betet.
När en sämre karl tar något som inte är hans,
säger man att han stjäl. Om en något bättre karl
heter det att han tillgriper. Har nan för någon
del af det stulna eller tillgripna gifvit finare mid-
dagar, säges det att han förskingrat. Ar karlen
rigtigt fin och summan någorlunda stor talar man
om oregelbundenhet, och gar det löst på öfver mil-
lioner lyder domen på lättsinne.
Från utlandet.
Storbrittanien. Den engelska polisen
griper den ene efter den andre af Irlands
folkrepresentanter och kastar dem i fän-
gelse i den tron att detta skall hjälpa den
reaktionära regeringen att kufva en rätt-
vis sak.
Men det finnes en man som icke låtit
fånga sig. Har polisen varit listig, så har
han varit ännu listigare. Han heter Doug-
las Pyne och är parlamentsledamot för West-
Waterford.
Då polisen började gå på jagt efter ho-
tog han sin tillflykt till en så godt
som otillgänglig gammal borgruin, där han
nom,
slog upp sina bopålar.
Ruinen saknade tak, och i början var det
besvärligt nog när det regnade. Men den
olägenheten afhjälptes snart. Meningsfrän-
der kommo till honom och hjälpte nonom
att sätta ruinen i stånd, så att den till sist
blef beboelig. Man skickade till och med
till honom en järnkamin. Ursprungligen
hade han tagit med sig ett par buteljer
whisky och en mängd konserverade födo-
ämnen att lefva af, men han hade knappast
hunnit installera sig i sin borg, innan han
från sina vänner fick både mat och dryck
öfverflöd.
Där satt han nu i tio veckors tid i full-
komligt belägringstillstånd. Ingången till
slottsruinen låg 65 fot öfver marken, och
allt hvad som skulle in måste hissas upp
med ett tåg. Pyne hude båge och pilar hos
sig och med dem sköt han ut en lina, så
I att folk nedanför kunde få fatt på den och
därvid fästa sina korgar och paket.
I ruinen finnas nu så stora förråd af alla
slags lifeförnödenheter, att de äro tillräck-
liga för tre månaders belägring. Hr Pyne
har allt fullständigt ordnadt där, i fall han
vill vända tillbaka till sin tillflykteort.
Ty för närvarande är han borta därifrån.
Han befinner sig i bästa välmåga i London,
men icke en enda af hans förföljare vet hvar
han där döljer sig.
Historien om hur han flydde, kan äfven
förtjäna att berättas. Han hade fått i sitt
hufvud att han skulle intaga sin plats i un-
derhuset, men han omgafs på alla kanter
af polis, och det såg mörkt ut för honom
att komma undan. Hans vänner rådde ho-
nom antingen att förkläda sig till en kvinna
eller låta transportera sig i en lår som
— piano. Men Pyne tyckte ej om att taga
kjolar på sig och som piano fruktade han
att blifva allt för oförsigtigt behandlad.
Så hittade några af hans vänner på att
marken omkring ruinen skulle upplåtas till
betesplats. En afton kommo många hun-
dra kor med ett hundratal herdar, och nu
ordnades en liten komedi. Djuren jagades
med flit om hvarandra, under det att det
såg ut som om herdarne arbetade på att
hålla hvar sin hjord för sig. Polisen skyn-
dade till för att återställa ordningen, men
stångades af kreaturen och knuffades af her-
darne, och då oordningen var som störst,
smög sig Pyne obemärkt bort. Han red
några hundra alnar på en ko och fördes
därefter i all tysthet från den ene menings-
fränden till den andre, tills han kom till
Queenstown, hvarifrån han lyckligen kom
öfver till England.
Polisen trodde att han ännu satt kvar i
sin ruin och blef ytterligt häpen då den fick
veta att han undkommit.
Då Pyne kommit till London, började
man där söka efter honom. Men man fann
intet spår. Han skref till en vän i Irland
och denne sände honom — för att leda po-
lisen på villospår — en låda, innehållande
en gammal frack och under falsk adress.
Polisen bevakade lådan på det noggranna-
ste vid hennes ankomst, men midt för kon-
staplarnes ögon blef innehållet af hem t ad t
och framlemnadt till sin egare.
Nu väntar emellertid Pyne att blifva häk-
tad, säger han. Blir han det icke, tänker
han infinna sig i underhuset, och då detta
slutar sina förhandlingar, ämnar han åter-
vända till sin ruin.
Schweiz. Från Zurich skrifves följande
till Frankfurter Zeitung:
»Redan länge hafva ledarne för det sosialistiska
partiet i Zurich haft i sin ego en lista på 12 ty-
ska spioner, endast Haupts namn felades, och ehuru
han var misstänkt, kunde inga bevis framläggas
mot honom. Man beslöt sig därför att taga honom
genom öfverrumpling. Under en fredlig samman-
komst framstäldes helt plötsligt den frågan, hvad
som skulle göras i fall en spion upptäcktes bland
ledarne. Alla, äfven Haupt, svarade, att då blef
en husvisitation nödvändig. Nu förklarade man:
»Vi underkasta oss alla detta beslut, och det är
nödvändigt att sätta det i verket, ty att döma ef-
ter alla tecken är förräderi för handen. Haupt, vi
börja hos dig!» Nu var det slut med Haupts själf-
beherskning och han bad om försköning. Hvad
han uppenbarade, skedde frivilligt. Också hans
resa till Zurich hade företagits af fri vilja; han
ville rättfärdiga sig, ty han var ytterst angelägen
att i Geneve kunna fortsätta sin affär. Ankommen
till Zurich, blef han arresterad af polisen på för-
bundsrådets befallning.
Få samma sätt, utan några tvångsmedel, endast
genom öfverrumpling demaskerades äfven Schrö-
der. Denne Schröder hade vid smedstrejken i Zu-
rich förlidet år varit en af de värsta upphetsarne;
vid mötet i skyttehuset liksom vid andra tillfällen
rådde han till användande af dynamit och påstod
sig alltid bära på sig dynamitpatroner. Schröder
har skriftligen förklarat, att hans bekännelser va-
rit frivilliga. Vid husvisitationen fann polisen,
oaktadt massor af bref bränts upp, tillräckliga be-
vis för att Schröder å ena sidan stod i förbindelse
med polisen i Berlin å andra sidan umgicks med
anarkister. Haupt begaf sig icke till Tyskland, då
han i fredags lemnade Schweiz, utan reste sö-
derut».
Från komitén för bildandet af ett
svenskt sjömanshus i Marseille.
Hänvisande till det af komitén i förlidne desem-
ber månad till allmänheten stälda tillkännagifvan-
de, har komitén nu tillfredsställelsen meddela, se-
dan underrättelse till komitén ingått, att de till
hufvudvinster afsedda smyckena, efter verkstäld be-
sigtning, befunnits utförda i öfverensstämmelse med
beställningen, — att dragningen af lotteriet blifvit
bestämdt att definitivt ega rum den 31 mars.
Lottsedlar ä 1 krona stycket finnas att tillgå i
de flesta af de förenade rikenas boklådor samt hos
komiténs medlemmar, till februari månads utgång,
hvarefter de osålda lottsedlarne komma att indra-
s, och vågar komitén begagna sig af detta till-
lie för att ännu en gång rekommendera detta fö-
retag i den ärade allmänhetens välvilja.
OFvannämda hufvudvinster komma att, så långt
tiden det medgifver, exponeras i flere af de före-
nade rikenas städer.
Marseille i januari 1888.
A komiténs vägnar
I ordförandens frånvaro:
C. O. Bergman, B. Lange, S. Svensson,.
sekreterare ia odförande
g
sekreterare.
g,
vica ordförande.
Norrlands Skeppslista.
Jan. 4. Framåt, Holmqvist, segelkl. till Laguna
fr. Berbice.
— 24. J. Bergman O:son, Nyman, anl. till Li-
verpool fr. Port Morant.
— — Andrea Wilhelmina, Bergstedt, anl. till
Marseille fr. Skellefteå.
— 28. Jupiter, Bjarke, anl. till Sourabaya från
— 31. Sylphide, Törnell, anl. t. Pernambuco
från East London ocb befrakt. från
Laguna till Kanalen f. o.
En pistolmynning gapade på tre tums af-
stånd från f. d. kyparens tjocka bufvud. För
första gången i sitt lif blef han stum af öf-
verrasknitig. Det hade aldrig fallit honom in,
att en sakkunnig på chifferskriftens område också
förstod sig på skjutvapen.
Ingen öfvertalningsförraåga går upp mot den,
som eu laddad pistol eger. James lemnade
rummet, uttryckande sina känslor på ett språk,
som ännu aldrig funnit väg till något lexikon.
Mannen ådagalade dock två obestridliga för*
tjenster, så snart hans sinne kommit i jemvigt
igen. Han erkände sig öfvervunnen, och han
förstod fullkomligt att uppskatta diamanternas
värde. När mrs Westerfield återsåg honom da-
gen derefter, visade han sig ega fullt berätti-
gade anspråk på hennes öfvereeende. De kyrk-
liga myndigheterna voro förberedda på det krist-
liga äkta förbund, som skulle afalutas på tors-
dagen, och en hytt ombord på ångaren var
betald.
Sedan mrs Westernelds framtidsutsikter så-
lunda voro tryggade, stod det henne fritt att
vidtaga sina mått och steg med afseende på
lilla Sid.
Den person, som hon härvidlag litade till,
var en äldre, ogift syater, hvilken utmärkte sig
såsom egarinna af en billig flickakola i en af
Londons förstäder. Denna dam, känd under
namnet miss Wigger, hade redan någon tid
förut erbjudit sig att taga hand om flickan.
— Jag skall drifva på bennes uppfostran,
tills hon kan tjena kost och husrum genom att
undervisa i lägsta klassen, lofvade miss Wigger.
Mrs Bellbridge läste följande:
— Gör er intet besvär med att söka få reda
på diamanterna, min fru. Ni har begått ett
missgrepp. Ni har vändt er till orätt person.
Det var allt, hvad skrifvelsen innehöll. Men
onekligen var det mer än tillräckligt för att
öfvertyga henne om, att den gamle bitvargen
stulit diamanterna. Lönade det mödan att fara
till hans bostad? De försökte experimentet.
Men gubben var bortrest, ingen visste hvart.
På fredags morgonen kommo tidningarne som
vanligt. Till mrs Bellbridges öfverraskning fick
hon i en af dem full förklaring angående stöl-
den. Der fans en uppsats, som lydde sålunda:
— Ett nytt bevis på, att verkligheten ofta
öfverträffar allt hvad fantasien drömt, meddelar
man obs från Liverpool. En högt ansedd re-
derifirma i nämda stad erhöll i början af denna
vecka ett högst egendomligt bref. Afsändaren
meddelade, att en vän till honom — en literär
person — hade på bana pulpet lagt märke till
en dams visitkort och dermed — lika mycket
af hvad anledning — blifvit påmind om ett
brottmål, som på sin tid väckte stort uppse-
ende. Det var processen mot kapten Wester-
field, hvilken stod anklagad för att afsigtligt
ha satt sitt skepp på grund. Brefskrifvaren,
som aldrig hört talas om denna process, ge-
nomgick på sin väns uppmaning en packe tid-
ningar, satte sig in i saken och fäste sig eär-
skildt vid, att en samling brasilianska diaman-
ter saknades orobord på det förlista fartyget, då
det undersöktes af bergare. Åtskilliga omstän-
digheter — b vilka det vore honom omöjligt att
yppa, då han dermed sveke det förtroende, man
— 46 -
händerna gräfde han upp mull och grus. Efter
några minuter låg gömstallet öppet.
De eågo dit ned. De sågo på bvarandra.
Det var ett tomt hål, som berättade sin egen
historia. Diamanterna voro borta.
IX.
Mrs Bellbridge iakttog sin man, beredd på
ett utbrott af raseri. Han stod tyst och stir-
rade dumt framför sig. Det elag, som träffat
honom, hade kommit hans tungrodda förstånd
att kantra. För en stund var han en tjock
idiot — mållös, hjelplöa och oskadlig.
Hon makade gruset tillbaka ned i hålet, lade
plankan på sin plats och stoppade stätnjernet i
hans ficka.
— Hemta dig, James, och låt oss gå, eade hon.
Det var fåfängt att tala till honom. Hon
fattade hans arm och förde honom till åkdo-
net, Bom väntade på gatan.
Kusken bjelpte honom upp och fann dervid
ett papper från framsätet. Tillkännagifvanden
spridas på alla möjliga sätt, och ofta förpassas
de in genom fönstret på vagnarne. Kusken
ämnade just kasta bort lappen, då mrs Bell*
bridge räckte ut handen efter det. Hon hade
märkt, att hvad som stod der, var skrifvet, icke
tryckt, och när hon nu såg närmare efter, vi-
sade det sig adresserad* till henne sjelf. Kor*
respondenten måtte ha följt henne till kyrkan,
liksom hit till S:t Johns Wood. Han titule-
rade henne med det namn, bon nyss fått.
y
— 43 —
När hon blir större, kan hon ersätta min fasta
lärarinna, så eparar jag lönen.
Då detta anbud ännu väntade på svar, be-
höfde mrs Westerneld blott underrätta lin sy
ster, att det antogs. Hon skref:
— Kom hit nästa fredag före klockas två,
så skall Sid vara färdig att följa dig.
P. S. Jag gifter mig igen om torsdag och
reser på lördagen till Amerika med min man
och gossen..
Brefvet skickades på posten, och en börda
var lyft från moderns bekymrade sinne, för att
begagna hennes egna ord.
Då klockan på onsdags afton närmade eig
åtta, kände mrs Westerfield omöjligen sitta
stilla. Gång på gång öppnade hon dörren utåt
trappan och lyssnade. Ännu fattades några mi-
nuter i den utsatta tiden, då man ringde från
gatan. Hon sprang ned för att öppna. Tjenst-
flickan var emellertid händelsevis ute i förstu-
gan, och hon låste upp, men slog genast åter
igen dörren.
— Var det ingen?
— Nej.
Skulle gubben ändå ha bedragit henne?
— Se efter i breflådanl ropade bon.
Tjenstflickan lydde och fann ett bref.
Mrs Westerfield slet opp det redan i trap-
pan. Det innehöll ett hälft ark vanligt post-
papper. Uttydningen af cbiffern var hår myc-
ket riktigt upptecknad, och den lydde sålunda:
»Kom ihfig nummer 12, Purbeek Kood, St.
Johns Wood. Gå till lusthuset längot bort i
trädgården. Stig in och rlkna till fjerde golf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
