Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
på något sätt försvunnit, då det ej hade tillgång till ljus. — Med denna
upptäckt som grund experimenterade I5aur vidare. Jag vill beskrifva
ett typiskt försök: Han afskar bladen på ett antal fläckiga exemplar och
ställde ena hälften i mörker, andra hälften i ljus. De, som ställdes i
ljus, fingo fortfarande fläckiga blad. När exemplaren i mörker drifvit
skott, utsattes de så småningom för starkare och starkare ljus. De först
bildade 2 à 3 bladen på hvarje skott blefvo gulfläckiga, men afskuros dessa,
blefvo alla efterföljande blad gröna. Afskuros ej dessa första blad, blef
hela växten fläckig igen. — Baur giorde på grund häraf följande
förmodan. Virus uppstår endast i ljus och endast i fläckiga blad. I
hvarje gulfläckig växt finnes endast en begränsad mängd af virus och
så pass mycket, att det räcker till att göra 2 à 3 blad på hvarje skott
fläckiga. Denna virusmängd blir därigenom på något sätt förbrukad,
och sörjer man blott för att inga nya mängder bildas, blifva alla
efterföljande blad gröna. Alla hans talrika försök i många modifikationer
bekräftade denna förmodan. Förmörkade han blott de gamla, fläckiga
bladen, så uppstod vid vegetationspunkterna rent gröna blad, vare sig
vegetationspunkterna själfva stodo i ljus eller ej. Genom ensidigt
förmörkande af de nybildade bladen förhindrades däremot icke dessas
infektion.
Under dessa försök gjorde Baur en annan viktig iakttagelse. På en
försöksväxt, som han giort grön genom att hålla i mörker, utvecklades
en hvilande knopp vid stammens bas, och dennas blad blefvo fläckiga.
I knoppar, som anläggas under den tid, då växten är fläckig, finns alltså
en viss mängd virus latent, men det infekterar ej, förrän knoppens
blad utvecklats, hvilket ju stämmer väl öfverens med föregående
resultat.
Så kommer en annan fråga. I hvilka väfnadselement transporteras
sjukdomsgiftet’? Redan den omständigheten, att infektionen sker ganska
långsamt, tyder på att den icke sker med transpirationsströmmen utan
från cell till cell. Detta bekräftas också af försök. Borttages intill
veden en ring rundtom stammen på ett grönt individ och ympas en fläckig
gren ofvanför detta ställe, sprids sjukdomen ej nedanför utan blott
ofvanför ringen.
Ännu en sak återstår att omnämna vid Malvacéernas infektiösa kloros,
nämligen om immuniteten hos vissa arter. Som redan är nämndt, finns
det arter, som äro oemottagliga för klorosen, men denna immunitet kan
yttra sig olika. Man kan tänka sig tre möjligheter härvidlag. Den första
är, att virus på ett eller annat sätt ej intränger i dessa växter. Den
andra är, att det visserligen intränger, men på något sätt neutraliseras.
Den tredje möjligheten är, att virus intränger och ej blir
neutraliserad^ men att växten dock förhåller sig fullkomligt indifferent gentemot
smittan. Det vanliga tycks vara att den immuna växten ej leder
sjukdomen vidare, men det finns dock exempel äfven på detta. Baur
ympade t. ex. en gren af den immuna Abulilon arboreum på en fläckig
.-t. Thompsoni. På denna gröna A. arboreum-gren ympades sedan en
gren af den mycket mottagliga A. indicum, och denna blef fläckig, trots
det att den hade den immuna grenen mellan sig och det fläckiga un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
