Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
lade med sig själv. Han hörde hur Skörd ordnade
rummet för natten åt Ester, ställde fönstren på
kläm, rullade ner gardinen. I stället för att gå upp
till gavelrummet som blivit honom anvisat, gick han
ut, tog sin cykel och begav sig åstad. När han ledde
cykeln förbi kammarfönstret, hörde han hur de
fortfarande talade där inne.
Samma stund som Lennart och Daniel möttes
utanför Skördatorp, voro Maria och Ka sysselsatta
med att lägga granriset över de spirande lökarna
till natten. När de slutat stannade de kvar ute ännu
en stund. Var och en använde denna stund efter
sitt behag. Ka såg till sina ben som han hade
nedgrävda i backen bortåt barnabrunnen. Maria drack
aftonrodnadens vin och bar dess klarhet med sig
in i huset, in i natten. Hon satt länge vid fönstret
och såg kvällsglansen hlekna och slockna. Slutligen
var bara nattklaran kvar och så försvann även den
i ett moln. Det blev mörkt men tycktes ännu för
ljust att tända. Så hade det varit hela långa vintern,
det hade aldrig blivit riktigt mörkt. Förr blev det
aldrig riktigt ljust, inte ens vid sommarsolståndet.
Förr var man alltid ensam, nu är man aldrig ensam.
Här är Ka som sover, här är klockan som tickar,
här är en doft av tulpaner från blomsterbordet.
Men här är ännu något annat, ett osynligt något,
en åhörare, ett du som förtätats ur tystnaden och
som, medan natten avlöser aftonen, blir alltmera
märkbart och villigt att svara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
