Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ångf. „CARL XV“,
kapten O. F. Hedborg, afgår
från Stockholm till Sundsvall Söndagen den 27
Maj kl. 12 midd.
„ Sundsvall till Hernösand och Nyland den
28 Maj ej före 9 f. m.
„ Sundsvall till Stockholm Onsdagen den 30
Maj, kl. 6.30 e. m.
(1800) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „J. L. RUNEBERG“,
Kapten Alfred Sundberg, afgår
från Stockholm till Sundsvall Fredagen den 25
Maj kl. 10.15 f. m.
„ Sundsvall till Stockholm Söndagen den 27
Maj, kl. 6.30 e. m.
(1774) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „VESTERNORRLAND“,
Kapten Gustaf Lindberg,
afgår från Sundsvall Torsdagen den 24 dennes, kl.
6.30 e. m. direkt till Stockholm.
(1775) GUST. LARSON.
Ångaren „GESTRIKLAND“,
Kapten H. B. Lindborg,
afgår från Gefle Söndagen den 27 Maj på
morgonen, anlöpande Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall,
Hernösand och Örnsköldsvik samt Nordmaling och
Umeå om underrättelse ingått före afgången från
Gefle att farvattnet till sistnämnde båda platser är
isfritt.
Återvänder från Sundsvall söderut Torsdagen
den 31 Maj, kl. 11 f. m.
(1818) ERNST O’KONOR.
Ångf. „HERNÖSAND II“,
Kapten H. Asplund, afgår
från Stockholm till Sundsvall Fredagen den 25
Maj, kl. 8 f. m.
„ Sundsvall till Hernösand, Ullånger och
Örnsköldsvik Lördagen den 26 på morgonen.
„ Sundsvall till Stockholm Måndagen den 28,
kl. 6.30 e. m.
(1784) O. B. JOACHIMSON.
Bremen—Sundsvall.
Ångaren „SKELLEFTEÅ“
lastar i början af instundande Juni månad i
Bremerhaven för Stockholm och Sundsvall mot billig
frakt. Vidare meddelar
(1785) C. G. WICKBERG.
Från Göteborg till Sundsvall
via mellanstationer afgår Ångfartygen
„CHAPMAN“,
Kapten A. F. Paulsson,
den 23 Maj.
„WESTA“,
Kapten J. B. Morin,
den 30 Maj.
(1748) O. B. JOACHIMSON.
Ångaren „TELEGRAF“,
Kapten J. G. M. Clareus,
afgår från Sundsvall till Jättendal, Hudiksvall,
Enånger, Söderhamn och Gefle Fredagen den
25 Maj. Närmare meddelar
(1790) ERNST O’KONOR.
Snabbgående och för passagerare beqvämt inredda
Ångfartyget „PRINS OSCAR“,
Kapten Alfred Spikh,
skall vid första öppet vatten börja en regelbunden
trafik mellan Sundsvall och Hudiksvall med
anlöpande af mellanliggande platser.
OBS.! Ångfartyget afgår, så snart
isförhållandena det medgifva, från Stockholm till Sundsvall
medtagande passagerare och fraktgods till
Sundsvall, Galtström, Gnarp, Jettendal och Hudiksvall.
Närmare meddelar
(1565) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „WILHELM RÖHSS“
skall, så snart farvattnet blir isfritt, trafikera traden
Sundsvall—Luleå
med anlöpande af Hernösand, Köpmanholmen,
Örnsköldsvik, Husum, Nordmaling, Umeå, Sandviken,
Ratan, Sikeå, Kallviken, Skellefteå, Kågeå o. Piteå.
Närmare meddelar
(1789) O. B. JOACHIMSON.
Ångf. „NYLAND“,
Kapten J. O. Stafverin, afgår
från Sundsvall alla dagar kl. 8 f. m.
„ Hernösand alla dagar kl. 3 e. m.
(1777) GUST. LARSON.
Ångfartyget „HERNÖ“,
Kapten Lindström,
afgår från Sundsvall till Hernösand hvarje
söknedag kl. 3.30 e. m., från Hernösand kl. 8 f. m.
(1759) ERNST O’KONOR.
Ångaren „FÄNRIK STÅL“,
Kapten C. Wedholm,
intager f. o. m. Torsdagen den 24 dennes sina
vanliga turer Sundsvall—Sollefteå. Afgångsdagar
från Sundsvall äro Tisdagar, Torsdagar och
Lördagar kl. 7 f. m.
(1758) ERNST O’KONOR
Ångaren „NJURUNDA“
afgår tillsvidare sökendagar:
från Sundsvall kl. 7 f. m., 1 och 5 e. m.
„ Wärsta kl. ½10 f. m., ½3 och 7 e. m.
Söndagar:
från Sundsvall kl. 8 f. m., 2 och 6 e. m.
„ Wärsta kl. 10 f. m., 4 och 9 e. m. (1743)
Intressenterna i Assuranceföreningen
„Sundsvalls 411“
behagade allmänt sammanträda å Stadshusets lilla
sal Söndagen den 3 Juni, kl. 1 e. m., för att taga
del af revisionsberättelsen och erhålla
slutredovisning.
STYRELSEN. (1817)
Vid Vattenkurinrättningen
inställes badningen å
Mansafdelningen från och med Torsdag den 24 Maj.
Från samma dag hålles
Qvinnoafdelninqen öppen för damer kl. 11 f.
m. till 3 e. m. för herrar kl. 5—½9 e. m.
Pantsedlarne N:ris 11167 och 9487, utfärdade
af E. W. Cohn, äro förkomne och varda
härmed dödade. (1815)
Byggnadstomten N:o 127 i Vestra
Stenhammaren är till salo för godt pris.
Uppgörelse kan ske med vaktmästaren å Hotell
Norrland. (1813)
Utsädeshafra
af bästa qvalité, samt
Gödningsämnen
billigast hos (1812) R. O. Boström.
Norska Hästar
till salu för billigt pris
Victor Sundqvist,
(1816) Trädgårdsgatan No. 40.
1888 års Riksdag.
Under rubrik »Nio hufvudtitlar»
sammanför Aftonbladet de mera anmärkningsvärda
beslut och anslag, som kunna hänföras till
eller stå i samband med de olika
hufvudtitlarne.
K. hofstaten.
På första hufvudtiteln märkes den
förändringen, att prins Oscar Bernadottes förut
innehafda apanage å 26,000 kr., i
öfverensstämmelse med k. proposition föranledd af
prinsens giftermål med enskild mans
dotter, återförts till konungens
hofhållningsanslag, som sålunda i riksstaten upptagits till
748,000 kr.
Vidare har med anledning af beslutet om
inrättande af en tvångsarbetsanstalt å
Svartsjö slott, i likhet med hvad k. m:t
föreslagit, bestämts, att det ordinarie anslaget å
24,600 kr., som hittils utgått till
»Drottningholms och Svartsjö slott», från och med
nästa år skall uteslutande användas till
Drottningholms slott och att afkastningen
af den del af Svartsjö slotts område, som
icke upplåtes till tvångsarbetsanstalten, skall
tillfalla Drottningholms slottskassa.
Justitiedepartementet.
På andra hufvudtiteln har riksdagen. utan
att fästa afseende vid frih. Klinckowströms
tal om de »historiska minnenas helgd»,
beviljat det af k. m:t i särskild proposition
begärda anslaget af 200,000 kr. till det ofvan
anförda ändamålet eller Svartsjö slotts
förvandling till en arbetsanstalt för lösdrifvare.
Hvarken förslagen om direkt nedsättning
i embetsmännens löner eller om skrifvelse
till k. m:t med begäran om utredning,
huruvida och i hvad mån statens embets- och
tjänstemäns nuvarande löner skulle med
hänsyn till nu gällande prisförhållanden
kunna nedsättas, vunno bifall af kamrarne.
Däremot fattades det kloka beslutet att
i skrifvelse hos k. m:t anhålla, att k. m:t
vid utarbetandet af förslag till ny
rättegångsordning måtte låta till behandling
företaga äfven frågan om krigshofrättens
indragning eller ombildning.
Utrikesdepartementet.
Anslagen till utrikesdepartementet, hvilka
förekomma under tredje hufvudtiteln, äro
oförändrade.
Landtförsvarsdepartementet.
Under fjerde hufvudtiteln förekomma ett
par nya anslag af stor vigt och betydelse.
Den gamla, ständigt återkommande frågan
om organiserandet af en
»fästningsartilleribataljon å Vaxholms-Oscar-Fredriksborg»
har nämligen ändtligen blifvit löst, genom
att riksdagen bifallit k. m:ts begäran om
anvisande af ett reservationsanslag å 86,400
kr. för nämda ändamål. Anslaget afslogs
af Andra kammaren, men beviljades vid
gemensam votering med 189 röster mot 152.
Dessutom beviljades genom gemensam
votering med 175 röster mot 167 det af k.
m:t begärda anslaget å 50,000 kr. »till
Vabergets befästande».
Förslagen om inställande af indelta
arméns vapenöfningar för nästa år eller om
nedsättning i anslagen för nämda ändamål
rönte icke medhåll af någondera kammaren.
Om inköp af Åkers krutbruk till
statsegendom har beslut fattats af riksdagen genom
gemensam votering.
Sjöförsvarsdepartementet.
Från femte hufvudtiteln,
sjöförsvarsdepartementet, är intet att anteckna af mera
anmärkningsvärd beskaffenhet om man
undantager att sjökrigsskolans lärare erhållit en
förbättrad lönestat. K. m:t hade för denna
gång inskränkt sig till att begära blott det
allra nödvändigaste på denna hufvudtitel.
Civildepartementet.
Under den sjette hufvudtiteln märka vi
anslaget å 15,000 kr. såsom bidrag till
bestridande af kostnaderna för Sverges
deltagande i den nordiska utställningen i
Köpenhamn, hvarigenom riksdagen, om ock sent,
i någon mån reparerat sitt fel att förra året
vägra anslag för detta ändamål.
Till järnvägsbygnader ha anslagits 200,000
kr. under vilkor att hos regeringen skulle
begäras utredning om lämpligheten af ett
nytt stationshus i Malmö.
Utom hufvudtitlarne ha beviljats 500,000
kr. till anskaffande af ny rörlig materiel vid
statens trafikerade järnvägar. Likaså
beviljades det af k. m:t begärda anslaget å
2,500,000 kr. till norra stambanans
fortsättning, ett anslag, hvars vigt riksdagen visade
sig inse, då bägge kamrarne beviljade det
samma.
Banans betydelse så väl i politiskt och
strategiskt afseende som för Norrlands
framtid i alla hänseenden gör, att man bör
hoppas, att riksdagens skall komma att inse
nödvändigheten af, att arbetena å denna
bana bedrifvas med ännu större kraft, än
hittills varit fallet.
Till odlingslånefonden har riksdagen
beviljat ett anslag, att utgå under åren
1889—93 med högst en million kr. årligen.
För ny reglering af Luleå stad har
beviljats ett anslag utan
återbetalningsskyldighet på 50,000 kr. och ett lån på 100,000 kr.
Hr Pettersson i Hamra hade väckt
motion om indragning af en del
landshöfdingeplatser och att riket skulle indelas i fem
höfdingedömen, samt att
kronofogdetjänsterna skulle indragas. Den förstnämda
motionen afslogs utan vidare såväl af utskott
som af kamrar, utan att ett ord blef spildt
på densamma.
Den senare motionen gaf upphof till ett
förslag af statsutskottet om skrifvelse till k.
m:t med begäran om utredning, hvilket
bifölls med knapp majoritet af Andra men
afslogs af Första kammaren.
Finansdepartementet.
Betrakta vi härefter den sjunde
hufvudtiteln, finansdepartementets stat, så hafva vi
först och främst att märka teaterfrågan.
Vidare är att anteckna, att riksdagen, med
anledning af en k. proposition, medgifvit k.
m:t rättighet att försälja söder om Norrland
belägna kronoegendomar, som i årligt
arrende lemna mer än 200, men icke öfver
400 kr.
Rörande de under departementet
sorterande telegraf- och postverkens
sammanslagning väcktes motioner såväl i Första
som Andra kammaren, hvilka föranledde till
en skrifvelse från riksdagen till k. m:t med
begäran om framläggande för nästa riksdag
af förslag i ämnet.
Telegrafverket har erhållit ett anslag på
extra stat af 60,000 kronor med anledning
af »telegrafmedlens» minskade belopp.
På grund af enskilda motioner har ett
anslag af 25,000 kr. beviljats till
befrämjande af skogsodling.
Ecklesiastikdepartementet.
Under åttonde hufvudtiteln anteckna vi
ett anslag å 3,500 kr. till upprättande af en
e. o. professur i oftalmologi vid Karolinska
institutet, ett anslag å 5,500 kr. till
upprättande i Eskilstuna af en fackskola för finare
smides- och metallindustri, 36,000 kr., däraf
6,000 kr. under 1889, till anställande af
lärare i tyska, franska och engelska språken
vid Upsala universitet, ett anslag af 54,000
kr. till en ny bygnad för botaniska
institutionen vid universitetet i Lund, samt till om-
och tillbygnad af Serafimerlasarettet i
Stockholm 465,400 kronor. Vidare har ny
lönestat blifvit antagen för blindinstitutet å
Manilla samt för folkskolelärarnes
pensionsinrättning.
Allmänna indragningsstaten.
Nionde hufvudtiteln företer intet särskildt
anmärkningsvärdt.
Sundsvall 24 Maj.
Minneslista
Fredag 25, kl. 12 p. d., auktion å L. H. Lindhs
konkursmassa tillhöriga å Skönsmon belägna
fastigheter med åbyggnader, å rådhuset i
Sundsvall.
Söndag 27, kl. 2 e. m., ordinarie bolagsstämma
med Selångers brandstodsbolag uti
sockenstugan.
Tisdag 29, börjar brandsyn.
— kl. 2 e. m., sammanträde i handl. Julius
Anderssons konkurs i rättens förmak.
— kl. 4 e. m., auktion å 9 st. kor hos C. G.
Redelin i Granlo.
— kl. 5 e. m., ordin. bolagsstämma med
Sundsvalls hypoteksförening å G. O. Stadins kontor.
Arbetarnes verkliga opinion.
Protokoll hållet vid Svartviks arbetares
sammanträde å Svartvik den 21 maj 1888.
Sammanträdet öppnades af försågaren J.
O. Stolt.
Mötesdeltagarne, som hade ansett sig
böra sammanträda, för att yttra sig öfver
den af arbetareförbundet utfärdade
skrifvelsen till sågverksegarne utsågo:
försågaren J. O. Stolt till ordförande och
Johan Lundvall till protokollsförare.
Efter en stunds diskussion beslöts
förklara:
§ 1. Att Svartviks arbetare icke gifvit,
hvarken arbetareförbundet, eller de
personer (L. Hallén, J. E. Janzon, A. G.
Åsman, P. J. Jansson och N. Eriksson), som
undertecknadt nämda skrifvelse, något som
hälst uppdrag, att i den sak, hvarom här
är fråga, föra Svartviks arbetares talan och
att således förutnämda skrifvelse aflåtits,
utan Svartviks arbetares kännedom eller
medgifvande.
§ 2. Att Svartviks arbetare är fullt
beslutne, att icke deltaga i någon strejk, ifall
sådan skulle, emot förmodan, utbryta i
orten.
Att jämte ordföranden justera detta
protokoll utsågos: W. Tolf och J. O. Stolt.
Ångbåtstrafiken. Från Köpenhamn
ankom i går på morgonen ångaren
»Fredrik» och i går på middagen ångaren »Svea»
från Göteborg.
Ångaren »Hernö» har nu mera börjat sina
turer emellan Hernösand och Sundsvall,
hvarigenom, liksom föregående år, regulier
förbindelse kommit till stånd två gånger
dagligen emellan dessa städer.
Ångbåtstrafiken på Söråker är nu mera
i full gång sedan isen å Kringelfjärden i
början af veckan gick till sjös.
Ångf. »Nordstjernan» framkom till
Stockholm i går kl. 2 f. m. och »Carl XV» kl.
1,30 på dagen.
Utnämde. Domkapitlet har i går
utnämt till lektor i latin och grekiska vid
Hernösands h. allm. läroverk
läroverksadjunkten i Hudiksvall, fil. d:r P. Rödström
och till lektor i samma ämnen vid
Östersunds d:o, v. lektorn i Hernösand fil. lic.
E. Rosengren.
Sjöfarten till Finland kan på någon
tid ej öppnas, säger Hernösandsposten för
gårdagen. Så afgick på pingstdagen
ångaren Sundsvall från staden med samma namn
och ämnade sig till Vasa, men kom ej längre
än till Rönnskär, enär is hindrade.
Därvarande lotsar antogo, att sjöfarten till Vasa
kunde börja först i slutet af nästa vecka,
således i början af juni månad. Ångaren
Vasa, kapten Roos, afgick för kort tid
sedan från Libau med last af råg för Vasa
ångkvarns räkning men nödgades vända vid
Rönnskär och har i dag inkommit i vår
hamn för att här afbida öppet vatten.
Öfverränta beräknas hädanefter af
»Sundsvalls Enskilda bank» och
»Sundsvalls Handelsbank» å vexlar, som ej
inlösas å själfva förfallodagen.
Från Indal skrifves den 23 dennes
till Sundsvalls Tidning bland annat.
I fyra dagar oafbrutet hafva vi nu haft
riktigt sommarväder här. All odlad mark
är ock nu snöfri. Endast i skogarne och
på bergen är snö kvar. Men denna är äfven
på raskt aftåg. Detta synes bäst på
bäckarne. Det är med en obeskriflig ifver, de
skynda framåt. De millioner
vattendroppar, af hvilka de bestå, trängas och knuffas,
så att de stå högt i höjd. De voro förut
snöflingor och flögo i skyn, men de föllo till
jorden och hafva måst ligga där, till dess
solen gifvit dem ny rörelseförmåga; och alla
skola de nu ned och helsa på
fädernehemmet, hafvet. Därutaf den stora brådskan.
Och när de komma dit, ropa de till de sköna
laxarne: »Hälsningar från ådalen! Allting är
i ordning där uppe. Elfven är utan lock
och de små rullstenarne hafva vi ytterligare
polerat, så att i icke behöfver vara rädda
att göra illa edra mjuka magar, om i
viljen anställa lekar på de gamla platserna.
Det skall bli riktigt »kiligt» för er. — Kilen
därför i väg, blanka gossar».
Men ännu hafva icke de efterlängtade
simmarne anländt; ännu äro icke heller
bergningar och flottningar påbörjade, så att det
är tyst och stilla i dalen. Men snart
försiggår en förändring och det blir lif och
arbete i den stora pulsådran. Kommer så
därtill, att vi få se det nya profeterade
slägtet, turister, i ymnighet här; då blir det
själfva lefvande lifvet.
Fortskaffningsmedlet för detta slags och annat godt folk hafva
vi dock ännu ej sett till, men
När som »Indalen» har kastat loss,
Flyger öfver vågen som ett boss,
Då blir etwas ander’. —
— Skynda, Alexander,
Med din akterhjulade kaross!
Hermes, dykeribolaget Neptuns ångare,
inkom i fredags afton i Hernösands hamn,
stadd på resa för att undsätta Juana Nancy.
V. A.
Omkommen i utländsk tjänst. Från
Hernösand skrifves i Vesternorrlands Alleh.
för den 19 d:s: En ung sjöman från vår
ort, Carl Petter Lundholm, som i fem år
seglat med engelska fartyg för samma
rederi och äfven aflagt styrmansexamen i
England samt lemnade det bästa hopp om
en lyckosam framtid, blef den 17 sistl. des.
vid South Shields i England af en sjö
kastad öfver bord och omkom.
Underrättelsen om denna sorgliga händelse hitkom den
3 sistlidne april, men har icke hunnit fram
till de i djup sorg nu försänkta föräldrarne,
hvilkas enda barn den omkomne var, förr
än i denna vecka. Fadern Lundholm har
också varit sjöman och har tillbragt 27 år
af sitt lif på sjön samt flera gånger seglat
jorden rundt. Den ende sonen var deras
glädje och hopp. De hade väntat honom
hem i sommar.
Fältöfningar i Norrbotten.
Stockholm den 22 maj: Generalstabens
öfningar komma innevarande år att hållas inom
Neder- och Öfver-Kalix, Råneå samt
Neder- och Öfver-Luleå socknar. Öfningarna
taga sin början måndagen den 25 juni.
Bland deltagarna märkas chefen för
Norrbottens fältjägarekår öfverstelöjtnanten C.
G. Oxehufvud, chefen för Vesterbottens
fältjägarekår öfverstelöjtnanten L. C. M.
Schöning, kaptenen vid Norrbottens
fältjägarekår Z. E. Wallmark, kaptenen vid
Vesterbottens fältjägarekår J. A. Lindström
och ryttmästaren vid Jemtlands
hästjägarekår M. A. Nyström. S. P:n.
Beslag gjordes i Söderhamn sistlidne
torsdag å handl. Otto Ehrströms
handelsvaror utgörande 20 kärl smör, 12 hela och
16 kvarttunnor sill samt ett mindre parti
fläsk och ost. Anledningen till beslaget är,
att Ehrström här i staden idkar handel utan
att vara svensk medborgare, och således ej
kan ega handelsrättigheter.
Litet statistik. Enligt
riksdagskatalogerna har antalet riksdagsmän utgjort 144
i Första kammaren och 222 i den Andra.
I Första kammaren är den civila
ämbetsmannakåren talrikast representerad,
nämligen af 41, af hvilka 6 äro statsråd, 8
landshöfdingar, 6 generaldirektörer och 3
presidenter. Jordbruksnäringen räknar 26
representanter med titeln godsegare (21),
landtbrukare (4) och hemmansegare (1), men
antalet skulle bli betydligt större, om ej för
en del jordbrukare, särskildt f. d.
ämbetsmän (militära och sivila) samt
hoffunktionärer, andra titlar voro använda. Antalet
bruksegare är 18, militärer och f. d.
militärer 20 och hoffunktionärer 9. 6 statsråd,
och 12 f. d. statsråd (efter senaste
ministärförändring) hafva plats i denna kammare.
För öfrigt finnas där 6 fabrikörer, 5
handlande, 3 prester, ärkebiskopen inberäknad,
2 boktryckare (redaktörer), 1 f. d.
landshöfding och 1 gästgifvare.
Till åldern är prosten Schönbeck, f. 1810,
äldst, och efter honom kommer
generaldirektör C. G. Beijer, f. 1811. Dr C.
Dickson och landshöfding Gyllenram äro i år 74
år, och inalles äro 13 medlemmar af
kammaren 70 år eller däröfver, 51 äro mellan
60 och 70, 49 mellan 50 och 60 samt 29
under 50 år. Yngst äro hrr grefve
Klingspor (Östergötland), landtbrukaren N.
Andersson (Kristianstads län) och dr J. Leffler
— alla 43 år.
Äldst med hänsyn till antalet bevistade
riksdagar är kammarens talman och
ålderspresident, grefve Lagerbjelke, som bevistat
31 riksdagar före denna, näst efter honom
komma hofmarskalken Reutersvärd med 30
riksdagar och landshöfding Stråle med 29
o. s. v. Inalles hafva 20 bevistat 20
riksdagar eller däröfver. För första gången
närvarande vid riksdag äro endast 10.
I Andra kammaren utgöra jordbrukarne
mer än halfva antalet kammarledamöter.
Där finnas nämligen 111 hemmansegare,
landtbrukare eller arrendatorer, hvartill
komma 7 godsegare, tillsammans 118, medan
hela medlemsantalet enligt kammarens
katalog blott är 222. Närmast i antal
komma sivile ämbets- och tjänstemän (högre och
lägre, utom skolstaten) med 29, skol- och
vetenskapsmän med 15 och militärer och f.
d. militärer med 11. Af handlande räknar
kammaren 16, af fabriksidkare 9, af
ingeniörer 3 och af bruksegare och
bergsbruksidkare 5. Presterskapet är i denna
kammare representeradt af en hofpredikant, 1
kontraktsprost, 2 kyrkoherdar och — 3
organister. Kammaren har vidare 4
boktryckare och bokförläggare, 1 »skolföreståndare»,
1 folkskollärare, 1 skeppsbyggmästare,
1 apotekare och 1 maskinist.
Efter ministärförändringen finnas i
kammaren 2 statsråd.
Till åldern äldst är fabrikör C. Th.
Svanberg, f. 1816 och således 72 år gammal,
därnäst kommer kammarens ålderspresident
Carl Ifvarsson, f. 1818. Ingen mer än dessa
båda har nått 70-talet. Sextio år eller
däröfver äro dessutom 39 medlemmar af
kammaren, mellan 50 och 60 år 86, mellan 40
och 50 år 80 och under 40 år endast 15, af
hvilka den yngste, hemmansegaren Ollas
Anders Ericsson från Ofvanmyra i år är 30
år gammal; närmast honom kommer
hemmansegaren J. A. Johansson från Blekinge,
född 1855.
Med hänsyn till antalet förut bevistade
riksdagar är, som bekant, Carl Ifvarsson i
Värestorp äldst — med 26 riksdagar.
Närmast i ordningen komma organisten J.
Rundbäck med 25, grosshandlaren Wijk och Liss
O. Larsson med 23, landshöfdingen
Hederstjerna med 22 och Hörnfeldt med 21
riksdagar. Sju kammarledamöter hafva förut
bevistat 20 riksdagar, två hafva bevistat 19
och en 17.
74 äro nyvalde och af dem hafva 57 ej
förut varit riksdagsmän.
Bränvin och tobak. För
nykterhetsvännerna finnas från årets riksdag två
glädjande beslut att anteckna, i det att dels
skatten å bränvinstillverkning blifvit höjd
från 40 till 50 öre pr liter, dels bränvinets
alkoholhalt sänkts från 46 till 40 pros. Med
det första af dessa beslut egde det
egendomliga förhållandet rum, att det fattades i
strid mot flere kända nykterhetsifrares
önskan, hvilka denna gång läto månheten om
protektionismens förmenta gagn tränga
deras nykterhetsintresse i bakgrunden.
Beslutet tillkom på grund af en enskild
motion, och genomdrefs, i gemensam
votering, hufvudsakligast utaf frihandlarne mot
en stor del af protektionisternas vilja, hvilka
icke ville på annan väg än tullarnes skaffa
staten ökade inkomster. Mot förslaget,
hvilket i Första kammaren föll utan diskussion
och som afstyrkts af bevillningsutskottet,
uppträdde sålunda i Andra kammaren, jämte
andra tullpartiets chef därstädes, hr Boström till
Östanå, samt de annars nykterhetsvänlige
hrr E. V. Carlsson och Redelius. Hr C.
O. Berg, hvilken vid remissen af den k.
propositionen om höjning af bränvinsskatten
med fem öre pr liter, förklarat denna
höjning vara en »svältskatt», fann sig
emellertid sedan föranlåten att förklara sig skola
rösta för motionen, dock i ett mycket
tvetydigt yttrande. Uti gemensam votering
segrade emellertid beslutet om höjning af
bränvinsskatten med 174 röster mot 125.
Förslaget om sänkning af bränvinets
alkoholhalt hade däremot tillstyrkts af
bevillningsutskottet och godkändes detta för
nykterhetssaken så gagneliga förslag utan
anmärkningsvärd debatt af båda kamrarne.
Vidare har riksdagen i syfte att
inskränka antalet af de ställen, där utskänkning,
på grund af särskilda omständigheter, får
ega rum efter kl. 10 e. m., beslutit i
skrifvelse till k. m:t begära sådan ändring af
förordningen ang. försäljning af bränvin, att
undantag i fråga om utskänkning å sön- och
helgdag samt efter den i allmänhet tillåtna
tiden på aftnarne måtte antingen göras
beroende af särskild afgift eller på annat sätt
inskränkas.
— Rörande tobak hade k. m:t under den
Themptanderska ministärens tid aflåten
proposition hemstält om högre tull å oarbetad
och arbetad tobak, hvarvid dock untantag
skulle göras för sigarrer och sigarretter,
detta senare dels på grund af den ringa
införseln, dels emedan en högre tull skulle
framkalla en oloflig införsel från Norge.
Den högre tullen å tobak beräknades
inbringa omkring 865,000 kr. Man borde
hafva kunnat antaga, att protektionisterna
skulle med glädje hafva beslutat denna
tullförhöjning å ett njutningsmedel, en
öfverflödsvara. Men förslaget därom hade
framkommit från den Themptanderska
ministären och därför måste det falla. Därför
beslöt alltså tullmajoriteten att handla stick i
stäf mot den Temptanderska ministärens
förslag och afslog sålunda tullförhöjningen å
tobak, men höjde tullen å sigarrer och
sigarretter från 3 kr. till 4 kr. pr 1 kilogram.
Fornfynd. För en tid sedan träffades
vid stenkilning i ett större berg i närheten
af Gammalskeda by i Dalhems socken, Norra
Tjusts härad, två bronskittlar, en större och
en mindre, den senare stående i den förra,
och med bottnarne vettande uppåt och
omsorgsfullt kringsatta med mindre stenar.
Klyftan, i hvilken kittlarne påträffades, var täckt
af ett större stenblock och i öfrigt igensatt
med småstenar. En stor murken tallstubbe,
som till en del skyddar detta gömställe,
vittnar om, att ett större träd här hunnit
uppväxa, borthuggas och dess kvarlefvor
förmultna, innan denna upptäckt gjordes.
Kittlarne äro väl bibehållna, men utan
ornament eller inskriptioner och endast deras
»öron» äro af en ovanlig form. De rymma
den ena sirka 4 och den andra 3 kannor
och voro vid deras upptäckande endast fylda
af svart jord.
Af svenskt material och
svensktillverkning skola de effekter vara, å hvilka
entreprenadanbud hädanefter ingifvas
beträffande arbeten för Stockholms
drätselnämds andra afdelning — detta, uppgifver
N. D. A., enligt beslut vid ett nyligen
hållet sammanträde inom afdelningen.
Af gamla stammen. Till
Enköpings-Posten meddelas: Förre korporalen Olof
Tapper, antagligen den äldste personen
inom Trögden, afled i Grillby den 15 dennes.
Gubben Tapper, som varit med i krig och
därför vid sin begrafning kommer att
hedras med salut, var född den 6 jan. 1793;
således 95 år och 5 månader gammal.
I röfvarehänder. Huru svenskt
tjänstefolk genast vid ankomsten till
Köpenhamn faller i röfvarehänder, skildras
mycket lifligt af en dansk tidning, ur hvars
framställning vi meddela följande:
I Nyhavn, Havnegade och tillstötande
sidogator finnas värdshus af ett långt ifrån
godt rykte och hvilka äro tillhåll för
under polisens uppsigt stående fruntimmer
med dessas manliga bekantskaper. Till
dessa ställen är det som »Kapreren»
(någonting motsvarande den amerikanske
»runnaren») för de gäster, som vid ångbåtarnes
tilläggsplats varit nog godtrogna att
emottaga hans lockande inbjudning.
I allmänhet äro nämda ställen allt annat
än billiga uppehållsorter för främlingar, som
vanligtvis tvingas att deltaga i det här
rådande lifvet. När då penningarne tagit slut
och den resandes medförda saker blifvit
pantsatta af värden, drager den »hederlige
kapreren» ännu en gång omsorg om sina
offer, i det han sänder dem till en eller
annan af de fästemän, med hvilka han gör
affärer. Då nu den platssökande saknar
alla medel att uppehålla sig, får han vara
nöjd med den plats, som först står till hands,
hurudan denna än månde vara. Och
kanske han inte ens får en sådan.
Många ha efter en kort vistelse på dessa
ställen stått med tomma händer och utan
den ringaste utsigt att erhålla
sysselsättning. Resultatet har då blifvit detta:
antingen ha de olyckliga genom
polismyndighetens försorg sändts hem till Sverge igen,
eller också ha de hunnit vänja sig vid det
på dessa värdshus herskande lifvet och glida
ned till de tvifvelaktiga existenser, som
befolka dessa. Det tjänstefolk, som har den
lyckan att genast vid framkomsten till
Köpenhamn, råka i händerna på en fästeman,
få det naturligtvis bättre, fastän äfven
deras lott långt ifrån blir afundsvärd.
Bristen på svenska tjänstpigor har varit
ganska märkbar, men ändå ha fästemännen
gjort goda affärer. De ha förstått att narra
sina offer med förespeglandet af högre
löneförmåner, men det har visat sig att hela
löneförhöjningen kommit dem själfva och
icke de tjänstsökande till del. I synnerhet
ha »kaprerne» varit verksamma vid hamnen,
där de af platssökande pigor tillnarrat sig
en afgift på 10 kr. För att skaffa en
husbonde en tjänstepiga kan en fästeman taga
ända till 30 kr. Men på några få
undantag när har, oaktadt efterfrågan af svenska
pigor blifvit större, dessas löneförmåner dock
ej förbättrats.
Däremot ha ej fästemännen generat sig
för att utom den af husbonden erhållna
vedergällningen af en piga taga 2—3 kronor
som inskrifningspengar.
En dryg tribut upptager en räffamilj
vid denna tid af året för sitt underhåll.
En jägare, som varit med om att utgräfva
en räflya, omtalar, att han i densamma fann
— »bland annat smått och godt» — en till
hälften förtärd orrhöna, flere stycken
hartassar, kvarlefvor af ett gräfsvin,
lemningar efter en förtärd spädgris, vidare en
massa fjädrar efter höns, ankor samt af
vilda foglar m. m. m. m. Inför en sådan
syn — tillägger vår sagesman — måste
äfven den envisaste motståndare till
räfvens utrotande låta sina argument falla.
Begrafningsmynt. Ett 20-tal sedlar
å 2 riksdaler och å 32 skillingar banko,
med årtal 1832—1844, eges, ännu nya och
obrutna som den dag de lemnade pressen,
af en äldre undantagsman i C socken,
skrifves till Sm.-P. från Konga. Mannens
afsigt med att låta dessa enfärgade blåa och
gula banknoter ligga orörda är att en gång
därmed bestrida sina begrafningskostnader.
Vigten af mjölkundersökningar,
isynnerhet vid offentliga inrättningar, hvilka
i detta liksom i andra fall böra föregå med
godt exempel, har ofta blifvit framhållen.
Ett färskt bevis på nödvändigheten af att
genom anställandet tid efter annan af
dylika undersökningar skydda sig mot dåliga
eller rent af förfalskade varor föreligger nu
från Göteborg. Enligt meddelande från
stadskemisten därstädes har skummjölk, som
levererats till en offentlig inrättning, vid
anstäld analys befunnits innehålla:
fett .................................... 0,65 pros.
torrsubstans ...................... 6,0 „
Egentlig vigt vid + 15 gr. Cels. 1.0215
Den funna fetthalten är tillräcklig för en
god skummjölk, men de låga talen för
torrsubstans och egentlig vigt visa, att mjölken
är förfalskad genom en icke obetydlig
vattentillsats. (Nord. Mej.-T.)
Arbetarekomiténs utlåtande. I
anledning af att komitén nu ingifvit till
regeringen ett par delar af sin utredning
skrifver D. N.:
Hela antalet olycksfall under de tolf månaderna
från 1 sept. 1884—31 aug. 1885, hvarom komitén
erhållit kännedom, uppgått till den ofantliga
siffran 5,869, hvaraf 412 med döden till påföljd, 42
medförande fullständig och 826 partiell oförmåga
till arbete under den skadades återstående lifstid,
samt 4,589 af öfvergående beskaffenhet.
Emellertid är den påminnelsen af väsentlig vigt, att
komiténs slutsiffra för olycksfall, ehuru förskräckande
och alldeles oväntadt hög, likväl måste anses för
en minimisiffra, som är betydligt lägre än verkliga
antalet olycksfall, hvilka inträffat under de nämda
tolf månaderna.
Såsom nämdt, utgöra olycksfall af »öfvergående
beskaffenhet» det mycket stora flertalet. Att
likväl dessa långt ifrån kunna lemnas ur räkningen
vid bedömande af frågan om en obligatorisk
olycksfallsförsäkring, framgår ganska tydligt af komiténs
redogörelse för varaktigheten af den sjukdom eller
oförmåga till arbete, som de förorsakat.
Visserligen utgöra de minst betydande, de som medfört
högst två veckors arbetsoförmåga, ett antal af mer
än 1,800. Men äfven ett mycket kort afbrott är,
med den långt ifrån tillfredsställande utveckling
sjukkasseväsendet hittills hos oss fått, en för
arbetarnes ekonomi rätt känbar olägenhet. Och de
olycksfall, som haft längre afbrott till påföljd, visa
höga siffror: nära 1,000 som medfört tre till fyra,
omkring 700 fem till sex och 750 sju till tretton
samt 225 öfver tretton veckors arbetsoförmåga.
— Att så långt möjligt är skydda arbetaren mot
arbetets vådor är en ovilkorlig samhällspligt, lika
giltig och befallande, vare sig att staten genom
arbetsgifvarens lagstadgade ersättningsskyldighet
eller genom tvungen oIycksfallsförsäkring har sörjt
för skadestånd åt den af olycksfallet träffade eller
icke. Denna pligt har vår lagstiftning hittills blott
allt för illa uppfylt. Utan att känna dess
beskaffenhet, skulle man kunna sluta därtill af
olycksfallens ofantliga mängd och af den redogörelse för
det faktiska tillståndet, som komitén meddelar i
afd. III, 2. Utom skyddsåtgärder mot yttre skador
handlar detta häfte äfven om arbetstidens längd och
de hygieniska förhållandena i arbetslokaler.
Inom 1,627 industriella rörelser, med nära 82,000
arbetare, har arbetstiden uppgifvits i blott 87
rörelser med omkring 5,900 arbetare understiga 10
timmar; i bortåt 900 rörelser med omkring 50,000
arbetare var den från 10 till mellan 11 och 12
timmar; i 509 rörelser med öfver 23,000 arbetare 12
timmar samt i 159 rörelser med 2,438 arbetare
öfver 12 timmar. Nattarbete förekom vid mer än 40
pros. af ifrågavarande rörelser.
Af de hygieniska förhållandenas beskaffenhet
lemnar redogörelsen en långt ifrån tilltalande bild. Det
är sorgligt karaktäristiskt, att i de till komitén från
landsorten inkomna svar erkännes att, i mer än
halfva antalet fall, där särskild åtgärd för
luftvexling medgifves vara af nöden, ingenting blifvit i
det afseendet åtgjordt. Huruvida vår största
fabriksort, hufvudstaden, kan gälla för »det gröna
trädet», må läsaren själf bedöma efter komiténs
uppgift, att endast 12 prosent af de arbetslokaler
i Stockholm, som för komiténs räkning undersökts,
funnits vara nöjaktigt ventilerade.
Beträffande skyddsåtgärder mot yttre skador
gäller sannolikt i ännu högre grad än i fråga om
ventilation m. m., att undersökningens resultat, huru
otillfredsställande det ock är, tagit sig bättre ut
på papperet än verkliga förhållandet är. Vi afse
här de från landsorten inkomna svaren, ty för
Stockholm äro de efter särsskild granskning på ort och
ställe afgifna af opartiska personer. Hvad åter
landsorten angår, anmärker man det stora antalet
fall, då de svarsskyldige iakttagit tystnad vid en
fråga, hvilkens tillämplighet å deras rörelse de dock
ej förnekat; och vidare inses lätt, att ett helt
enkelt »ja» på frågan, om motorer, om
transmissioner, om arbetsmaskiner äro behörigen skyddade, ej
alltid betyder mycket, när svaret icke gifvits af
sakkunnig person, som ej haft någon anledning att
framställa förhållandena i en gynsammare dager än
verklighetens.
Ett märkvärdigt apotek. Hos
justitiekanslärsembetet hvilar för närvarande
ett mot apotekaren T. G. Réenstierna, som
innehar apoteket i Torsby, Fryksdalen i
Värmland, af medicinalstyrelsen
anhängiggjordt mål. Enligt A.-B. blottar nämda
myndighets skrifvelse, bland annat, följande, hardt
när otroliga interiörer från det af hr R.
skötta apoteket.
Läkemedel af skilda slag hade plaserats
i samma lådor; många läkemedel saknade
signatur eller hade signerats med lösa
lappar. En del af apotekets innehåll befans
vid en närmare granskning vara mögligt;
bland annat, som angripits af mögel, var
äfven — aqua destillata. Giftiga läkemedel
saknade giftmärke, och flere förvaringskärl
voro söndriga. En del artiklar voro defekta,
och andra funnos i otillräcklig mängd.
Vidare anmärkes, att sju precisionsvikter
kasserats såsom för lätta; ett
medicinallängdmått hade icke sjusterats sedan 1881. Af
fyra mätkärl voro tre söndriga.
Pillerapparaten var oren och dekotapparaten oduglig.
Siktarne voro ofullständigt rengjorda och
mindre väl lagade i uppkomna
bristfälligheter. I materialkammaren voro läkemedel
med giftmärke ej ordentligt afskilda från
öfriga.
En låda, signerad coccinella, innehöll
fosfortändstickor. Lådorna för fructus
cannabis och coriandri innehöllo hönsägg, o. s. v.
Sedan nästföregående visitation anföras
fyra exempel på felaktig expedition,
hvarjämte anmärkes, att datum stundom
saknats å signaturerna på utlemnade
läkemedel och att stundom den gamla signaturen
fått kvarsitta; att en gång blodiglar ej
funnits att tillgå å apoteket och att en annan
gång oxblåsor ej funnits, ej häller isblåsor
af annat slag, men att i stället utlemnats
för ändamålet hopsydda odugliga påsar af
oljeduk.
Upprepade gånger har hr R. förut varit
tilltalad för försummelse vid apoteksvården.
Sålunda har han vid ett tillfälle varnats för
kvacksalfveri, vid ett annat bötfälts, för att
han begagnat bristfällig arsenikbok samt
erhållit varning med anledning af
anmärkningar, som framstälts vid föregående
inspektion. I anledning af apotekets
utarrendering har han vid olika tillfällen erinrats och
varnats.
Yrkestiggeri. Från Stockholm
skrifves till Smål.-P:n:
Gång efter annan möter man på gatorna
i Stockholm en 50 års man, som vid
stensprängning förlorat båda benen ända upp
till höfterna. Han köres af en karl på en
trehjulig vagn och spelar dragspel. Att
mannen varit en stor och stark karl, det synes
snart, han åtnjuter god hälsa, har briljant
lynne glömmer aldrig munnen hemma, och
har något mera bildning än flertalet
likstälde. Personen, till börden skåning, är
gift (sedan han blef krympling) med en rätt
vacker kvinna och har ett barn samt ett
fint rum.
Eder korr. har ofta talat med honom,
första gången af nyfikenhet, sedermera af
inträsse för hans resehistorier.
Senast dagen före första maj frågade han
mig till råds hvar nånstans på Djurgården
jag ansåg bäst för honom att plasera sig
under första maj. Han nämde då att det
nog blefve en dålig inkomst den dagen, »det
blir inte 20 kronor en gång», sade han.
Detta yttrande föranledde ett samtal om
»hur mycket det kunde bli en bra första
maj». Svaret blef: »Nog vet jag när det
gått till flere hundra kronor».
Mannen reser nästan årligen ut till de
tyska och franska fältmanövrerna. Han har
lärt sig lite tyska och franska. I
Frankrike är han fransk och i Tyskland tysk
invalid från tyskfranska kriget och kläder sig
i det regementes mössa, hvilket han är
närmast för tillfället. — »Lite skoj får det vara
med, hva», säger han skrattande. Och det
vissa är att icke lider han nöd, där han
sitter vid sitt handklavér.
„Helianer“ eller »syndfrie» kalla sig
medlemmarne af en ny sekt, som sedan
omkring ett år tillbaka uppstått i vestra
Småland och äfven i grannlänet Halland,
skrifver en meddelare till Handelstidningen. Den
nya sekten, som egentligen utgöres af
separatister ur baptistförsamlingen, har
åtskilliga egendomligheter att uppvisa, såväl hvad
trosdogmer och gudstjänstseremoniel som
enskilda lifvet beträffar. Hyllande en viss
asketism och lefvande i snart sagdt
trappistisk afskildhet se de i en hvar, som ej
hyllar deras tro, en obotfärdig, utan räddning
förlorad syndare. Själfve anse de sig vara
ett nytt »Guds egendomsfolk», utkoradt att
här på jorden grunda ett lycksalighetens
rike. Såsom deras själftagna namn ger vid
handen, anse de sig vara höjde öfver alla
de brister, som vidlåda den öfriga
mänskligheten, med ett ord, de äro öfvertygade
om sin fullkomliga ofelbarhet, och i
öfverensstämmelse med dessa sina åsigter handla
de ock. Man skulle förmoda att denna
deras »ofelbarhet» mången gång skulle bringa
dem i kollision med samfundslagarne, men
tack vare deras isolering från olika tänkande,
händer detta sällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
