Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Mor stannade tvärt, ty hon märkte kastet på
fars nacke och såg, hur hans hand kramade om kan-
ten på sänggafveln.
»Nej », sade han kort.
Tonen föll inte mor på läppen, och hon samlade
sig till angrepp. Men pappa Månsson förekom
henne:
»Ta Majken! Om hon kanske är en smula
odygdig, så tänk på hur hon ångrar sig, och så
älsklig hon är då.»
Mors blick blef ljufligt solsken med ens. Ah,
den varma munnens kyssar, det tårsköljda ansiktet,
löftena om att »aldrig, aldrig göra så mer !» Hon
såg alltsammans tydligt för sig, de långa snyft-
ningarna och det plötsliga uppklarnandet, hela det
mjuka behaget hos botgörerskan . . .
»Aldrig kunde jag ha en glad dag mer, om hon
vore borta», sade mor mjukt. »Nu ha vi bara en
kvar. Titta hit!»
Minstingen låg i sängen klar vaken och sög
på sin tumme men började genast stämma upp sin
matvisa, när hon fann sig uppmärksammad.
»Är h on svulten, lillungen ?» M or ställde lampan
på matbordet och satte sig’ vid detta med Annika i
famnen. »Den här tösen», fortfor hon och förde
den mjuka lilla nypan, som lekte med hennes hvita
bröst, åter och åter till sina läppar, »skulle inte ens
kejsarinnan af Paradiset få från mig. Hur ska’ vi
göra?»
»Ja, du har väl knappast kjol på baken snart»,
sade far.
»Jag får väl se mig om efter något gammalt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
