Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småbruket, af konsulent V. Ekerot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Finnes en god tjur i närheten, använder man denna, men i annat fall
förena sig flera mindre jordbrukare och bilda en s. k. tjur- eller
afvels-förening. Dylika föreningar börja bli rätt allmänna — i närvarande
stund torde det finnas 500 à 600 sådana — men vi behöfva lika många
tusen eller ännu flera. Vi måste — jag understryker detta ord — komma
därhän, att hvarje god ko i vårt land kan föras till en god renrasig tjur.
Vi hafva ej råd att låta denna sak sköta sig själf längre. Vi sträfva ju
efter att få den bästa möjliga afkastning efter våra djur, men hvad
hjälper detta, om vi i fortsättningen använda tjurar, som skaffa oss sämre
afkomma än moderdjuren. Småbrukaren har i stort sedt stått
oförstående inför denna fråga, men han får i eget intresse icke göra det
längre.
UNGDJURENS UPPFÖDNING.
Ännu ett viktigt villkor finnes för att en lönande ladugårdsskötsel skall
kunna bedrifvas, och det är att ungdjuren uppfödas på ett rätt sätt. Vi
ha förut omtalat, att föräldrarnas egenskaper gå i arf till afkomman.
Rätta förhållandet är, att egenskaperna gå i arf icke såsom sådana, utan
såsom anlag. Det ligger i uppfödarens hand att utveckla dessa anlag
eller att undertrycka dem. Man kan undertrycka de goda egenskaperna
genom en för knapp eller för ensidig uppfödning, under det att man kan
ytterligare utveckla dem genom att uppföda kalfven och ungdjuret på
ett rätt sätt.
Hvarje landtman vet, att kalfven till de första målen bör hafva af
moderns mjölk. Allra bäst är, om man kan låta kon och kalfven vara
tillsammans under de första dagarna, så att kalfven får fylla sitt behof
af föda genom att dia. Kalfven får under de första dagarna endast
mindre mängder mjölk, men denna ökas så småningom, så att när
kalfven nått en ålder af 10—12 dagar, får den full ranson varierande mellan
6—8 liter för en kvigkalf. När kalfven nått tre veckors ålder utbytes
en del söt mjölk mot skummjölk, så att kalfven så småningom får
uteslutande sådan.
Det är särskildt en sak man syndar emot, och det är att man ej ger
kalfven hans föda tillräckligt varm. Kalfven bör hafva mjölken spenvarm,
men genom att slå densamma i kalla kärl eller på annat sätt sänka dess
temperatur, kommer den späda kalfven att lida, får diarré och kan duka
under eller blir i hvarje fall tillbakasatt. Kalfven bör sålunda
ovillkorligen hafva sin föda i ljumt tillstånd.
Så snart kalfven visar begär efter fast föda, bör han få sådan. Det
första man bör lära honom äta är väl krossade linfrökakor, krossad hafre
samt fint hö. Af vikt är, att dessa foderämnen äro friska. Kalfven bör
under den första tiden få äta så mycket han vill. Det blir i hvarje fall
ej så mycket. Längre fram kan man som regel begränsa mängden
kraftfoder till 1 kg. om dagen. Detta gäller kvigkalfvar.
67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
