- Project Runeberg -  Sundsvalls Tidning / Årgång 1888 /
379

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:r 98 (B). SUNDSVALLS TIDNING Lördagen den 22 December. 1888

vreten n:r 207, som skolläraren N. Stenlund
af timmermannen I. Nordins sterbhusdelegare
sig tillhandlat för 7,500 kronor;

byggnadstomt från vreten n:r 107, som
F.A. Johannisson af timmermannen O.A. Petterson
sig tillhandlat för 1,126 kronor;

tomten n:r 181 i 4:de kvarteret, som
bryggaren A.G. Palmkvist af gårdsägaren
J.F. Sundberg sig tillhandlat för 5,600 kronor:

östra hälften af tomten n:r 378 i 7:de
kvarteret, som arbetaren M.S. Thors och hans
hustru efter enkan Anna Cicilia Sundberg
bekommit;

1,155 kvadratfot af tomten n:r 309 i 6:te
kvarteret, som Sundsvalls Enskilda Bank från
F.L. Wenndins omyndiga barn sig tillhandlat
för 115 kronor 50 öre;

tomterna n:ris 310 och 311 samt 1,155 kv,-fot
af tomten n:r 309 i 6:te kvarteret, som
E. Rosén af Sundsvalls Enskilda Bank sig
tillhandlat för 13,000 kronor;

tomterna n:ris 310 och 311 samt 1,155 kv.fot
af tomten n:r 309 i 6:te kvarteret, som
bagaren J. Wiberg af E. Rosén sig förvärfvat för
13,000 kronor.


Literatur och Konst

Johan Nybom fylde i lördags åtta dagar
70 år. Han skref då sjelf i Vestmanlands
läns Tidning följande ord »på födelsedagen»:

Ensling, med en sjuttioårig hjessa, höljd af vintersnö,
Mindre passande för lifvets buller, mer beredd att dö.
Sitter nu den gamle skalden och i tysta tårar ler
Och med ett halfslocknadt öga mot de gångna tider ser.

Han är fattig – lik en fogel i ett plundradt, öde bo;
Med stelfrusen vinge, utan dagens fröjd och nattens ro,
Kvittrar han nu mera sällan - det är snö ock i hans sång.
Hans, som blott uti tonböljor lefde, lekte förr en gång.

Å Théatre Français i Paris egde i
fredags rum en lika intressant som lofvande
debut, i det en ung fröken Bertinef, som endast
är 15 ½ år gammal, men redan utgått från
konservatorium i Paris med högsta utmär-
kelse, då uppträdde som Cecile i Alfred de
Mussets »Man bör icke svära på någonting!»
och dervid visade sig vara i besittning af ett
mycket intagande yttre och öfverraskande
framstående dramatiska anlag. I trots af sin
ungdom ådagalade hon en sådan säkerhet i
diktion och spel att alla kritici, äfven de
kinkigaste, hos henne måste erkänna en stor,
medfödd talang, hvilken antagligen i en icke
aflägsen framtid skall göra henne till en
»stjerna» af första rangen - en annan
Reichemberg.


Lilla Mia anställer vid frikosten ett förfärligt buller med sina små fötter under bordet.

Mamma bannar henne, men lillan svarar lugnt:
- De’ ä’ inte Mia, som bjåkar, dä’ ä’ baja mina föttej som vill ha joligt!

Grannlanden.

Norge.

Väntstugor för arbetslösa efter
utländskt mönster håller man nu på att
inrätta i Kristiania.

Det är kvinnorna, som tagit den vackra
saken om hand, och i spetsen för
dem står den kraftfulla skolförestånda-
rinnan Ragna Nielsen.

Man tänker upprätta ett lämpligt
antal väntstugor här och hvar i staden,
der hvem som helst kan få gå in, värma
sig samt för några ören erhålla litet
varmt kaffe och smörgåsar.

En hvar, som har medkänsla för de
olyckligare lottade i verlden, skall lätt
förstå hvilken mäktig hjälp detta skulle
blifva för alla de små under vintern;
och för folk med hjärta skulle det blifva
en tillfredsställelse att veta, det ingen
skulle behöfva gå ute på gator och
torg och frysa. Hvar och en kan, om
han också icke eger ett öre, gå bort
till ett ställe, som alltid står öppet, ett
rum der han kan värma sig och läsa.

Utrikes.

Afrika.
Upproret på Zansibarkusten griper
allt mer och mer omkring sig, och
förhållandena bli allt mer och mer
betänkliga. Tiden för åkerbruksarbetena är
nu inne, men landtmännen våga sig icke
fram ur sina tillflyktsorter af fruktan
för att bli gripna af de upproriska kust-
stammarne och sålda som slafvar. Följden
är att fara för hungersnöd hotar.
Franska missionen i Bagamoyo herbergerar
och bespisar redan 3,000 hemlösa
infödingar. De britiska indianerna lemna
sina hus i Bagamoyo. Den arabiska
infödda befolkningen på ön Zansibar är
oroad genom rykten om ett förestående
infall af araber från Wasuri-Wuskat,
hvilka äro bekanta som plundrare och
slafröfvare. En med slafvar fullproppad
arabisk "dhau" har redan blifvit till-
fångatagen af tyska kryssarfregatten
Carola, och man väntar att flera sådana
fartyg skola följa och få samma öde.

Italien.
I Qvirinalen kom elden åter lös den 1 dec.,
under det några snickare kokade lim, som
skulle användas vid reparationer. Elden släcktes
snart och åstadkom endast obetydlig skada.


Studenten till sin tvätterska:

- Hvarför syr ni inte knappar i mina skjortor?

- Käre herre, det vore bättre att sy akjortor till era knappar.

Spridda nyheter.

Ett skändigt mord föröfvades i
måndags åtta dagar sedan i den lilla
engelska staden Havaut, i det att en pojke
på åtta år då blef dräpt och som
det synes utan anledning. Han lekte
tillsammans med en annan gosse, men
lemnade denne och gick in på en sido-
gata. Strax derpå hördes skrik från
det håll, åt hvilket gossen - Serle var
hans namn - försvunnit, och då hans
lekkamrat skyndade till, fann han Serle
ligga död på gatan med halsen uppskuren
från ena örat till det andra. En
okänd man har arresterats såsom miss-
tänkt att hafva föröfvat mordet.

Arkeologiskt. Lemningar efter en
förhistorisk ras hafva nyligen påträffats
nära Charles City, Iova., under gräfningar,
ledda af den bekante arkeologen
professor Webster. En mängd skelett
samt flero väl arbetade urnor uppgräf-
des vid tillfallet, dessutom flere pil- och
spjutspetsar, stenyxor etc. Af skelettens
storlek vill man döma, att dessa
tillhört en länge sedan utdöd ras, hvars
muskelutveckling varit oerhördt stor.
Skallarnes form åter visade att själsför-
mögenheterna nått en högst ringa
utveckling.

Vulkaniskt utbrott i Medelhafvet.
ön Vulcano, en bland Liparerna, pågår
ett vulkaniskt utbrott. En kilometer
öster om ön pågår ett annat utbrott
under hafvet, hvilket gifver sig till kän-
na genom stark svallning i vattnet, hvar-
jämte stenar och pimpsten slungas upp.

Gamla judekyrkogården i Prag, genom
sin ålder och sitt pittoreska utseende
en bland den böhmiske hufvudstadens
största märkvärdigheter, skall stympas
till förmån för en gatureglering. Der
finnas grafstenar allt sedan år 941.
Hälsovårdsnämden i Prag hade till-
styrkt, att kyrkogården skulle inhägnas
inom ett galler och bevaras såsom fri
plats. Detta förordades äfven af flere
talare, förre borgmästaren ungtschecken
Czerny m. fl. Men flertalet af stads-
fullmäktige voro för »stadsrådets»
regleringsförslag, som antogs med alla
röster mot 10.

Polis i kjolar. Under de senaste da-
garne ha i några mindre frekventerade,
om också icke afsides liggande gator i
Bremen ensamma, gifta och ogifta, kvin-
nor förolämpats samt till och med våld-
förts, så att i ett fall resultatet blef ett
ganska svårt sår för den angripna. För
att öka vaksamheten och få fatt på vålds-
verkarne ha Bremerpolisen skickat ut
konstaplar, klädda som fruntimmer.


I sjelfmördarhuset
(öfversättning för Sundsvalls Tidning.)

På en stor, fri plats i Bostons
centrum reser sig ett hus med majestätisk
façad - det af Richard Hobott för
åtskilliga år sedan uppbygda sjelfmördar-
huset. Huset innehåller flere våningar,
är bygdt i elegant stil och försedt med
en på antika pilastrar hvilande portik,
under det å en konstrikt arbetad
marmorskylt står inristadt med guldbokstäfver:
Asyl för lefnadströtta. Det för-
stås af sig sjelft, att i det fria Amerika,
detta land der dollarn är envåldsher-
skare, denna »asyl» blott utgör en till-
flykt för sådana, hvilka icke lida brist
på dollrar, och verkligen är det för
dessa »fattige rika» eller »rika fattiga»
sörjdt på bästa sätt. Låtom oss följa
den unge mannen, som med darrande
hand ringer på klockan till detta
»dödens palats» och ledsagar honom under
hans vandring genom hr Hobotts all-
männyttiga etablissement - Två i svart
sammet klädda tjenare helsa gästen med
verkliga likbjudarminer, och den äldre
af dem frågar honom med dof graf-
stämma:

»Har nådig herrn redan fattat sitt
beslut angående dödssättet.»

I de flesta fall är den unge mannen
icke förberedd på denna fråga. Han
mumlar några obegripliga ord och tittar
osäkert på de båda tjenarne.

»Måhända får jag lof att visa nådig
herrn vår katalog», frågar den andre
tjenaren vördnadsfullt, och utan att
afvakta främlingens svar, räcker han
honom en i svart sammet inbunden liten
bok med silfversnitt.

Den unge mannen rycker till sig
boken ooh fördjupar sig i dess innehåll.

»Rummen 1 till 6», läser han half-
högt, »död genom hängning»; temligen
vanligt dödssätt. Rummen 7 till 10 -
död genom blomsterdoft; ytterst poetiskt
arrangemang - tuberosor falla mest i
smaken».

Främlingen kastar on skygg blick
omkring sig och bläddrar vidare.

»Rummet 11 - död genom indiskt
pilgift - utmärkt hastig verkan —
mycket omtyckt. Rummen 12 till 18
- olika gifter; rummen 19 till 21 —
död i badet - användes mycket af per-
soner med klen organism; rummen 22
till 24 - död på bålet - användes
hufvudsakligast af personer med sym-
patier för antik storhet.»

»Nu, nådig herre, har ni väl gjort
edert val», afbryter tjenarens stämma
dödskandidatens studier.

»Nej», stammar gästen, «i anseende
till dödssättens mångfaldighet -»

»Kanske det intresserar nådig herrn
att taga de olika rummen inom vårt
etablissement i skärskådande?»

»Om det är tillåtet så ...»

»Ja visst, nådig herre - Jack för
nådig herrn till hr Hobott -
etablissementets sekreterare skall anse det
såsom en ära att få visa er huset.»

* * *

Främlingen har presenterat sig för hr
Hobott och skrider nu, åtföljd af en
svartklädd ung herre i hvit kravatt och
hvita handskar, genom rummen. Vid
foten af den monumentala trappa, som
för till första våningen, helsas främlingen
af Schopenhauers på en svart
marmorsockel hvilande byst. Sekreteraren
öppnar en dörr, och gästen inträder i
ett luxuöst möbleradt gemak. Bädden,
liknande en likkista, är bäddad, och
sekreteraren anmärker leende:

»Denna inrättning är med ett ord oför-
liknelig; man lägger sig till sängs, drager
i snöret, som befinner sig strax
bredvid sängen, och aflossar derigenom
en pistol, hvars kula med matematisk
noggranhet löser sin uppgift och splittrar
dödskandidatens hjerna. Väggarna
till hvarje rum äro stoppade med fyr-
dubbla madrasser, så att, utom i detta
rum, ingenting förmärkes af allt hvad
som försiggår här. Hvarje rum inne-
håller ett olåst bibliotek af författare
från alla land och på alla tungomål.
Det förstås af sig sjelft, att blott
sådana böcker finnas, hvilkas hjeltar
slutat olyckligt.

Här i detta rum ha vi en inrättning
för att hänga sig. Så snart den
lefnadströtte lagt denna prydliga
hampsnara om halsen, spelar en dold fjäder,
och rummets golf viker undan åt båda
sidor, så att den genom sin egen tyngd
nedfallande kroppen så att säga i en
handvändning är ett lik.

Nästa rum är egnadt åt poesien, här
förmedlar blomsterdofter dödskampen,
och allt efter årstiden är det orange-
blommor eller tuberosor, vi ställa till våra
klienters förfogande.»

»Baden befinna sig här uppe i andra
våningen. Efter önskan och val kan
vattnet få en tillsats af en dödande
essans, medels hvilken döden följer inom
fem minuter. Som ni ser, äro badkaren
samtliga gjorda af porfyr, och tape-
terna härstamma från Brüssels förnämsta
fabriker.»

På detta sätt ledsagade sekreteraren
den unge mannen trappa upp och trappa
ned, öfverallt visande sig som en verk-
lig ciceron, på det älskvärdaste sätt för-
klarande och upplysande. Det började
svindla för främlingen med anledning
af öfverflödet på dödssätt, och han
öfverlade just, om han icke skulle göra
klokare att icke göra något val, utan
låta den blinda slumpen råda, när tre
med svart kläde draperade dörrar fäng-
slade hans uppmärksamhet. En liten
metallskylt, anbragt midt på hvarje dörr,
hade följande inskrift: »Dödliga sjukdomar»,
och en intensiv karboldoft fylde
korridoren» i, hvilken dörrarne
mynnade ut

»Hvad gömma dessa rum», frågade
den lefnadströtte nervöst

»Här», fortsatte sekreteraren allvarligt,
»firar humaniteten Bina mest lysande
triumfer. De klienter, som i dessa
gemak utandas sin sista suck, dö i
vetenskapens tjenst De låta på sig
inympa galenskap, kolera och spetälska,
på det att läkarne på deras organism
skola kunna studera dessa förhärjande
sjukdomar.»

»Kan jag få bese rummen?»

»Det är just för ögonblicket omöjligt,
emedan samtliga tre rummen äro upp-
tagna.»

»Och när skola de bli lediga?»

»Hm - det är icke så godt att
- måhända redan i morgon, måhända
först i nästa vecka eller månad,
jag visa eder bålen, nådig herre?»

»Nej, jag tackar - jag känner mig
så rysligt nervös. Om jag kunde få
tala med hr Hobott ännu en gång...»

»Jag skall genast föra er till hr Hobott.»

Efter fem minuter stod den lefnads-
trötte på hr Hobotts byrå.

»Nå, min herre, hvad tycker ni om
vårt etablissement», frågade hr Hobott
leende och segerviss.

»Alldeles utmärkt, hr Hobott»

»Åh, det gläder mig. Ooh på hvilket
dödssätt har ert val fallit?»

»Ja, det är just det - jag ville med
min död gagna menskligheten, och då
de tre rum, i hvilka de menskliga sjuk-
domarne odlas, for ögonblicket äro upp-
tagna, så återstår mig ingenting annat
än att - vänta!»

»Åh, ni vill vänta», nickade
hr Hobott, under det ett knappt förnimbart
leende spelade på hans tunna läppar.

»I sjelfva verket - tanken att
genom min död kunna göra mänskligheten
en tjenst är så tilltalande, att jag
måste afstå från mitt beslut ...»

»Ja, jag kan blott instämma häri,
min herre, och skall med förlof, så snart
rummen blifvit lediga skicka er under-
rättelse derom». sade hr Hobott vänligt.
»Under tiden tillåter ni kanhända,
att jag får till eder öfverlemna min
lilla räkning.»

Och huru löd väl räkningen, som
dödskandidaten nu mottog ur hr Ho-
botts hand?

»Räkning till hr N. N. från hr Richard
Hobott:

För den återuppväckta kärleken till
lifvet 4,000 dollars.»


Plockgods.

En lärarinna i en af Newyorks söndagsskolor
hade ålagt sina elever att då de nedlade sina
penningar i sparbössan framsäga ett kort
bibelspråk, passande för tillfället. Den förste
gossen lade in sitt öre med orden:

- Gud älskar en glad gifvare.

Följande gosse sade:

- Den, som gifver de fattige, han lånar åt vår Herre.

Den tredje och yngste lade in sin skärf och sade:

- En dåre och hans penningar skiljas snart åt.

Akademisk tankspriddhet. Det firas en stor
akademisk fest. Musiken stämmer upp. Då
kommer skyndsamt professorn, som skall
framföra orationen och frågar ifrigt en af sina
embetsbröder; »Säg mig, käre kollega, har jag
redan hållit festtalet eller har jag icke?»

Lille Bobby har varit mycket stygg. Hans
mamma viste ej hvad hon skulle göra med
honom. Hon beslöt att stänga in honom på
något ställe, der han ej kunde slå sönder
något, och föll med sitt val på hönshuset. Bobby
bars dit och stängdes in der. Han var tyst,
men då hans mamma gick sin väg, stack han
ut hufvudot genom fönstergluggen och sade:

- Mamma!

Hans moder stannade.

- Mamma, du kan stänga in mig här, om
du så vill, men det säger jag dig, att ägg -
lägger jag inte
.

Farlig tidningsläsare. I Rom hade en
skomakare nyligen köpt en tidning, som skulle
innehålla viktiga telegram från Rom, efter hvad
man hade sagt. Men emedan tidningen icke
innehöll de underrättelser han väntade, blef
han så förbittrad, att han nästa morgon mördade
tidningsförsäljaren.

En blåstrumpa har i Tyskland nyligen råkat
ut för ett obehagligt missöde. Hon hade till
en tidning lemnat och fått införd en ovanligt
tråkig följetong, hvarför korrekturläsaren, när
han kommit till sista sidan, i förtjusningen
efter ordet »slut» bifogade anmärkningen »gud
ske lof!» Sättaren tyckte att saken var
komisk, hvarför han satte den fatala anmärkningen,
som sålunda blef synlig i tidningen,
och nu är tidningens redaktör stämd af den
förgrymmade blåstrumpan.


Ur folkets mun.

Allehanda för Folket, hvars talrika
meddelare och samlare i alla landsorter
ofta meddela härledningar, sagor o. d.,
sprungna ur folkets egen mun, innehåller
i sitt senaste nummer äfven följande,
våra orter berörande af dylikt slag:

Folkhärledningar.
Fyra broder hade till följd af missväxt i
södra Sverige utvandrat till Norrland. Tre af
dem slogo sig ned efter hafskusten på hvar
sitt ställe, men den fjerde gaf sig af långt in
i landet. En gång foro bröderne hem för att
helsa på sina slägtingar såsom öfvenskommet
var, och slägten och grannarno voro så
förskräckligt nyfikna att få höra huru de hade
mått och huru de hade haft det så långt bort
i verlden.

»Har du träffat på bra nybygge?» frågade
de den, som slagit sig ned längst in i landet.

»Ja», svarade han, det är ett vackert och
jemnt land»; och utaf det så blef det Jemtland.

»Än du då?» frågade de den, som bodde
längst norrut efter kusten.

»Nej», svarade han, »jag är ångerman»; och
utaf det så blef det Ångermanland.

»Huru är ditt nybygge då?» frågade de den,
som höll till söderom den förre.

»Jo», svarade han, »det är så der midt emellan»;
och utaf det så blef det Medelpad.

Den fjerde brodern hade bara skickat
helsningar; och deraf fick hans land heta
Helsingland.


Byskämt ooh bynamn från Nordmaling,

I Afva att slafva,
i Aspe att raspa,
i Lögde att bli nöjd,
i Mo att få nog,
Lefvar herrar
och Bruk (Olofsfors) knarrar,
Järnäs lappar,
Bredviks trattar,
utrikes till Jausmark,
hej lätta på Rundvik,
hå, hå, ja ja, på Bruke.

Folkbenämningar i Vesternorrlande län.

Grundsunda korfvar.
Nordmalinga tjärtrattar.


Handel och Sjöfart.

Ankomna och afgångna fartyg.
LISSABON den 27 nov. Jadar, Larsen, fr. Hernösand.

TARIFA den 27 nov. Passerad: Vifstavar (Göteborgs-skepp).

ROCHESTER den 30 nov. Kodan, Christensen, fr. Hernösand.

SEVILLA den 28 nov. Sofia, Öhman, fr. Hernösand.

DELFZYL den 30 nov. G.T. Ray, Stuktje, fr. Sundsvall via Cuxhaven.

DUNKERQUE den 29 nov. Marie, Nielsen, gt. Sundsvall.

CADIX den 14 nov. Hernösand, Sandström, gt. Montevideo.

HARLINGEN den 1 dec. Watergeus, Kuiper, fr. Sundsvall via Leith.

SEVILLA den 26 nov. August, Nordlinder, från Sundsvall.

GIBRALTAR den 27 nov. Passerad: Vifstavarf (hemma i Göteborg), gick vestvart.

MARSEILLE den 8 dec. Facito, fr. Sundsvall.

AUSTRALIEN den 8 dec. Augustina, fr. Sundsvall.

GRANGEMOUTH den 5 dec. Oskar, Larsen, fr. Örnsköldsvik.

ORAN den 29 nov. Kamschatka, fr. Hernösand.

VLIE den 10 dec. Caspar de Robles v.d. Bos, fr. Sundsvall.

SHIELDS den 3 dec. Hekla, g. t. Sundsvall.

NIEUWEDIEP den 7 dec. Johanna, Visser, fr. Sundsvall via Cuxhaven
(under bogsering)

BARCELONA den 3 dec. Vifstavarf, Corfitssen, från Nordmaling och Helsingör.

PORT NATAL den 1 nov. Fernando, Jenson, fr. Sundsvall; den 5: Robert, Nygren, fr. dito; Kordalea, Halvorsen, fr. Hernösand.

ONSALA den 10 dec. På Kungbackafjorden
har koffen Eugènie, H.P. Nilsson, hemma
i Helsingborg, under resa från Sundsvall
till Antwerpen med bräder inkommit för motvind.

ALGIER den 1 dec. Skeppet Saranak, från
Sundsvall, har lossat en del af lasten i starkt
skadadt tillstånd.

KRISTIANSAND den 3 dec. Briggen Fatum,
som inkommit svårt läck till Grimstad,
på resa från Sundsvall till Gweek, lossar hela lasten.

Madonna, från Hernösand till Cardiff, som
inkommit till Grimstad, har fortsatt resan.

Skeppet Salus, från Skönvik till Poole, som
inkommit till Grimstad, behöfver endast lossa
däckslasten.

HELSINGÖR den 7 dec. Skonerten Algol,
Fardel, hemma i Nantes och på resa från
Sundsvall till Quimper med trälast, har
inkommit hit med läcka för att reparera.

GRIMSTAD den 6 dec. Svenska skonerten
Betty, Holm från Sundsvall till Elsfleth,
som den 20 nov. inkom hit läck och med flere
fot vatten i rummet, har efter lossning af
innehafvande trälast kondemnerats och skall
säljas för vederbörande» räkning.


Kaffe! Kaffe! Kaffe!
1:a brunt & gult Java,
1:ma Portoriko-Kaffe,
1:ma Costarika-Kaffe,
1:ma Santos-Kaffe samt
Rio-Kaffe
af flere kvalitéer, billigast hos
R.O. BOSTRÖM.
207

Castanier,
Portugisisk Lök,
Tyroler-Äppen,
Vindrufvor,
Krukrussin i 1/1 och 1/4 lådor,
Cathrinplommon,
Rysk Marmelade,
Inlagda Frukter och Bär
billigast hos
R.O. BOSTRÖM.
206

Extra-fin
Norsk Fet-Sill

i 1/19, 1/4 och 1/8 tunnor hos
R.O. BOSTRÖM.
209

Kräftstjertar, Kräftsmör,
Hummer, Sardiner,
Marinerad Anjovis- & Delikatessill,
Rökt Delikatessill i olja,
Sparris och Sparrisknopp,
Champignoner,
Ryska och Franska Ärter,
Senap och Såser, Kryddor, Nypon,
Gryn och Mjöl m. m.
billigast hos
R. O. BOSTRÖM,
Norra Sjögatan 1 a
211

Anjovis,
utomordentligt fin, hos
R. O. BOSTBÖM.
208

Spilångor & Torrfisk
hos
R.O. BOSTRÖM.
210

Äkta
Teljekringlor
hos R.O. Boström.
507

Apelsiner
hos R.O. Boström.
508

Hö,
Halm och Hafre

billigast hos undertecknad.
Lucksta i November 1888.
J. Olson Wallström.
234

Gråsten!
Sprängd och osprängd, upptagen och hoplagd,
till salu hos
C. G. Spärr.
435

Brodér-Väfnader
af linne i olika bredder, hos
J.P. Wiklander.
286

Rödlufvor
hos
ROBERT FRESK,
Östersund.

285

Jemtskrindor
hos
Erik Taflin
.
71

Lappskor och Renhudar
hos A. G. Olsson
vid Torget.



- 154 -

Dessa tankar upptogo honom ännu, då
herrarne återvände till salongen, och hade han förut
varit bäst belåten med att slippa träffa henne,
så längtade han nu nästan derefter.

En pinsam tystnad inträdde, då miss Ward
gått upp för att hemta Nell.

Mrs Drake, som också, tack vare Phyllis,
blifvit i någon mån omvänd, önskade ingenting
hellre än att den unga frun skulle visa sig, så
att hon med egna ögon fick iakttaga, på hvilken
fot de nygifta komme till hvarandra. Kyrkoherden
hyste samma önskan, ehuru icke precis af
nyfikenhet, och doktor White, som naturligtvis
ej visste något om baronetens ändrade
sinnesstämning, hoppades att han redan vid första
anblicken af den unga ladyn skulle få en bättre
tanke om henne.

Hvad Royal sjelf beträffar, kunde han nu
knappt lägga band på sin otålighet.

»Om hon än ej motsvarar den skildring, man
gifvit om henne, skall jag dock icke visa mig
på något sätt ovänlig», tänkte han. »Under alla
förhållanden har hon ju berättigade anspråk på
min tacksamhet.»

Minuterna gingo oändligt långsamt. Intet
afbröt tystnaden. Endast det stora urets tick-tack
ljöd i hans öron.

»Hör! Hvad var det?» utbrast han, då till
sist ett rop af förskräckelse trängde uppifrån.
»Det måtte ha händt något Ursäkta, jag skall
gå och se efter.»

Dermed skyndade han uppför trapporna och
mötte i korridoren hushållerskan och Phyllis.
Den sistnämdas ansigte var alldeles likblekt.

»Hur är det fatt, miss Ward?» frågade han.
»Det föreföll mig som om...»


- 159 -

var för henne en Roland, en Bayard eller
något dylikt. Förstår ni?»

»Ja, jag tror väl.»

»Så kom mordet, Hon var vittne dertill och
yppade för syster Ida, att gerningstnannen
liknade er, ehuru hon omöjligen kunde tro, att det
var ni. Dertill hade hans ansigte ett allt för
afskräckande utseende. Hon tyckte väl, att ni
icke kunde se så mordisk ut, tänker jag. Nå
väl, i ett olycksaligt ögonblick upplyste man
henne, att hon utan tvifvel komme att inkallas
som vittne mot er. Derpå svarade hon, att icke
ett ord komme öfver hennes läppar, och sedan
man öfvertygat henne om, att vederbörande egde
medel i sin hand att framtvinga, sanningen, bad
hon föreståndarinnan gömma henne undan
någonstädes. Doktor White visste emellertid allt
för väl, att det ej tjenade till något. Nu var
det han och syster Ida - och det kan jag
aldrig i lifvet förlåta dem - sade henne, att hon
endast som er hustru kunde undgå att aflägga
vittnesmål. Efter hvad jag bestämdt vet, ville
hon dock i början ej vara med om saken.»

»Och då öfvertalade de henne?»

»De framstälde allt från den enda synpunkt,
som då förelåg. Gifte hon sig icke med er, så
kom ni i galgen. Sålunda blefve hon skuld till
er död. Hvad skulle den arma stackarn göra?»

»Men det är ju förskräckligt! Jag skäms öf-
ver mig sjelf, miss Ward.»

»Detta med rätta», anmärkte Phyllis kallt
»Nå, vet ni då, hvad som hände, när uret kom
till rätta?»

»Nej.»

»Lord Delamere var då här. Hon frågade
honom, om ni skulle blifvit frikänd, fast ni ej


- 158 -

Den unga flickan skakade på hufvudet

»Jag tviflar på, att det lyckas.»

»Det vore väl ändå icke omöjligt,»

»För min del tror jag det. - Jag vill säga
er något, sir Royal. Ni kommer kanske att le
åt den stackarn, men det skall dock visa er, hur
djupt ni misskänt henne. Nell älskade er!»

Baroneten såg öfverraskad på henne.

»Jag var ju henne fullkomligt obekant!»

»Hon hade dock sett er, åtminstone i kyrkan.»

»Det kunde väl icke inge henne någon
varmare känsla.»

»Ja, jag kan ej förklara saken. Hon var
icke som vi andra. Systrarne i St Hilda tyckte
mycket om henne, och vi flickor undrade sjelfva
ibland öfver, att vi aldrig kunde bli afundskjuka
på henne. En person, som visst till en början
haft inflytande på hennes känslor för er, är
syster Maria, hvilken, efter hvad jag tror, stod er
mor mycket nära.»

»Ja, jag erinrar mig henne allt ifrån min
tidigaste barndom.»

»Hon har ett godt förråd på historier om
edra förfaders bragder. Att döma af dem, skulle
det varit en slägt af idel jättar och hjeltar.»

»Det var behjertade män med sinnen af stål»,
sade baroneten stolt »En gammal tradition inom
familjen säger, att alla våra män varit tappra,
alla våra kvinnor sköna.»

»Godt På mig gjorde det der romantiska
krimskramset icke något intryck, men så mycket
mera på Nell, och dermed väcktes ock snart
intresset för er. Ni tycks ha blifvit hennes hjelte,
innan hon ens sett er. Att hon var förälskad i
er, hade hon ej den aflägsnaste aning om. Ni


- 155 -

»Jag skrek till, ja. För Guds skull, sir
Royal, läs det här brefvet!»

Han tog emot det; men i stället för att
öppna kuvertet, såg han förvånad på henne.

»Jag förstår er icke», sade han. »Gick ni
ej för att hemta lady Charteris? Hvem är detta
bref ifrån?»

Phyllis fattade honom otåligt i armen.

»Från henne, från Nell! Hon är borta! Om
ni har ett spår af medlidande med mig sir Royal,
så håll mig icke längre i denna gräsliga ovisshet,
utan läs hvad hon skrifvit!»

Nu slet han upp omslaget. Snart stod hela
sanningen klar för honom.

Brefvet, som saknade öfverskrift, var här
och der genomdränkt af tårar. Han läste högt,
ehuru rösten flera gånger höll på att svika
honom:

»Jag, vet hvad ni tänker om mig. Man
hade sagt mig, att jag skulle träffa er i biblioteket,
och jag hörde allt, hvad ni der yttrade
till doktor White - hvartenda ord. Kanske
borde jag icke lyssnat; men när mitt namn
uttalades, var det som om jag blifvit fastnaglad.
Gud skall veta, att om jag med ens kunde
slita bandet oss emellan, skulle jag göra det. Jag
gick in på vigseln, emedan man sade mig, att
det var enda utvägen att rädda ert lif Genast,
så snart uret blifvit påträffadt, började jag frukta,
att ni skulle ångra er; men icke kunde jag
förestalla mig, att ni tänkte så om mig, som det
nu visat sig. Och jag står maktlös, jag kan
icke upplösa vår förbindelse! Ett kan jag dock:
befria er från min åsyn. Ni skall åtminstone
nödgas medgifva, att den fattiga stackarn ändå
ej sökte draga någon vinst af den rikedom, för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:46:09 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sundtidn/1888/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free