Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
lum allmän i Uppland. På Björkön i Vätö socken har jag ej
funnit denna växt och enligt lektor Starbäck och läroverksadjunkten
M. Lemoine saknas den äfven i den nordligare socknen Väddö.
Detta stämmer väl därmed, att den saknas äfven i Gestriklands
och Helsinglands kusttrakter. Däremot är den en allmän
liafs-strandsväxt från och med Medelpad ända upp till Kvarken i
Västerbotten. Denna lucka i utbredningen af Thymus serpyllum tyder
på, att den arten äfven invandrat från Finland, där den är allmän,
på två vägar, nämligen öfver Åland och öfver Kvarken. Såsom en
östlig art är Th. serpyllum i Norge sällsynt och finnes där blott på
en kort kuststräcka norr 0111 Trondhjemsljorden och i Finmarken.
Huru den kommit till kusten af Trondhjems stift, synes mig ganska
svårförklarligt. I publikationen Sverige af Ahlenius och Kempe
förekommer uttrycket »haftornet, som är så karakteristiskt för
Norrlandskusten», och Thedenius säger i sin Hora öfver
Uppland och Södermanland, att Hippophaë är utbredd från Västerbotten
till Roslagen, sydligast Furusund. Faktum är emellertid att
Hippophaë är en karaktärsväxt för blott en mindre del af Norrlands
kust, nämligen söderifrån upp till sydliga Medelpad och norrifrån
ned till Luleå skärgård. Äfven denna växt har invandrat till oss
från Finland på två vägar. I Norge visar den en med Thymus
serpyllum likartad utbredning men går längre åt norr eller till
Lofoten. Otaliga sådana inkorrektheter kunna påvisas i vår
växtgeografiska litteratur.
Våra Horors bristfällighet framgår ock tydligt af det dryga
arbete, som uppenbarligen varit förenadt med de växtgeografiska
monografier, som på senare tider publicerats öfver t. ex. gråalen af
G. Andersson, boken af Alb. Nilsson, Elodea och Matricaria
dis-coidea af S. Birger o. s. v. Bjärtast framträda dock bristerna vid
jämförelse med grannländerna Norge, Danmark och Finland; det
sistnämnda landet kan särskildt framställas såsom ett mönster för,
huru ett lands växtgeografiska utredning bör ordnas. Med
kännedomen om kryptogamernas utbredning i Sverige är ännu sämre
bestäldt, såsom jag vet af egen erfarenhet beträffande mossorna,
och helt säkert känna vi i detta hänseende ännu mindre om andra
kryptogama grupper.
Hufvudorsaken^ därtill, att Sverige är så bristfälligt
växtgeogra-fiskt undersökt, äro, att det ej förelegat någon plan för ett sådant
arbete, att en sådan undersöknings vikt ej nog betonats, ej heller
vikten af koncentration på detta mål. På tillräckligt kunniga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
