Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
233
hade icke legat i sin säng! Han gick ut i
ladugården, Lennart var icke heller där, men djuren hade
blivit omsedda på morgonen.
När han kom in igen, satt Ester i köket och
tvättade den lilla.
Då fattade han ett hastigt beslut.
— Ester, sade han, kan du vara ensam en stund ?
— Ja, jag är riktigt bra i dag, jag har inget ont.
— Vädret är fint. Ska jag skjutsa barnen till
min svägerska på nån vecka medan du vilar upp
dig?
— Vad säger Lennart om det?
— Ja, han lär väl inte kunna sköta dem. Och en
får ju foga sig i vad doktorn sa. Du minns han sa,
att du skulle lyda mig, eller hur?
Skörd förstod att det icke gick att ha flickorna
under samma tak som Ester. Hon skulle alltid
stjäla sig till att ta dem, bära på dem, andas över
dem, ge Maria bröstet. Men han ville icke skicka
bort henne. Nej. Man fick inte ta Ester ifrån
honom. Därför måste flickorna bort, helst genast,
medan Lennart var borta.
Ester blev så ivrig med att ställa barnen i
ordning, att hon rent förtog sig. När Skörd packat
ner dem i ett kålafat och kört av med dem, sjönk
hon flämtande ihop på en stol vid fönstret. Tårarna
tärde sig fram, men hon torkade av dem och sade
sig själv: det är ju bara på ett par veckor. Men
hon trodde det inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
