Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(109)
extensiva företagen i denna riktning på Mo-Domsjö-bolagens domäner
ha emellertid gjort skogs- och myrutdikningsfrågan ytterst aktuell.
Det nummer af Norrländskt Handbibliotek, som bär ofvanstående titel
och som i det följande kortligen skizzeras, innehåller just dessa
problem sammanförda till ett program af den man, dr Frans Kempe,
hvilken samlat en större erfarenhet om den norrländska skogsvården än
kanske någon annan af sina samtida.
De norrländska skogarnes nuvarande tillstånd. Det är enligt
Kempe företrädesvis tre faktorer, till hvilka man har att taga hänsyn,
för att rätt förstå det tillstånd, hvari de norrländska skogarna nu befinna
sig. Dessa äro eld, vatten och afverkning.
K. fäster sig särskildt vid den afsiktliga bränningen i skogarna. För
att få betesmark, »har faktiskt all skog fått brinna, som kunnat brinna,
och helt säkert har under de senaste 500 åren mer än hälften af den
norrländska skogsmarken härjats af eld». »Myr, försumpad skog, sjöar,
vattendrag och kala berg eller stark nederbörd voro de enda
regulatorerna.» Svedjningen använde man på den bättre skogsmarken, där man
brände, sådde råg, skördade och lät naturen läka såret.
Hvad först den skada beträffar, som hela denna gigantiska
afbrän-ningsprocedur framkallat, beröfvas de myllfattiga markerna sitt lilla
förråd af humus. »Man kan tryggt påstå att torrlända marker för hvar
ny brand ryckt tillbaka 50 à 100 år, eller mer, i sin utveckling, och
hvad särskildt lafhedarna i Norrbotten angår, så torde det dröja flera
århundraden, innan de kunna omvandlas till för skogsbörd fullgod
mark.» Mest fördärflig har elden varit på bergen nedom den marina
gränsen, där de lösa jordlagren till stor del bortspolats af vågorna.
Men om icke skogens utveckling afbrutits af eld, skulle skogsmarken
visserligen vara mer myllrik, men också mer vattensjuk än nu. Och i
än viktigare hänseenden har elden varit till gagn. Så har den genom
att borttaga öfverårig skog och ersätta den med växtlig, åstadkommit
föryngring och produktivitet, och det är den, vi böra tacka för största
delen af de vackra medelålders- och ungskogar, vi nu ha i Norrland.
Men framförallt har den inskränkt granens makt, och utan eldens hjälp
skulle i denna stund ej många tallbestånd finnas kvar. Hade sålunda
ej elden verkat i denna riktning, skulle Norrlands industriella utveckling
blifvit väsentligt fördröjd, då trävaruindustrien under första hälften af
sin tillvaro nästan endast kunde använda de stora tallarna. Elden kan
med hänsyn till trävaruindustriens fundamentala betydelse för Norrlands
utveckling under det sista halfseklet i viss grad sägas vara en
förutsättning för densamma.
Förf. har inom södra Västerbotten och norra Ångermanland undersökt
ett område på c:a 125,000 hektar och funnit c:a 29 % af detta vara
myr och c:a 14 % försumpad skogsmark. Redan nu känner man. att
de nordligare delarna af Norrland äro rikare på inj’r och försumpad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
