Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
det naturligtvis är en stor skillnad mellan de förhållanden, som
endast gifva själfva impulsen till framträdandet af ett visst
missbildningsanlag och de djupare orsakerna till detta, som kanske
höra till växtens ärftliga egenskaper. Alla försök att genom yttre,
gynnsamma förhållanden, extra gödning o. s. v. med konst
framkalla luxurierande former hafva ju också alltid misslyckats, för så
vidt man ej valt en ras, där åtminstone anlag till dylikt förut
iakttagits.
Att en mängd missbildningar finnas, såsom t. ex. fasciationer,
trikolyla former m. fl., som endast till en viss, ganska ringa
procent uppträda hos afkomman — den öfriga är till synes normal —
är genom de Vries och andra forskare väl bekant. Enligt de Vries
äro ju sådana raser antingen s. k. mellan-raser eller half-raser.
Äfven sådana raser, som regelbundet frambringa en viss liten
procent alldeles steril afkomma, äro ju också kända. Det sannolikaste
är väl, att de nu skildrade hvitsipporna också höra in under
någon af dessa kategorier. Det återstår emellertid alt i naturen söka
finna dem och isolera dem. Och detta kan naturligtvis endast
ske på experimental väg genom odlingar.
Men om här föreligga en eller flera raser, d. v. s. om de olika
missbildningsformerna äro utslag af en individuell variation eller
hvar för sig äro egna raser, det är naturligtvis ännu alldeles öppna
frågor, på hvilka endast odlingsförsök kunna lämna svaret.
Hvilketdera nu må vara fallet, så synes »karaktären» för formerna
i fråga bestå i ett visst labilt tillstånd mellan de olika
organbildande substanserna inom den florala regionen. Som bekant
uppställde Julius Sachs den teorien (StotT und Form der
Pflanzenorgane, 1880—82), att ett visst växtorgans yttre form är i viss mån
beroende af dess materiella beskaffenhet d. v. s. att förekomsten
af en särskild »bladbildningssubstans» orsakade, att ett anlag fick
bladnatur, »blombildningssubstans» blomnatur o. s. v. Denna
hypotes gifver ju en god förklaring på missbildningar i allmänhet.
I de ofvan skildrade fallen skulle enligt denna teori då
naturligtvis orsaken till missbildningarna ligga däri, att den florala regionen
hade fått öfverskott på »bladbildningssubstans», brist däremot på
»blombildningssubstans», och den olika graden af öfverskott och
brist resulterade då i vid olika punkter inträdande omvandling i
bladriktning.
Denna teori har ganska nyligen fått en vacker bekräftelse
genom en del regenerationsexperinient, utförda af Goebel. Goebel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
