Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- UPPTÄCKTSFÄRDER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UPPTÄCKTSFÄRDER.
Redan under antiken hade västerlandets kulturfolk någon kännedom om utanför
medelhavstrakterna belägna länder. Medeltidens främsta upptäcktsresande voro
araberna. Även vissa andra folk började dock nu uppträda som landupptäckare.
Nordmännen funno Grönland och Nordamerika. Rubruk och Poloerna korsade Asien.
De stora geografiska upptäckterna började strax före »nyare tidens» början. Den
portugisiske prinsen Henrik Navigatör hade 1415 — 60 utsänt många expeditioner längs
Afrikas västkust. 1487 nåddes världsdelens sydspets av Bartolommeo Diaz och 1498
fann Vasco da Gama sjövägen till Indien. Redan 1492 hade under spansk flagg
Chri-stoforo Colon (Columbus) över Atlanten återfunnit Amerika.
Under 1500-talet dels fortsattes rekognosceringen av Amerikas och Afrikas kuster,
dels företogos strövtåg inåt Nord- och Sydamerika. Västafrika berestes av en döpt
arab, Leo Africanus. Hela jorden kringseglades 1519-22 första gången av en
expedition, ledd av portugisen Magalhäes, varjämte mot århundradets slut engelsmannen
Drake konstaterade Sydamerikas avslutning mot söder och befor Amerikas västkust
till Californien. Stilla havet korsades flera gånger.
Under 1600-talet företogos få resor av betydelse. Australkontinentens ostkust
anträffades och följdes av holländska sjöfarare. En del av Stilla havets öar
upptäcktes. Fångstfärder företogos i Nordatlanten, och ryssar rekognoscerade i Sibirien.
I Amerika upptäckte franska missionärer de stora sjöarna och följde Mississippis hela
lopp.
1700-talets viktigaste upptäckter gjordes i Stilla havet. Engelsmannen Cook
besökte alla viktigare ögrupper och följde australkontinentens ostkust, varigenom
föreställningen om ett »okänt söderland» avlivades, och rekognoscerade även Södra
is-havet. Enstaka resande till lands vågade sig mot århundradets slut genom norra
Afrika. I stort sett bragte 1700-talet klarhet rörande jordytans landkonturer.
Under 1800-talet utforskades världsdelarnas inre, och landexpeditionerna blevo
alltmer fackbetonade. Nya färder gjordes i såväl Norra som Södra ishavet. Stora delar
av kontinenterna koloniserades av européer ofta utan föregående forskningsfärder,
t. ex. östra Nordamerika, delar av Sydamerika samt Sydafrika och Sibirien.
Oceanernas utforskande inleddes med den engelska »Challen ger »-expeditionen 1873 — 76,
som undersökte Atlanten och Stilla oceanen. Andra ha sedan arbetat i samma syfte,
t. ex. den tyska »Väldi via »-expeditionen i Indiska oceanen 1898 —99. Under 1800-talets
senare hälft företogos en mängd arktiska forskningsresor, i synnerhet av skandinaver,
bland vilka A. E. Nordenskiöld och Nansen må nämnas. Vid slutet av århundradet
påbörjade Sven Hedin sina omfattande upptäcktsfärder i Asiens inre.
I stort sett ha upptäcktsresorna under 1900-talet fortgått enligt samma program
som närmast tidigare. Nyare metoder praktiseras i de fall, där man förut kommit
till korta. Nordpolen nåddes första gången av amerikanen Peary 1909 och norra
polarområdet har sedermera pr luftskepp överfarits av norrmannen Amundsen och
italienaren Nobile. Sydpolen nåddes med tre veckors mellanrum av Amundsen och
engelsmannen Scott 1911—12. Sedan våren 1929 rekognosceras Antarktis av
amerikanen Byrd pr flygmaskin. Efter ett i förväg noggrant planerat program
avpatrullerades åren 1925—27 Sydatlanten med djup- och vatten undersökningar av tyska
»Meteor »-expeditionen.
År 1930 har under loppet av några få veckor dunklet skingrats kring två
forskningsresor, engelsmannen Franklins expedition, som avseglade år 1845 med 134 deltagare
för att söka nordvästpassagen, och Andrées ballongexpedition, som, bestående av 3
man, startade år 1897 med nordpolen som mål. Lämningarna av den förra
expeditionen återfunnos i närheten av Boothia Felix, av den senare på Vitön (Kvitöya)
nordost om Spetsbergen. I dessa trakter avbröts även italienaren Nobiles
luftskeppsexpedition år 1928, där även dess svenske medlem, Finn Malmgren, ändade sin bana.
SVENSK VÄRLDSATLAS GENERALSTABENS LITOGRAFISKA ANSTALT
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:58:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svatlas/0173.html
