Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
269
Aspidium cristatum (fig. 7—9, tafl. 10). Liknar i allt väsentligt
föregående, kanthåren torde dock stå något tätare.
Aspidium filix mas (fig. 10—12, tafl. 10). Detsamma gäller om
denna art, håren synas dock på det hela vara något mindre, i
kanterna glesa, undertill ganska vanliga—rikliga.
Aspidium thelypteris (fig. 13—16, tafl. 10). Håren äro påfallande
korta och tjocka med ansvälld spets. I kanten stå de ytterst glest,
undertill uppträda de sparsamt.
Aspidium lonchitis (fig. 17—18, tall. 10). Öfverensstämmer mera
med de tre förstnämnda arterna. I framkanten stå håren tätt,
baktill glesare, undertill äro de rikliga.
Phegopteris dryopleris (fig. 19—20, tafl. 10). Håren äro korta och
fina, i kanterna glesa, undertill saknas de hell och hållet (endast i
två fall har jag sett ett enda hår å gamofytens undersida).
Phegopteris robertiana (fig. 21 —22, tall. 10). Äfven beträffande
gamofytens behåring afviker denna art från den föregående, hvilket
synes mig vara aT ett stort intresse. Arten har som bekant af flere
författare ansetts som blott en form af den föregående, hvilket
påtagligen är alldeles oriktigt. Håren äro något längre än hos Ph.
dryopteris, ofta med starkt nedsänkt bas, i kanterna täta och
undertill tämligen vanliga.
Phegopteris polgpodioides (fig. 23—24, tafl. 10). Hårens
genomsnittsstorlek synes vara något större. I kanterna stå de tämligen
tätt, undertill saknas de helt och hållet.
Asplenium ruta muraria (fig. 25—26, tafl. lO). Kanthåren
synnerligen rikliga, ofta från hvarje cell, undersidan har talrika hår
öfver hela ytan.
Asplenium septentrionale (fig. 27, tafl. 10). Öfverensstämmer med
föregående, men synes ha jämförelsevis mindre hår.
Asplenium adiantum nigrum (fig. 28, tafl. 10). Håren särdeles
kraftiga, ofta nästan cylindriska, i kanterna tättstående, undertill mycket
vanliga, till och med bland rhizoiderna.
Scolopendrium vulgare (fig. 29—33, tafl. 10). Håren vid basen
vanligen mer eller mindre tydligt kolflikt uppblåsta, eller ock korta
och tappliknande utan utbuktning, i kanterna mycket glesa,
undertill ej sällsynta, men i så fall mest af kontrakt typ.
Polypodium vulgare (fig. 34—35, tafl. 10). 1 förhållande till
bärcellerna äro håren stora, till formen korta och tjocka, i kanterna
glesa, undertill vanligen mycket sparsamma, understundom dock
flera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
