Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktor Barnardos barnhem — ett stordåd i den kristliga filantropiens historia (Sydsvenska Dagbladet 15/4 1928)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
av talarna uteblev och Barnardo upptäcktes bland
publiken, blev denne helt oväntat anmodad att berätta något
om sin verksamhet bland gatpojkarna i Eastend. Enkelt
och rakt på sak skildrade han då, vad han fått se och
uppleva under den nattliga expeditionen tillsammans med
lille Jim. Anförandet väckte stort uppseende och
refererades dagen därpå i tidningspressen. På så sätt kom det
till lörd Shaftesburys kännedom, och den bekante
filantropen och socialpolitikern, som ännu stod mitt uppe i sin
sega kamp mot den exploatering av barns och kvinnors
arbetskraft, som åtföljt den industriella revolutionen under
århundradets förra hälft, lade sitt intr.esse i dagen genom
att bjuda Barnardo hem till middag. För de förnäma
gästerna fick denne nu upprepa sin berättelse, och då många
av dessa ställde sig skeptiska och menade, att det måste
ligga en betydande överdrift i densamma, kom värden på
den lyckliga idén att låta hela sällskapet direkt från
middagsbordet bege sig till ort och ställe för att med egna
ögon konstatera hur pass mycken sanning det kunde ligga
bakom berättarens påståenden.
Och så fick man då bevittna den ovanliga anblicken av
en skara distinguerade gentlemen i "evening dress", som
efter sin sent avslutade middag begåvo sig åstad till de
dystra och smutsiga kvarteren i Londons Eastend. När
man kommit fram till en av Barnardo angiven plats,
vilken enligt dennes uppgift utgjorde det nattliga tillhållet
för tjogtals uteliggare i barnaåren, kunde man till en
början icke upptäcka en enda av dessa hemlösa stackare.
Det var en ganska prekär situation. Den entusiastiske
vägvisaren började känna sig smått förlägen, och de på den
väntade sensationen bedragna middagsgästerna började
känna sig rätt så belåtna med sin från början
manifesterade skepticism. I verkligheten fanns det tydligen ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
