Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ligen pà sin höjd torde inträffa i alldeles särskilda fall hos
meta-fyter och metazoer, tyckas hos protozoerna till en del andra
förhållanden vara rådande. Dessa senare ha ju i allmänhet väsentligt
annorlunda beskaffade kärnor än metazoerna, och det har också
redan länge uttalats farhågor öfver att utan vidare sammanföra
metazoers och protozoers cell- och kärnförhållanden och på dem
tillämpa samma begreppsföreställningar och nomenklatur. Jag själf
anser, att man tills vidare snarare bör verka för upprätthållandet
af de här rådande gränserna än för deras utplånande.
Vi ha sålunda hittills resonerat om förhållandena i metabiontcellen
och ämna ej närmare ingå på de invecklade företeelserna i
protozo-cellen. Likväl, emedan just begreppet kromidium i första hand
skapats för den senare och därefter på ett, som mig synes,
olämpligt sätt öfverförts Lill de högre organismernas
celler, kan det vara lämpligt att framhålla
den stora skillnaden mellan
protozokromi-dierna och metazokromidierna. Om de förra
ha vi redan talat. Beträffande de senare
synes gälla, att de verkligen stå i genetiskt
förhållande till kärnan. I vissa fall tyckes
kärnan fortplanta sig på det viset, att den
förvandlas till kromidium, i hvilket senare nya
kärnor utdifferentieras (jfr lig. 13).
Visserligen äro dessa uppgifter ej oangripbara, och
mycket återstår nog ännu att göra härvidlag,
men de visa dock, att hos lägre och högre organismers celler
väsentligt skilda förhållanden kunna vara rådande, hvilka man bör
akta sig att utan vidare sammanblanda.
Det återstår nu ännu en punkt att ventilera med afseende på den
teoretiska metodiken vid studiet af de omtalade plasmastrukturerna.
Man har nämligen på sina håll ansett dem för ärftlighetsbärare,
för transportorgan af cytoplasmats kvaliteter. För att få en klar
belysning af det orättmätiga i ett sådant antagande böra vi återkalla
i minnet de inledande allmänna synpunkterna.
Jag framhöll, att plasmastrukturen i allmänhet är resultatet af
en arbetsfördelning, i det att cellen genom att hålla det kemiska
materialet fördeladt öfver flera fysikaliskt åtskilda system kan
åstadkomma ofantligt mycket mer, än om den bestode af en homogen
kemisk lösning. Plasmastrukturerna äro att betrakta dels såsom
delmaskiner, organ, hvilka äga en till en viss grad själfständig
Fig. 13. Mastigella
vitrea. Kromidialmassa med
däri förlöpande fri
kärn-biklning. Efter
Goldschmidt nr Doflein,
Lehrbuch der 1’rotistenkunde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
