- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 3. 1909 /
128

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

som ett viktigt stöd för deras tidigare gjorda och på
konidielikhe-ten grundade antagande, att de till Fungi imperfecti hittills hänförda
parasitsläktena Trichophyton, Achorion, Microsporum egentligen äro
konidieformer af gymnoascaceer, än vidare Gymnoascus-arter, mest
kanske G. Candidus Eidam, närmare studerad af miss E. Dale.

Det för mikrotomsnitt afsedda inbäddade materialet fixerades
med kromosmiumättiksyra (15—20 ccm. 1%-ig osmiumsyrelösning
på 200 ccm. vatten), som visade sig vara att afgjordt föredraga
framför Merkels lösning, liksom Flemmings trefärgning gaf bättre
bilder än färgning enligt Heidenhain; äfven vid mycket försiktig
härdning blef dock hyfväfnadens kontraktion afsevärd, så att
svårigheten att följa utvecklingen ytterligare ökades. För morfologiskt
ändamål var det af denna orsak mången gång nästan
ändamålsenligare att begagna sig af färskt material, som direkt färgats med
endast en svag lösning af eosin i vatten.

På plommongelatin börja ascusanlagen vid rumstemperatur ( +
17°—18° C.) i allmänhet uppträda cirka 5—6 dagar efter groningen,
sedan ett kraftigt vegativt mycel hunnit växa ut; med högre
temperatur minskas tiden, så t. ex. kan man vid + 25° C. anträffa dem
redan efter 4—5 dagar och vid + 35° C. efter 3—4 dagar. Ännu vid
+ 37°—38° C. är också ascusbildningen liflig. Högre temperatur
synes sålunda väsentligt gynna fruktifikationsorganens anläggning
på bekostnad dock af det vegetativa mycelet, hvars mäktighet
aftager. Liksom klamydosporerna uppstå också ascosporerna på de
flesta substrat, utom de i det föregående redan nämnda äfven på
närgelatin eller närlösning, innehållande 5 % (däremot ej 10 %)
citronsyra och alkali (5—15 ccm. normallut på 100 ccm.).

Innan jag nu ingår på en kort redogörelse för svampens vidare
utveckling, sådan jag funnit den, vill jag förutskicka, att jag
alldeles afstått från en undersökning öfver kärnförhållandena, då
därtill kräfves en större cytologisk träning än den jag besitter.
Bildningen af asci inledes därmed, att antingen spetsen af en hyf
an-sväller (fig. 13), eller ock en liknande utbuktning uppstår å ena
längdväggen af en cell (fig. 12). Denna ansvällning når en bredd,
växlande mellan 5—12 n, fylles af en starkt ]jusbrytande, homogen,
vakuolfattig plasma med talrika kärnor och afgränsas från
mycelet genom en tvärvägg. Ofta företer den en mycket oregelbunden
form, blir försedd med näbblika utskott etc. Dylika
oregelbundenheter synas äfven förekomma hos andra närstående släkten, om ej
i samma grad, sålunda på Eidams afbildningar öfver Ctenomyces

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:59:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/3/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free