Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
parna vanligen klotformiga och smärre än hos E. granulatus, enl.
Tulasne unga och färska vid genomskärning rodnande. Peridiet
med pyramidformiga vårtor [a. cælatus Tul.); dess inre (nedre) skikt
genom ådrorna afdeladt i tämligen regelmässigt ordnade polyedriska
partier; hos mycket unga och gamla (torra) frukter framträda
dessa mindre tydligt, men tydligare, om man väter det skurna
pe-ritheciet. Sporsäckar med oftast 2—4, sällan 5, klotrunda,
mörkbruna eller svarta och (vid stark förstoring) småvårtigt—ojämna
sporer af 18—25 (enl. Rostrup 16—34) p i diameter. Vid
behandling med kalilösning eller svafvelsyra synas de tätt besatta med
fina piggar — något som ock visar sig, om ock mindre tydligt, hos
föregående art. Någon gång finnas tvenne sporer sammanvuxna,
liknande dem lios Iafsläktet Physcia. — Lukten enligt någras
uppfattning än »non ingratus*, än nästan omärkbar, än obehaglig
löklik, än påminnande om den hos Ruta graveolens, än liknande den,
som sprides vid skrapning eller gnidning af hästhofvar.
Obs. 1. Såsom synonym skulle här ock kunna med tillagdt p. p.
anföras samtliga de äldre författarnes under E. granulatus angifna
benämningar, enär man den tiden sammanblandade bägge arterna.
— I Fr. Syst. myc. III anses väl Linné med Lycoperdon cervinum
hafva afsett E. granulatus samt med Lye. solidum och Tuber E.
muricatus, men delta synes vara föga troligt, enär Linné, om han
verkligen sett bägge dessa Elaphomyces-artema, näppeligen förmått
åtskilja desamma. — Hvarför det af Vittadini 1831 gifna
artnamnet variegatus af nyare författare föredragits framför muricatus, som
gafs 1829, är svårt att förstå; Vittadini själf anför, om än med
tvekan, E. muricatus Fr. såsom synonym under sin E. variegatus.
— Lycoperdon scabrum Willd. Berol. (1816) p. 409, som gifvit
anledning till den af Schroeter använda benämningen, är alltför
osäkert för att kunna hitföras. Jfr Fr. Syst. myc. III p. 59.
Obs. 2. Hornemann (Plantel. II s. 852) angifver denna art
såsom funnen i Norge »i Skove i Finmarken: Linné» — ett bevis
jämte många andra på sagde författares hart när otroliga
obekantskap med Norges geografi. Linné var aldrig i Finmarken, och
lokalen, där han fann sin »tryffel», ligger mycket långt utom Norges
gränser.
1 Enligt Hesse ända till 8, hvilket jag dock aldrig iakttagit. Tulasne säger ock:
iL’Eläphomyces variegatus est le seul que nous sachions dont les sporanges ne
con-tiennent ordinairement que deux à quatre spores, toutes les autres espèces
d’Elaphomyces ont des thèques octospores.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
