Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
spjälorna på en tom bagarkorg snappa ett lag sparf-
var kvarblifna smulor men utan vanligt bråk och
slagsmål. Allt dåsar i damm och solhadd.
Ändtligen skymta några tallars gröna våglinier
mot himlens blå, och bergknallar och mylla aflösa
gatstenens fyrkantiga tråkighet. Också far ett
nöjdt drag öfver den unga kvinnans ansikte. Några
ögonblick senare lyser hennes röda blus lik en väl-
dig blodfläck i porten till en grå, tryckande ful
hyreskasern, och så är Alma Ström, fabriksarbeter-
skan, som slutat sitt dagsverke några timmar tidi-
gare än reglementeradt är, ur sikte.
Öfver gårdens asfalt går hon upp för trapporna,
ofta hvilande och med sviktande knän, till den cell i
den stora proletärkupan, hon kallar sitt hem, och
där döden sitter på sängkanten hos hennes lung-
sjuke broder, som vet sitt öde och tager det med
stort lugn.
Ett par timmar senare eka alla gatans kaserner
af f abrikspipornas gälla signaler. Och som slungade
af ångkraft, vältra människomassor fram ur vid-
öppna verkstadsportar. Tusende och åter tusende
män och kvinnor, gossar och flickor, glida genom
gatans grå skymning och sila ut på tvärgator, i
gårdar och spårvagnar. Det är Alma Ströms ut-
tröttade klassyskon, som nu söka sina hem för
hvilan efter ett tungt dagsverke. En armé, hvarest
böjda skuldror och krokiga lemmar äro i majoritet,
ädelformiga gestalter, själsfina drag icke äro säll-
synta. Djupa led, där råheten ännu är godt fotad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
