Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(7)
och ehuru lundar där i trakten äro mycket vanliga har kandidat Fries
ej iakttagit växten annorstädes än här.
Den frodighet Mel. uniflora sålunda utvecklat ej blott å Ljusterön ntan
äfven på sistnämnda ställe låter förmoda, att växten finnes flerestädes i
den uppländska skärgården, ehuru den hittills ej blifvit observerad.
Klimat och öfriga naturförhållanden t3’ckas åtminstone ej lägga några
skrankor i vägen för dess ytterligare framträngande mot norr; på bägge
nu nämnda ställen har den uppenbarligen trifts väl och torde sannolikt
funnits sedan långt tillbaka. Den förskjutning i nordlig riktning, som
växten genom ofvan relaterade lynd undergått räknadt från de före 1900
kända fyndställena, är ju icke obetydlig (c:a 3 mil). Då det onekligen
skulle vara af stort intresse få närmare kännedom om växtens
utbredning ej blott i Uppland utan öfverhufvud i de landskap, inom hvilka
växten har sin nordgräns, tillåter jag mig härmed till herrar botanister
rikta en vördsam maning att uppmärksamma Mel. uniflora och bekantgöra
eventuella fynd.
Utom Sverige synes Mel. uniflora vara en följeslagare till boken (Fagus
silvatica’). Af Ascherson & Græbner (Flora des Nordostdeutschen
Flachlandes, Berlin 1898—99, p. 104) uppgifves den vara »charakteristisch für
die baltischen Buchenwälder.» I R. Gradmanns Das Pilanzenleben der
Schwäbischen Alb, Band I, p. 263 (Tübingen 1900) framhåller förf. efter
att hafva erinrat om bokens bekanta nordostgräns från Bergen i Norge
till Krim och Kaukasus en del växter, hvilka i likhet med boken utmärka
sig genom en rent västeuropeisk utbredning; bland de af Gradmann
härvid uppräknade örterna — till största delen bokväxter sådana som Aram
maculatum, Cephalanlhera grandiflora, Elymus europceus m. 11. — märkes
äfven Mel. uniflora. Ser man på växtens utbredning i Sverige blir
resultatet, att Mel. uniflora väl ej gärna hos oss kan betraktas som någon
bokväxt. Af Kjellman (i Föreläsningar öfver skandinaviska
fanerogam-florans utvecklingshistoriska element, 1886) hänföres den också till
ekväx-terna. Att Mel. uniflora på vår östra kust hunnit så långt mot norr,
förefaller i hvarje fall anmärkningsvärdt. Titi jämförelse må framhållas,
att den i Norge enligt Blytt (Haandbog i Norges Flora, Kristiania 1906)
ej går längre än till trakten af Stavanger (59°10’). Den af kandidat Fries
angifna lokalen vid Gregersboda ligger på 59°35’ och torde tills dato vara
den nordligaste kända fyndorten för Mel. uniflora i liela Europa.
J. A. O. Skårman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
