Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
material ej är kastadl huller om buller, som det vore ifall
cellinne-hållet utgjordes af eu bomogen lösning, utan att det är på ett
sinnrikt sätt fördeladt öfver de strukturelement och organ, hvilka
tillsammantagna utgöra elementarorganismen.
För att tydligare åskådliggöra vår uppfattning kunna vi taga
följande bild till jämförelse. En kemist, som vill framställa en grupp
föreningar af vissa modersubstanser, skulle tydligen ej komma någon
hvart, om han blandade tillsammans dessa i samma kärl. Försl
sedan han fördelat utgångsmaterialet på flera apparater o. s. v. skall
han lyckas frambringa ett mångsidigt resultat ur ett jämförelsevis
begränsadt utgångsmaterial.
På liknande sätt förhåller det sig nu i cellen. De kemiska
apparaterna, retorterna, profrören och bägarna o. s. v. motsvaras af
plasmats strukturer och organ, och den enda skillnaden är, att i
cellen allt är så utomordentligt väl sammansatt och ändamålsenligt
inrättadt, att den funktionerar utan intelligenta varelsers hjälp och
frambringar en otalig mängd företeelser ur ett jämförelsevis mycket
enkelt och begränsadt utgångsmaterial: vid klorofyllceller luftens
gaser och markens eller vattnets salter.
Vi förstå sålunda af hvilken stor betydelse plasmats fysikaliska
eller morfologiska organisation är och hur intimt denna är
förbunden med alla lifsfunktioner. — Detta intima samband mellan
funktion och struktur är mycket viktigt att påpeka, tv det utgör
ett af plasmats och cellens särmärken gentemot organismen som
helhet betraktad. I den sammansatta eller »helorganismen» (på
tyska »Gesamtorganismus») betingas visserligen äfvenledes form och
funktion af hvarandra, likväl är ej sambandet dem emellan så nära,
att organens gestalt och karaktär förändras med funktionernas
kvantitativa växlingar. Vi veta ju också, hurusom t. ex. bladen kunna
antaga olika utseende, utan att någon variation i deras funktion kan
uppspåras. Öfverhufvud taget gäller vid helorganismen, alt dess
gestaltning kännetecknas af en viss styfhet, som gör, att den endast
medelbart, genom nyskapning, kan anpassa sig efter förändrade
morfogenetiska betingelser.
I cellen däremot är allting utmärkt af en påfallande rörlighet, och
dess organ och strukturer kunna genomlöpa stora morfologiska
förändringar med utomordentlig smidighet. Jag behöfver endast fästa
uppmärksamheten vid de talrika formomskapningar, hvartill
cellkärnan är i stånd. Den kan ju antaga det mest skiftande
morfologiska utseende, den kan bli trådlik, spiralvriden, amöbalik, o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
