Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
— Säg mor, gör det något om jag älskar mor
mer än Gud?
— Nej, det gör alls ingenting, Lennart.
Maria hade lärt många årgångar att läsa och
skriva, innan hon med Lennarts hjälp upptäckte
barnen. Det var alldeles märkvärdigt, tyckte hon,
att årgång efter årgång blev mer begåvad, mera
läraktig, mera älsklig och förtroendefull. När hon
berättade för prosten hur märkligt det nya släktet
syntes henne, log prostinnan så sjuk hon var. Hon
hade också fått höra genom hustrurna i Läppamåla
och Sunnanåkra att lärarinnan nu började bli riktigt
uppövad i lärdomen så att hon rådde med att pränta
lärdom även i grannens pojk som var rakt omöjlig.
Så nu förstod prostinnan att hennes syfte med
Lennart var vunnet, och hon var riktigt stolt över sin
framgång.
Vid den stämma, då baronen ingrep och begärde
anslag till de luckor och lås han redan satt på
Äske-fälla skola, opponerade sig Johannes i Rävagården.
Det gjorde han inte för Marias skull utan därför
att han fruktade att alla lärarinnor skulle begära
samma fördel att ej bli mördade. Men han fick
icke medhåll.
Han tystades ner, och baronen fick då i form av
ovett mot Johannes höra hur glada de två byarna
voro åt sin lärarinna.
— Det är något alldeles särskilt med henne, sade
nämndeman.
Kanske bestod detta särskilda däri att hon aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
