Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iniatte djuret i enj ?ed-
*g«*m*’ TiIlooh
tillfrusen.
komna östeMnåtngavne,
nnfl S. Faréa, Ch’arara El Lhory,
\foses och en gosse vid namn Jo-
Je enligt inför länamannen A Troll-
hvareflt le häktades, uppgifvit, att
tfifla till Amerika lidit skeppsbrott
TaS Alexandria, hvarefter deblif-
S p* ett till England destinerade
hd Mn ^IW* k1™fe
Nr 31
SPNDSVALLS TIPNINfl Tistog 15 Murs
för att söka arbete, men be-
Ä efter ett par dagar till Trollhät-
P aat de omhändertogs af vederbörande,
"i taflSe i Elfrboigs Ila har till k. m:t
^»rterat att ofvannämda personer aak-
"fX ^ «n fortkomst och endast
DÄ2förde näg1*0 handelsvaror, som dock syn-
^\1 af för ringa värde för att de genom
^försäljning skulle kunna föFskafifa
S» nu» * tiH IanyeJsen aflåten
förordnat, att ofvanberörda fyra
kl Ifttl *
ni lämpg sätt föras utom riket.
ot$St Jenny Mnå» testamente. Iiö-
"TrlisDOsitionerna i detta testamente äro
ffl’ tilJfålle meddela, att de samma inne-
ZL. hvad beträffar de däri gjorda legat
5 mOn«tä välgörenhetsinrättningar, den
äftoSe, att det är först efter icke al-
i «t den aflidnas efterlefvande makes död,
ntÅn iftmväl de personers frånfälle, somge-
mEamentet erhållit lifräntor, som det
Svarande, då tillgängliga beloppet skall
’S det eller de hospital i Stockholm
!>i annanstädes i Sverge), som upprättats
helt och hållet eller hufvudsakligen för be-
kndlioe af barnsjukdomar. Hvilka så be-
LffaAo välgörenhetsinrättningar i framti-
?n komroa°att erhålla de för detta ända-
mål disponerade summor, kommer att bero
ni nröftnV af de 8- k. »tnistees», eller de
nersoner, hvilka under sträng laglig ansvars-
kvldishet, men med oinskränkt beslutande-
rätt öfver medlens användande ha sig deras
förvaltning anförtrodd.
1 ett lappläger på Åreskntati.
(Bnf till Jämtlands Tidning.)
l&Bve hade jag närt den önskan att få
se lappens primitiva boning, då en af de
första dacarne i månaden underrättelse an-
tom, atteen lappfamilj slagit sig ned på
jreskutan, något öfver en half mil från
flusi Jag beslöt att genast ta tillfallet i
akt, och begaf mig jämte två bekanta på
morgonen den 4 mars i väg till lapparne.
Skidföret var temligen dåligt, vädret där-
emot vackert, med solsken och en lagom
stark kyla af 16 grader. Vägen förde ge-
nom Husans dalgång upp på Brunsvalen
och var rätt påkostande, då den till mer än
hälften bar uppför.
Från krönet af »valen» hade vi en ganska
vacker utefet öfver ett snöskimrande fjäll-
landskap: framför oss höjde sig bredvid
bvarandra Mullfjellet och Hästfjellet, längre
åt norr låg den väldiga Anjeskutan, och
mot öster utbredde sig ett vågformigt virr-
varr af lägre berg, bland hvilka Suljätten
framstod genom höjd och egendomlig bild-
ning. Sedan vi gått öfver Brunsvalens krön
genom en gles skog af knotiga marbjörkar,
fnnno vi ett litet stycke nedåt på vestra
sluttningen lapparnes hemvist.
Utanför kåtau stodo åtskilliga »geretjek»
(akjor) samt en mängd skidor, hvilka senare
vitnade om, att lapparne fått främmande
redan förut. Tre hundar helsade vår an-
komH med Hfligt skall, men blefvo snart
våra vånner, sedan vi trädt in i kåtan. Den-
na var nästan fyld af folk, så att det var
ej utan sina svårigheter att erhålla en dräg-
lig sittplats. Sedan detta lyckats och hels-
ningar utbytts, började vi ta boningen och
dess invånare i skärskådande.
De företrädare af sämifolket, som vi här
sågo, voro till antalet sex. Hufvudpersonen
var, företås, husmodem, ifall man får an-
vända detta ord om kåtans herskarinna; hon
var, som det syntes, vid pass 40 år gam-
mal, med ett intelligent men dock utpräg-
ladt lapskt utseende. Midt emot henne satt
egarens faster, en kärf och tystlåten gumma
med ett af rynkor tätt fåradt ansigte, rö-
kande norska »bladen; ur en afbruten krit-
r Familjens yngre medlemmar utgjor-
af 3 pojkar och en flicka. De förra
voro hvardera omkring 11, 6 och 4 år gamla,
de båda yngsta mycket lifliga bytingar, som
eprango ut och in beständigt. Flickan var
m 15 år och hade samma dag kommit på
nesök från Kallbygden, där hon »läser för
presteu.» Hon hade ett mera hyfsadt ut-
seende och rätt behagliga anletsdrag, och
¦jptw ha särdeles mycket att prata om.
Vi blefvo dock i okunnighet om hvad hon
nade att beratta, ty samtalet fördes på lap-
Bica. - Den sjätte personen var drängen,
en ung man, som såg ovanligt bra ut för
att vara fjällman. Han bestod sig med både
»örnnäsa» och ett par snyggare mustascher.
agaren och pigan voro för tillfället borta.
- Jöröfrigt togs kåtans utrymme i anspråk
w 2 vuxna män samt en hel hop småpoj-
kar nere från bygden, därtill vi tre nykom-
ne och de tre hundarne.
Luften därinne var på intet vis oangenäm,
«* fans visserligen till öfverlopps, men den
besvärade oss ej alltför mycket, så länge
vi smto. Vid elden stod en kaffepanna och
? gryta,,.med en af renblod och mjöl lagad
SJ *»g, afsedd till föda åt hundarne.
al ?W midt emot dörren befunno sig
aua hushållssakerna, grytor, pannor m. na.,
vidare en renstek och säckar med blod.
H^vtfP han8de tiU och med ett fickur,
°5 Jwäl stannat i sin gång.
oeaan lapparne en längre stund samtalet
pä siU eget 8pråk| förvånades de af att höra
I l nykorane uttala flera lapska ord.
f en af pojkarne stum af för-
n på sitt modersmål tillfråga-
d
men hans hopp om att nu få göra
––’ slog slint, ty sådan fans
„„„„„ —-•• ^utpparne bjödos nu påsi-
Kntr0 de rökte med •»* utom den
sin 5ig T811’ hvilken skulle »spara» på
ta^Bt?!^1 trodde’ att vi 8k«%få
därom evi
Sedan
fidÄJf^ raed ett »go^nete»och
2 e å,tef^rden. Härunder iakttogo vi
renarne, hv.i^ tedde . 8om 8må *varta
uPpe på Skutan ofvan skogs-
lo •„ "en hem gick hastigt nog ned-
timmw ?DB 8lu"ningarne, och efter -
dan ?# arannande« voro vi åter hemma,
med *^JPJ|jpaf O8S uppHfvat bekantskapen
Hbt.
de eJkunde JöJe
med dero nära tvåtimJ
h
• Dyrt öl. Handlanden J. Foreberg vid
Karlsvik af Sköna tingslag hade för fjärde
, resan oloflig utakänkning af öl vid 4 tillfäl-
len af tingsrätten dömts att bota 700 kr.
Detta utslag har nu vunnit laga kraft,
korsberg hade nämligen företett afskrift af
ett fattigdomsbevia, som var dagtecknadt en
månad före hofrftttens utslag i målet. I
följd hftraf har högsta domstolen förklarat
Forsbergs besvär icke kunna upptagas till
pröfning.
Hed mördaren-mordbrfinnaren Olsson
fortsattes ransakningen inför Hernösands
rådhusrätt i fredags. Genom de upplysnin-
gar inkallade målsegare och vittnen lerana-
de, vans ytterligare bekräftelse.
Sina uppgifter om huru han gått till väga
såväl vid mordet å Anna Dahlqvist som
vid mordbrandsanläggningarna vidhöll han
i allt. Olsson berättade, att den första stöld
han begfrk var när han från sin mästare,
målaren Ostman, tillgrep 10 kr. ur dennes
chiffonier. Olsson hade då, enligt sin egen
utsago, beredt sig tillträde till chiffonieren,
emedan han trodde sig veta att där förva-
rades romaner. Han ämnade låna sig en
roman och sedermera återställa densamma.
Emellertid funnos ej några böcker, men
väl öfver 100 kr. i penningar, af hvilka han
tillgrep 10 kr. Indirekt motiv till hans
första brott skulle således hafva varit ro-
maner.
En af målsegarne, hr Modig, hade miss-
tänkt Olsson att hafva anlagt mordbrand,
men hade ej vågat anförtro någon denna
sin misstanke enär han saknade bevis. Emel-
lertid hade hr Modig talat enskildt med
Olsson och varnat honom för följderna af
att fortsätta på den väg han beträdt. Ols-
son svarade därvid: »Det har nu gått så
M*"rt med mig, att det ej finnes någon
ifven muraren Eriksson från hvilken Ols-
son stulit pangar, hade misstänkt Olsson.
När ransakningen fortgått sirka l’/2 tim-
me bad Olsson att densamma skulle få upp-
skjutas, emedan han befarade att svimma.
Friskt vatten upphjälpte krafterna och han
fick sitta under den återstående delen af
ransakningen.
Fortsatt ransakning hålles den 23 kl. 5
m. Hernös.-p:n.
Faststäld kvarstad. Svea hofrätt har
den 8 dennes icke funnit skäl att göra nå-
gon ändring i k. bfhds resolution, nvarige-
nom för konsul C. G. H. Schermans kon-
cursbos fordran kvarstad lades på åtskilliga
lankiren Robert Spence tillhöriga skogar
3ch afverkningsrätter, oaktadt Spence hos
jfverståthållareämbetet nedsatt 84,100 kr.
för att få nämda kvarstad upphäfd. V. L.
yärjemålsed utan prestnevis. Enligt
Kristianstadsbladet har hofrätten i dessa da-
gar afgjortettur religionsfrihetssynpunkt gan-
ska vigtigt mål. En person hade af Vestra
Göinge häradsrätt ålagts att aflägga värje-
målsed och dessförinnan inställa sig hos sin
själasörjare fur att af honom undervisas om
edens vigt. Han utträdde emellertid enligt
stadgade former ur statskyrkan och öfver-
gick till metodismen. Icke för ty ålade ho*
nom häradsrätten å nyo att af sin själasör-
jare låta undervisa sig om edens vigt. Här-
iifver klagade han i hofrätten, som ansåg,
ttt klaganden icke kunde åläggas att såsom
ilkor för afläggande af värjemålsed besöka
själasörjare och från denne förete bevis om
sin kristendoinskunskap.
Märkligt är, att hofrätten icke i likhet
med häradsrätten om den ur svenska kyr-
kan utträdde begagnat uttrycket »sin själa-
sörjare», utan blott »själasörjare», gifvande
därmed till känna att hans uppgift, att han
"eke hade någon själasörjare, var med lag
ifverensstämuiande.
Af hofrättens utslag framgår, att den,
som utträdt ur svenska kyrkan och icke
Ingått i annat religionssamfund, icke är
skyldig besöka själasörjare eller från så-
dan förete bevis för att få vid domstol nf-
lägga ed.
Hushållerskan Eina Nilssons förmenta
brott. Pågående polisundersökningar rö-
rande de brott, som, på sätt förut nämts, i
bref uppgifvas ha blifvit begåugna af aflidna
_____ierskan Elna Nilsson från Verpinge,
ha icke hittills kunnat konstatera verklig-
heten af brotten. Enligt brefvet skulle hon
ha anlagt tre eldsvådor samt mördat en gam-
mal man och ett barn. Den gamle man,
som Elna Nilsson hushållat för, lär ha va-
rit F. Jönsson i Hyllie, hvilken ännu lär
lefva, likasom ett barnhusbarn, som Elna
Nilsson haft i sin vård. I betraktande of
Elna Nilssons föregående vandel och andra
omständigheter, betvifla åtskilliga personer
såväl att hon skrifvit det efterlemnade bref-
vet, som att hon själf beröfvat sig lifvet.
Den döda kroppen kommer att underkastas
rättsmedisinsk obduktion. Närmare* upp-
lysningar saknas, men polisundersökningarna
pågå, skrifver Sydsv. Dagbl. 3
evighet.
n lof att na en ^sligt tjock plån
Domaren: — Ni påstår alltså, att ni icke varit
på platsen vid tiden för brittets begående. Men
jag kan ställa upp ett vittne, som sett er där.
Den anklagade: — Omöjligt! Jag såg mig noga
ikriuff, men kunde icke upptäcka en människa.
Strödda underrättelser.
’Flickan frän Tjust. I Hemlandet lä-
ses: För flera år tillbaka emigrerade från
Småland till Amerika en ung flicka, dot-
ter till en fattig dödgräfvare i Tjust, hvil-
ken var välsignad med många barn. Flickan
fick tjänst i ett mycket förmöget hus i en
af republikens förnämsta städer. Ende
sonen i huset fattade emellertid tycke för
den raska svenska flickan, och snart svuro
de hvarandra trohet. Då den unge ame-
rikanens föräldrar fingo kunskap om saken,
satte de sig emot »de ungas förbund», men
kärleken öfvervinner ju alla hinder. De
unga väntade tåligt några år och blefvo
slutligen ett äkta par. Detta skedde för
omkring 3 år sedan. Under dessa år har
det nygifta paret, som är i besittning af
en ansenlig förmögenhet, mest rest och sett
sig omkring i olika delar af så väl nya som
gamla världen. Förtiden sommar besöktes
Sverge^ och Norge, och en vacker dag in-
fann sig »missis», åtföljd af sin herr man,
i föräldrarnes enkla boning, till obeskriflig
glädje för de åldriga föräldrarne. Efter
några dagars vistelse där, äfvensom utflyg-
ter åt andra håll, återvände det lyckliga
paret till sitt land igen, dock först sedan
föräldrar och syskon fått många minnen af
»Amerika-herrskapet» och de gamlas ålder-
dom i ekonomiskt afseende betryggats.
Rättegång för hela lifvet. Från Sve-
narum skrifves till Sm.-P.: I 60 år har
en gumma härstädes oupphörligt prosessat.
Hennes första rättegång börjades då hon
var endast 16 år gammal, och gälde egan-
derätten till en bibel. Sedan dess lär hon
aldrig varit utan göromål i rättegångsväg.
Mycket penningar och jordagods har hon
därvid både vunnit och förlorat. Häktet är
henne ej heller obekant. Hon anses vara
mycket »lagklok», är nu 76 år gammal, men
sköter det oaktadt själf sina mål med oför-
minskad, ja, om möjligt ännu större ifver
än i ungdomsåren. Den ofvannämda bi-
beln, en »familjebibel» af hög ålder, är nu
åter igen inblandad i en hennes rättegång.
Liksom denna var hennes första anledning till
prosess, så blir den, att döma af hennes ål-
der, antagligen äfven hennes sista.
Nya fornfynd i Egypten. Professor
Sayce (assyriolog vid universitetet i Oxford)
har nyligen lemnat ett meddelande om ett
värdefullt fynd, som gjorts i öfre Egypten.
Det består af 200 sraåtaflor med kilskrift.
Sayce hoppas, efter att flyktigt hafva un-
dersökt inskriptionerna, med tillhjälp af dessa
taflor kunna sprida ljus öfver de krigståg,
som assyrierna företogo till N il lande t vid
den tid, då Mesopotamien hade sin blom-
stringsperiod. Dessutom har inköpts (af en
amerikansk missionär) en i sitt slag unique
papyrus, som, enligt sakkunniges omdöme
närstammar ifrån det ll:e—12:e århundra-
det f. Chr. födelse och innehåller den full-
ständiga texten till de så kallade dödsböc-
kerna.’Denna värdefulla handskrift har se-
dan kommit till Amerika och utgör nu en
af de dyrbaraste föremålen i New-Jerseys
bibliotek.
Ny rysk krigshanin. »Novoje Vremja»
meddelar att frågan om inrättande af en
örlogshamn i Libau nu blifvit definitivt åt-
gjord. Så snart sjöfarten vidtager, skall
man skrida till arbetena.
Benners förutsägelser for 1888. Ben-
ner är en landtbrukure i Ohio, som i Ame-
rika vunnit stort rykte för sina spådomar
om kommande tider, hvilka spådomar han
grundar på statistiken från föregående tider.
Han säger nu att 1888 är sista året i pe-
rioden för nedgående pris — 7 år från 1881
— och att vändpunkten till det bättre är
nära. Nu är därför rätta tiden att börja en
affär, och de som kunna det böra ej låta
tillfället <jå sig ur händerna, ty det dröjer
omkring 10 år till dess ett liknande skede
åter inträder, så att det ej bjudes många
sådana tillfällen under en människas verk-
samhetsår. Under omkring 3 år komma
sedan prisen att stiga tills krisen inträffar
och den omkring 7 år långa tiden för låga
pris åter inträder. Mången har lagt grun-
den till sin förmögenhet genom att Dörja
företag och köpa värdesaker strax innan ne-
dre vändpunkten på prisskalan inträdt. Där-
emot är det farligt att göra affärer då tiden
för höjdpunkten inträffar.
A la Wilson-affärer. På tal om byg-
nadsvilkoren för den nya polytekniska lä-
roanstalten i Köpenhamn, förvånar man sig
mycket öfver att i licitationen också blifvit
intagen en bestämmelse, som föreskrifver
att all den mergelkalk, som åtgår, skall ta-
gas från Faxe kalkverk, något som icke
väckt odelad belåtenhet hos entreprenörerna,
då denna kalk kostar 9’/2 kronor pr lass och
annan kalk blott 8 kronor.
En annan punkt i licitationen (bygnads-
tillståndet) föreskrifver att Ködvigscement
skall uteslutande användas. Fabriken gör
visserligen dugtiga ansträngningar för att
kunna leverera god vara, men ännu har den
icke kommit till några anmärkningsvärda
resultat. Hvarför då påbjuda det uteslu-
tande begagnandet af Eödvig-cementet? frå-
gar Morgenbladet. Ja, man kan tänka sig
alla de löjliga svar, som framkomma, då
man erfar att Eödvigs cementfabrik eges af
kulturministern Scavenius.
Inför denna intressanta upplysning blekna
alla andra pikanta nyheter bort, såsom att
man vid första öfverslaget af kostnaderna
för bygnaden skall hafva felräknat sig på
80,000 kronor och att det, till följd af ett
märkvärdigt missförstånd, blifvit ingeniör-
kåren, som fått uppbära skulden för påbu-
det om Faxekalkens användning. Denna
har emellertid fritagit sig, och då upply-
stes det i ministeriet att man förvexlat in-
geniörkåren med — en f. d. ingeniör, som
nu har anställning vid Faxe kalkbruk.
I Upsala förekomma vid gradual- och douentur-
disputationer vanligen tre opponenter. De två för-
sta vrida och vända på författarens anrättning ef-
ter vetenskapens alla regler, men den tredje är
egentligen en »fest-prisse», som skall bestå såsen
För ett par år sedan skulle hr X. försvara en
afhandling för erhållande af dosentur i lefvande
språk. Af handlingen var skrifven på franska. De
två opponenterna hade redan kalfatrat densamma
efter bästa förmåga; den tredjes tur var inne. Nu
är att märka, att i afbandlingen på ett ställe ordet
pas genom feltryck hade förvandlats till passs.
Öfver detta »passs» kastade sig tredje opponenten.
Han fann det misstänkt, han tyckte det var besyn-
nerligt, han trodde, att det icke var riktigt. »För
min del åtminstone» — förtfor han — »brukar jag
då aldrig säga pass med tre äss».
Från utlandet.
Tysklands nye kejsare har redan tillträdt
regeringen och kommer att bära namnet
Fredrik den tredje. Såväl i tyska riksda-
gen som i preussiska deputeradekammaren
har officielt meddelande gifvits — i den förra
af furst Bismarck och i den senare af preus-
siska statsrainisteriets vice president von
Puttkamer — om kejsar Wilhelms frånfälle
och hans sons tillträde till regeringen.
Den nye kejsaren har skyndat utt till riks-
kansleren furst Bismarck på telegrafisk väg
framföra sitt tack för de trogna tjänster
denne gjort den aflidne monarken. Dess-
utom har han förordnat, att inga särskil-
da bestämmelser skola utfärdas om lands-
sorgen.
* red rik III ärfver samtidigt värdigheten
af Preussens konung och Tysklands kejsare.
Tyska riksförfattningen stadgar nämligen i
art. XI, att »presidiet i tyska förbundet till-
kommer konungen af Preussen, som bär
namnet tysk kejsare».
De män, hvilka skola stå vid prins Wil-
helms sida äro, enligt tyska tidningar, föl-
jande: Den militäre rådgifvaren general-
major von Wittich, för närvarande befäl-
hafvare för den 12:e infanteribrigaden. Före
1870 var han lärare vid krigsakademien,
fungerade som stabschef vid 4:e armékåren
under kriget mot Frankrike och arbetade
därefter som afdelningschef i krigsministe-
ritet. För kort tid mottog han befälet öf-
ver en brigad. Såsom civil rådgifvare, skall
den berömde statsrättsledaren professor Rud.
Gneist fungera. Gneist, som varit medlem
af tyska riksdagen sedan 1871, tillhör det
nationalliberala partiet och är känd som en
utmärkt talare. Det säges vara furst Bis-
marck, som föreslagit Gneist hos kejar Wil-
helm, hvilken liksom kronprinsen genast
gillade valet. Gneist lärer förbehållit sig
att stå fullkomligt fri och önskar icke häl-
ler någon aflöning. Slutligen skall en yngre
tjänsteman, regeringsrådet von Brandenstein
i Magdeburg efter prinsens eget val refe-
rera ärenden för honom.
— Berlin den 10 mars. Det var ett rö-
rande ögonblick, då kejsaren under natten
till fredagen plötsligt reste sig och talade
länge till prins Wilhelm om politiska och
militära ämnen. Sedan han talat om Frank-
rikes arméförhållanden, om Boulanger och
Carapenon, började han tala om förhållan-
det till Ryssland.
Kejsarens yttranden fullo som ville han
;ifva prinsen vägledning med hänsyn till
raratiden. Han betonade, att det ej vore
att befara något krig med Ryssland. »Jag
är Rysslands verkligen gode vän, men mina
allierade kunna likväl lita på att jag ärligt
håller förbundet. Man bör endast icke före-
a något angrepp.»
kejsarinnan höll honom i handen till det
a. Storhertiginnan af Baden bönföll ho-
nom att icke trötta sig genom för mycket
talande. Kejsaren svarade: »Jag har ej tid
att vara trött».
Klockan fyra på fredagsmorgonen tillkal-
lades till slottet furst Bismarck, från hvil-
ken kejsar Wilhelm dagen förut under ett
ljust ögonblick tagit ett skakande afsked,
grefve Moltke m. fl.
Klockan sex började dödstecknen.
Dödskampen var lätt, men långvarig och
liknade närmast ett inslumrande som lång-
samt öfvergick till döden. En enda djup
suck var det sista tecknet till lif. .
Ögonblicket därpå störtade en af de i för-
rummet samlade generalerna ut, ropande till
folkmassan: »Vår gode kejsare är död». Få
minuter därefter började dödsringningen.
Den döde hvilar i en järnfältsäng som
var hans läger under sjukdomen. Några
vaxljus upplysa rummet. I den osäkra be-
lysningen synes ansigtet något infallet och
bär ett rörande uttryck af fred och mildhet.
Intet tyder på dödssmärtor.
För närvarande hysas de största bekym-
mer för kejsarinnans tillstånd. Sorgen sy-
nes alldeles krossat henne och sista dagarne
har hon knappast kunnat hålla sig upp-
rätt.
Kejsar Wilhelm har förklarat eig vilja
bieättas i Mausoleet i Charlottenburg, där
hans moder, drottning Louise, hvilar.
— Berlin s. d. Ingen har sett Bismarck
så rörd, som då han orEcielt meddelade
riksdagen sorgebudet om kejsarens död och
omtalade att den döende till sista ögonblic-
ket sysselsatte sig med Tysklands framtid.
Vid talets slut greps Bismarck af den våld-
sammaste rörelse; tårarna strömmade ned
för hans kinder. Hans tillstånd ingaf vid
hemkomsten hans gemål sådan oro att hon
sände efter läkare.
Berlin s. d. Kejsarens lik kommer att
förblifva i dödsrummet, tills gudstjänsten
skall ega rum. Gudstjänsten, i hvilken
samtliga härvarande furstar med uppvakt-
ningar, rikskansleren furst Bismarck, fält-
marskalken Moltke, ministern för det kej-
serliga huset och högre hofcharger deltaga,
hålles i fanrummet. Omkring kl. 1 torde
balsameringen ske, och därefter (tiden än-
nu icke bestämd) föres liket till domkyrkan
för att där utställas.
Liket skall på kejsar Friedrichs befall-
ning och i överensstämmelse med högst-
salig kejsar Wilhelms önskan klädas i för-
sta gardesregementets uniform med en där-
öfver lagd fältkappa. Hedersvakt hos li-
ket utgöres af generaler och flygeladjutan-
ter, med aflösning efter hvar sjätte timme.
I det angränsande rummet äro alltid till-
städes för vakt en kammartjänare samt två
jägare och lakejer.
»Vossische Zeitung» meddelar, att vid
gårdagens sorgegudstjänst höll kofpredikan-
ten Kögel, stående emellan kejsarinnan
Augusta och storhertiginnan of Baden, ett
kort tal, berörande dödsögonblicken och
-skilsmessan mellan de båda majestäterna.
Kejsarinnan höll därunder sin aflidne ge-
måls hand.
Berlin s. d. Preussens hofsorg kommer
att vara i tre månader, räknadt från i går.
I middags hölls sorgegudstjänst i kejser-
liga palatset, ledd af öfverhofpredikanten
Kögel. Verser föredrogos: »Var trogen in-
till döden», och »Jag vet att min förlossare
lefver». Efter gudstjänsten tackade kejsar-
innan läkarne.
Kejsar Wilhelms lik utställes i domkyr-
kan om tisdag.
Liket har balsamcrats i eftermiddag.
Bland de furstliga personer, som komma
att vara närvarande vid kejsar Wilhelms
bisättning, nämnas prinsen af Wales, kron-
prins Rudolf af Österrike, storfurst Wladi-
rair, storfursten Michael, sannolikt äfven
storfursten-tronföljaren af Ryssland, konun-
ken af Belgien, grefven af Flandern och
dennes son.
Frankrike Det har i dessa blifvit före-
lagdt militärutskottet ett meddelande om
den nya indelningen af den franska armén.
Enligt densamma är den nu sammansatt på
följande sätt: 162 infanteriregementen(hvart-
dera med 3 bataljoner och hvarje bataljon
med 4 kompanier och en depötkompani), 4
zouavregementen, hvartdera med 4 bataljo-
ner, 30 bataljoner jägare, hvardera med 6
kompanier (däraf 2 depötkompanier), 2 re-
gementen af främlingslegionen, hvartdera
med 4 bataljoner, 5 bataljoner lätt afrikanskt
infanteri, 12 kyrassier-, 30 dragon-, 21 ja-
gar-, 18 husar-, 6 afrikanska jagar- och 6
spahies-regementen (inalles 91 regementen
om 5 skvadroner), 16 bataljoner fästnings-
artilleri, 19 regementen divisions- och 19
d:o kårartilleri, 4 ingeniörregementen, hvart-
dera med 3 bataljoner och en bataljon afri-
kanska sappörer.
— Direktören för Assurance Financiére,
Antoine Boulan, begick själfmord för nå-
gon tid sedan. Hans lik påträffades sedan
i Seinen vid Courbevoie. Om denna sor-
gehistorias orsaker meddelas följande:
År 1885 hade Boulan genom bemedling af Ta-
ride, direktör för Alliance Mutuelle, låtit köpa den
bulgariska orten Budestis skogsegor. Enligt mel-
lan Boulan och Taride ingånget kontrakt skulle
Taride erhålla en del af af verkningen; men då svå-
righeter för transporten, i synnerhet brist på ar-
betskrafter, gjorde det omöjligt för Boulan att af
skogen draga den vinst, som han hoppats, kunde
han icke betala Taride det betingade priset. Då
stämde Taride honom och domstolen dömde honom
att betala en million francs till käranden i kvar-
talsterminer, med 100,000 francs i hvarje kvartals-
termin. Boulan hade fullgjort den första termins-
betalningen på bestämd dag, men den 20 februari
kunde han endast betala 20.000 francs, och då Ta-
ride åter tillgrep rättsliga åtgärder och sände exe-
kutionsbetjänter till sin gäldenärs hus, tog denne
lifvet af sig.
— Den ene finansmannens död följdes af
den andres försvinnande. Enligt senaste
underrättelser har en annan finansman Le
Rosey nyligen försvunnit och lemnat betyd-
liga passiva efter sig. Han hade en bank-
affär vid Rue Notre Dame des Victoires i
Paris. I sin tjänst hade han antagit en
mängd biträden, hvilka före sitt antagande
måst ställa värdefulla säkerheter. Domsto-
len har öfverhopats med anklagelser mot
den försvunne.
Herrn till en kringvandrande försäljare:
— Nej, af er vill jag inte köpa någonting mer.
Ni är en bedragare; ni skinnar folk. Kinapoma-
dan, som jag köpte af er för håret, var det största
skoj i verlden. Håret faller nu af mig lika mycket
som förut.
— Nå, men när det står Kinapomada på etiket-
ten, så kan väl herrn begripa att den är afsedd för
kineser. På dem faller inte håret bort. för di ä’
rakade i hufvet.
_____________ 1888
Handel och sjöfart.
Aktiebolaget Sundsvalls Handelsbanks
ställning ultimo febr. 1888.
Kassabehallning ..^ZL...........
Inventarier.......................................
Reverser mot hypötek af "diverse"".""’. lSJoilo
Kassa-Kreditivräkningen ................ 1459330’"
Skulder:
Aktiekapital....................................l,500,000.oo
Reservfonden ......................... 225000II
Reserverade medels konto................". lSJa
Depositionsräkning...................... . 2,910686 k
Upp-& Afskrifningsräkning ............ 68ö!m»2
Sparkasseräkning .......................... 1,008.42969
Postremissvexelrakning..................... 22257793
Skuld å diverse räkningar .............. 876,942175
ät. 7,441,140.78
TrämarknadAn i England. Från Lon-
don skrifves till Göteborgs Handelstidning
den 28 Febr. 1888: 8
Nu, sedan försäljningarna på f.ö.w. af de för-
nämsta svenska tiilverkningarne äro i det närma-
ste undangjorda, bar mera lugn inträdt i affärerna
Prisen fortfara ytterst fasta för hvad som ännu
återstår att plasera på f.ö.w., och hvad senare le-
veransterminer angår, äro säljares idéer i många
fall högre. Under dessa omständigheter tveka kö-
pare att operera, och följden är att för ögonblicket
mera stillhet råder i de svenska träaffärerna. De
mindre tillverkningarna hafva emellertid bättre
chance nu bland importörerna, och fulla priser
fortfara att betingas. Granpriserna hålla sig sta-
diga. De mest kuranta dimensionerna finnas ej
längre i flertalet spesifikationer, och för granbat-
tens från Hernösands distrikt har betalts pd 415 s.
Något mera lif har försports i splittvedsaffärerna
under de senaste fjorton dagarne. Det berättas
att en hel tillverkning i Geile distrikt skall hafva
sålts till 55 s. och 45 s. Detta pris är sirka 5 s
lägre än hvad i allmänhet fordras från södra Norr-
land. Flere af de större tillverkningarne finnas
ännu osålda på hand, men till 60 s. och 50 s. är
det för ögonblicket svårt finna köpare.
Fraktmarknaden har företett mera lif under de
senaste veckorna, sedan redare kommit ned i sina
fordringar, och en mängd fartyg, såväl ångare som
seglare hafva fraktats till engelska hamnar. Bland
de senaste fraktsluten namnes, per ångare: Gefle
25 s.. Skutskär 27 s. 6 d., Sundsvalls distrikt 26
s. 3 d. ä 28 s., Bollsta 26 s., Umeå distrikt 26 s. 6
d., samtliga till London; och per seglare: Gefle
till Tyne 21 s. 6 d. ä 22 s. 6 d.. Sundsvall till Tyne
23 s. 6 d. ä 24 s., Söderhamns distrikt tiU Hull 23
s., Skutskär till West Hartlepool 20 s. 6 d., Hu-
diksvall till d:o 23 s.
Auktionerna på »Baltic» fortfara att vara väl
besökta. Svenskt virke har förekommit i betyd-
liga kvantiteter, och goda priser hafva öfverhuf-
vudtaget realiserats, isynnerhet för battens. Ett
större parti Gefle 2’/3x7 t. kvarta betingade
det höga priset af pd 7 15 s. Två-tums-battens i
allmänhet voro begärliga. Dicksons 3x9 t. kvinta
framkallade liflig täflan och betaltes med pd 8.
En del grauplankor och battens utbjödos äfven,
och priserna för samma höllo sig väl uppe. För
ett parti Göteborgs 3x9 t. kvarta gran erhölls pd 7.
Norrlands Skeppslista.
Jan. 7. Hilda Maria, Levin, anl. t. Chagres från
Colon.
— 24. Carin, Leufstadius, från Gorontalo t. Rot-
terdam, pass. S:t Helena.
— 25. Frej, Westman, segelkl. t. Rosario från
Montevideo.
— 28. Curry Treffenberg, Edlund, fr. Bangkok
t. kanalen f. o. pass. S:t Helena.
— 81. Maria, Pålsson, anl. t. Montevideo från
Cadiz och beordr. t. Casa Blanca.
Febr. 3. Sylphide, Törnell, segelkl. t. Laguna från
Pernambuco.
— — Natal, Berggren, fortsatt resa t. New-
York fr. Pernambuco.
— 25. J. Bergman O:son, Nyman, segelkl. tiU
Savannah fr. Liverpool.
— 28. John Fougt, Björkman, segelkl. t. Para
från Cardiff.
— — Medora, Lund, segelkl. t. Guaymas. fråu
Mazatlan.
Mars 1. Ida, Törnberg Begelkl. t. Pascagoula från
Buenos Ayres.
— 4. Alette, Skedin, anl. t. Pensacola från Bar-
celona.
— S. Hernösand, Sandström, anl. t. Queenstowu
fr. Bahia och beordr. t Liverpool.
Kommer man som främling till en plats och in-
föres i större, obekanta sällskap, fordras det en
smula naturkunnighet för att ta sig till rätta. Gu-
vernanten skiljer sig från den hemmavarande fa-
miljeflickan hufvudsakligast genom den doserande
tonen och den långt framskjutande öfverkroppen.
Därjämte saknas vanligen knappar i hennes hand-
skar, och halskråset är gerna lite snedt fastsydt.
Pianolärarinnan igenkännes på de sneda, b vassa
axlarne, det förolämpade ansigtsuttrycket och den
tunna rösten. Extraläraren röjer sig genom sina
talanger vid smörgåsbordet och en vikarierande
lektor genom den öfverlägsenhet, hvarmed han af-
gör politiska och filosofiska frågor, ja, hvarför icke,
äfven ästetiska. Har den äldre människohonan ett
hungrigt och synnerligen stridbart utseende samt
bredvid sig i soffan en näsduk, hvari hon girigt
plockar ett och annat från brickorna, så är hon
komministers- eller annan lägre tjänstemansfru med
i medeltal åtta barn.
HelsovårdsQämndens Kungörelser.
Af förekommen anledning får helso-
vårdsnämnden härigenom vid påföljd
lag stadgar förbjuda hallande till saln
härstädes af uppblåst kött efter slag-
tade djur.
Sundsvall den 29 November 1886.
(236) Helsevårdsnumnden.
Tillföljd af vid härstädes verkstälda besiktnin-
gar af fläsk tid efter annan förekommande fall af
trikiner och dynt, varder i heleovårdens intresse
allmänheten härigenom uppmanad att af de af
Ingeniören H. Klint och Fröken Julia Kull-
berg inrättade besigtningsbyråar sig begagna.
Sundsvall den 9 Oktober 1886.
Helsovårdsnämnden. (2 37)
— 162 —
att skynda upp tiU Kitty. Mrs Linley lade
handen på hennes arm.
Läkaren hade gifvit åtskilliga föreskrifter och
framför allt varnat modern för äfven de minsta
småsaker, som kunde påminna barnet om den
dag, då guvernanten lemnat huset. Vid skils-
mässan bar misB Westerfield samma hatt och
kappa eora nu. Mrs Linley tog dem af henne
och lade dem på en stol.
— Det är äunu några försigtigketsmått, vi
böra iakttaga, sade hon, jag måste be er vänta
i mitt rum, tills ni utan fara kan visa er. Kom
nu med mig!
IV rs Prcsty gjorde dem sällskap och bad en-
träget att få afvakta resultatet utanför sjuk*
rummet. Hennes sjelfbelåtna min hade försvun-
nit, hon föreföll till och med ödmjuk. Nu, då
den sista utvägen att rädda barnets lif skulle
tillgripas, framträdde genast hennes bättre natur.
Raudal stannade i salongen, ängsligt väntande
pä de underrättelser, svägerskan lofvat skicka
honom. Det var honom omöjligt att sitta stilla.
Han vankade oupphörligt fram och tillbaka, lyss-
nade vid dörren, stälde möblerna i ordning och
rubbade dem genast igen. När barnpigan om-
sider kom med bud från sin fru, sprang han
emot henne, slöt af hennes leeude att allt gått
lyckligt, och för första och sista gången i sitt
lif kysste han en af broderns tjenstflickor. Susan
— en väl uppfostrad person, som vid vanliga
tillfållen var färdig att eäga: Å, skäms, sir!
och se ut som om hon Ögonblicket derpå vän-
tade att få känna en arm kring sitt lif— tog nu
ett steg tillbaka af häpnad. Husbondens bror,
ända intill detta ögonblick ett mönster af dygd
- 167 -
en sann religiositet, men den framträder icke
så öppet — jag kunde nästan såga så närgån-
get — som i låglandsskottens fromma tal. Olika
raser ha olika lynnen.
— Och alla ha de själar, som böra frälsas,
tillade kaptenen allvarligt och enkelt. Om jag
skickar dessa fattiga inenniskor några exemplar
af nya testamentet, öfversatt på deras eget språk,
tro ni dS, att min gåfva blir mottagen?
Randal, som önskade närmare studera detta
nya drag hos Bennydeck, uttnlade öppet sin för-
våning öfver dennes varma känsla för fullkom-
ligt främmande menniskor. Kaptenen tycktes
undra på, att detta väckte någon vidare upp-
märksamhet.
— Jag söker helt enkelt göra det lilla goda,
jag kan, hvar jag kommer, svarade han.
— Då måtte ert lif vara bra lyckligt.
Kapten Bennydeck sänkte hufvudet. Sorgliga
minnen tycktes fördystra hans ansigte.
— Nej, sir, svarade han kort, nästan strängt.
— Ursäkta, om jeg yttrade mig tanklöst.
— Ni miBsförstår mig, och det Sr mitt eget
fel. Jag har hunnit mitt fyrtionde år, och åter-
stoden af mitt lif är en botgörelse för min ung-
doms synder. Lidanden och faror, som endast
få menniskor utstått, väckte mig till besinning.
Min sista färd å tjenstens vägnar var en expe-
dition till polarhafven. Fartyget krossades i
isen. Vår vandring till närmaste land, der det
fans menniskor, var en förtvinad kamp mot na-
turens obarmbertiga makter. Den ene efter den
andre af mina kamrater omkom af svält och
Bkörbjngg. Af tjugu man voro blott tre kvar,
då vara räddare funno oss. En af de tre dog
— Jag skulle önska, att jag kunde presen-
tera er för min bror och hans hustru, sade nu
Randal. Olyckligtvis ar deras enda barn sjukt...
Kapten Bennydeck sprang upp och utbrast:
— Det gör mig ondt, att jag vid ett så
olämpligt tillfälle besvärat...
Hans nye vän sköt honom utan vidare till-
baka ned i stolen.
— T väl tom, ni kommer just i det lämpliga-
ste ögonblicket. Vår ängslan är nu öfverstan-
den. Läkaren har alldeles nyss sagt oss, att
hans lilla patient befinner sig utom all fara.
Ni kan tänka er hur lyckliga vi äro!
— Och hur tacksamma mot Gud!
Kaptenen yttrade dessa ord med en darrning
på rösten och som om han talat för sig sjelf.
Randal kände sig litet förlägen. Gästens ka-
raktär hade visat sig i en ny dager. Kapte-
nen såg p& honom, förstod honom och förde
åter samtalet på sin resa.
— Erinrar ni er ferierna under pojkåren ocb
när ni skulle tillbaka tili skolan? frågade han
leende. Mina känslor äro ungefär de samma nu,
då jag står i begrepp att lemna Skotland och
återvända till mitt arbete i London. Jag vet
knappt, hvad jag beundrar mest — ert vackra
land eller det folk, som bebor det. Jag har
haft många angenäma samtal med edra fattiga
landsmän. Det enda, jag kunde önska hos dem,
vore en sta eks re religiös känsla.
Så vidt Randal visste, var denna anmärkning
något alldeles nytt från de resandes sida.
— Våra högländare ha verkligen flera ädla
egenskaper, sade han. Om ni lärde känna dem
så väl som jag, skalle ni äfren här uppta ek n
och goda seder, en man, som af hela den kvin-
liga tjenstepersonalen ansågs ur stånd att kyssa
ett fruntimmer, hade synbarligen förlorat för-
ståndet. Skulle bnn kanske sluta med att bita
henne bakifrfn? Nej, han såg blott förlägen ut
och lofvade — hur tokigt! — att aldrig göra
så mera. Den unga flickan framförde allvarligt
sitt besked. Här hade hon framför sig en man,
som ej var riktigt klok, och hon fann det nöd-
vändigt att varsamt välja sina ord.
— Miss Kitty, började hon, stirrade ett ögon-
blick på guvernanten som om bon inte rätt ve-
tat till sig, men strax derpå kände hon igen
henne. Doktorn kom i detsamma. Han drog
upp rullgardinen för att låta ljuset strömma in,
och så såg han på henne och sa’: Litet försig-
tighet blott... Den vekbjertade Susan kunde ej
längre återhålla tårarne. Jag rår inte för det,
sir, vi hålla alla så mycket af miss Kitty, och
vi a så glada. — Litet försiktighet blott (det
var precis hans egna ord), och jag svarar för
hennes lif... Men du milde Gud, hvad har jag
väl sagt, efter han så der ränner sin väg?...
Randal hade helt bantigt lemnat benne och
stängt in sig i rummet bredvid. Susan kände
ännu icke männen tillräckligt för att veta, det
. en äkta britt blygB öfver att visa sig med tå-
rar i ögonen, isynnerhet inför eina underord-
nade.
Knappt hade han lyckats återvinna fattnin-
gen, förr än Malcolm knackade på dörren.
— Jag vet ej, om jag handlat rätt, yttrade
den gamle betjenten. Bland andra resande,
som nysa sett sig omkring i rammen der nere,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
