Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(il
betydelse för allmänna företeelser i cellens lif. Jag erinrar här ånyo
om den s. k. »Dotterkern», som anses vara modersubstans för
centrosfärerna och sålunda utgör ell nödvändigt akcessorium vid
kärndelningen (fig. 3). Hos Noctiluca (lig. 12) uppstod
cenlrosfär-substansen genom utfällning i plasmat, och likartade förhållanden
ha påträffats vid konstgjord partenogenes hos bl. a. sjöborreägg.
I dessa fall har väl den i plasmat utfällda eller där förefintliga
centrosfärsubstansen en komplicerad sammansättning, som gör att
den kan genomlöpa en bestämd morfogenes, hvilken är relativt
själfständig. Liksom vid kromatoforerna anser jag, atl man bör
benämna substansen med afseende pä dess blifvande funktion, .lag
har därför talat om »centrosfärsubstans». Någonting motsvarande
skulle då också blifva spolsubstansen», som uppträder vid hvarje
karyokines och kan antaga en streckad struktur.
Spolsubstanserna och centrosfärsubstanserna intaga ett slags
mellanställning mellan plastiderna och de rena
ämnesväxlingspro-dukterna. I)e utmärkas nämligen ej af någon fullständig autonomi,
i del de nybildas vid hvarje delning, men å andra sidan torde de
ha en större kvalitativ komplikation än mellan-eller slutprodukterna
vid den allmänna ämnesväxlingen.
Spolsubstansen och centrosfärsubstansen ha, som nämnts, en
stor betydelse för cellens delningsfunktioner. Det är äfven troligt,
all för deras utsägring erfordras särskilda betingelser och
sammanstötande inre omständigheter. Man vet ännu ganska lilet härom.
Hos Noctiluca t. ex. uppträder centrosfärsubstansen endast i kärnans
närhet.
Alt en bel del äfven ganska enkla ämnesväxlingsprodukter
kunna antaga egendomliga former sammanhänger naturligtvis
närmast med de rika möjligheter lill fysikaliska variationer, som
betingas af protoplasmat höga kvalitativa komplikation och dess
allmänna fysikaliska karaktär. Den förra kan ju inom cellens lilla
rum åstadkomma på olika punkter skilda företeelser, och på grund
af den senare kunna så enkla förhållanden som ytspänning ge
upphof till allehanda egendomliga gestaltningar af inneslutna droppar
(jfr myelinbildningar). Med del allmänna tillståndet hos plasmat
torde äfven vara förbundna de tendenser till tråd-, kedje- och
kulbildning, som utmärka den finare och gröfre strukturen. 1
sammanhang därmed kan nämnas, atl vissa allmänna cellföreteelser,
hvilka medföra omhvälfningar i cellens lagringsförhållanden, t. ex.
karvokinesen, kunna återverka på plasmats struktur (jfr fig. 5 och 14).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
