- Project Runeberg -  Svensk-amerikanska folket i helg och söcken /
272

(1917) [MARC] [MARC] Author: Ernst Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Svensk amerikanerna som jordbrukare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272

nybyggarna voro idel herremän, ovana vid kroppsarbete och för
gamla att lära det. En nedslående historia om sina försök all
bli oberoende farmare har tidningsagenten (’.. G. Hendin alt förtälja,
lian köpte på kredit ett stycke jord i trakten av Las Animas
i Colorado och byggde en liten stuga. Vad han förtjänade som
tidningsagent gick ät lill inköp av dragare och redskap. Han
kom på efterkälken med sina avbetalningar pa farmen och förlorade
den. Han arrenderade dä 80 acres näst intill den förlorade platsen,
balade huset över på arrendejorden och började på nytt. Hans
söner skötte gården, medan han själv var ute på prenumerantfiske.
Under de första 5 åren gick det ganska bra. Aret därpå förstördes
nästan hela grödan av en hagelstorm. Skuldsättning följde, och
där blev litet eller intet för arbetet under de två följande åren.
llendin arrenderade nu pa ett annat ställe "JO acres, på vilka en
större fruktträdgård var anlagd. Genom snöstormar förstördes
både alfalfagrödan lucern och fruktskörden. Från 600 fruktträd
fick jag icke så mycket som en enda dollar , berättar Hendin.

Det enda vi lyckades rädda, var sockerbetorna, men de betalade
icke ens arbetskostnaderna. Jag hade därför ingen annan utväg än
att göra auktion på vad jag hade. Vad tjänar det lill att arbeta hårt.
då man därmed icke ens kan förtjäna brödfödan? Jag fick trösta
mig med. att jag icke var den ende, som fick sitta emellan.
Nästan varenda farmare i dessa trakter har nog året 1907 i gott
minne. >

En annan god vän till mig. Otto Hoseleaf, som nu är en rik
entreprenör i Seattle, försökte sig en gång i det förflutna pä
farmning i North Dakota. Han uppehöll sig där i många är
som byggmästare, uppförde kvarnar, byggde bus i nyanlagda
städer, anlade galor o. s. v. Under tiden hade han lagt sig till
med tre kvadratmil land 1.020 acres = 1,556 tunnland och
försökte sig på jordbruk i stor skala. Resultatet har han omtalat
med följande ord: Jag nedlade i farmen större delen av vad jag
förtjänade i städerna. Än förstördes grödan av frost, än av hetta.
Varje år kostade mig platsen frän .">00 lill 1.300 dollars 1,850
till 1,810 kr. mer än den inbragte. Slutligen tröttnade jag pa
experimentet och flyttade till Seattle. När han köpte sitt
landområde i North Dakota, hade han 120 mil (193 kilometer till
närmaste stad. Genom en järnvägsanläggning fick ban senare
blott 35 mil T>6 kilometer lill siad, och året efter det ban lämnade
platsen blev järnväg byggd genom hans förra egendom ocli
järnvägsstation anlagd där. Då blev egendomen värd att ha. Men
sådana händelser äro omöjliga alt förutse. Liknande öden ha
drabbat många. De. som äro unga. starka, ihärdiga och från
barndomen vana vid häri arbete och umbäranden, äro de, som
lyckas kämpa sig igenom och till slut bli sä att säga herrar pa
täppan. Litet tur är heller icke alt förakta. Jag ägde en gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:55:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svamfolket/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free