- Project Runeberg -  Svensk botanisk tidskrift / Band 6. 1912 /
111

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

eller på annat sätt varit i tillfälle att skaffa mig fullt bindande
bevis härför. Från denna kärrmarkernas utveckling afviker i viss
grad högmossens, hvars successiva utvecklingsstadier prolilserien
1—5 afser att framställa.

Lagerbeskrifning.

Det förefaller, som om de båda moränbäcken, hvari
sumpmarks-komplexen äro belägna, till sin byggnad vore något olika. Under
det jag på Stormossen, såväl i högmossens omedelbara närhet som
i det S därom belägna kärret, redan några tiotal meter ut från
land kunde få borra genom ett liera meter mäktigt lerlager, innan
moränen nåddes, samt på längre afstånd från land med den 7,5 m.
långa borr, som stod till mitt förfogande, ej alls nådde lerans undre
gräns, kunde jag under profilborrningen på Södra Myren hela vägen
följa denna. Äfven under de sydliga profilerna på Stormossen
(se öfversiktskartan fig. 1.) var leran betydligt mäktigare än på
Södra Myren. Moränholmarna tyckas emellertid inom båda bäckena
förekomma ungefär lika talrikt. Säkert fastställdt är endast, att
bela traktens djupaste sänka ligger under själfva högmossen, där
kitteln upptar ungefär samma yta som denna (se profil 5, tafla IV).
Hvad detta har att betyda för bäckenets utveckling från hafsvik
till höginosse, skola vi snart se.

Den leran öfverlagrande gyttjan skiljes nästan öfverallt från leran
genom ett sandlager, hvars mäktighet varierar från någon enda
till 10 cm. Närmast fasta landet hafva i detta sandlager inbäddats
en mängd stenar, hvilkas storlek kan uppgå till inemot 100 kbcm.
Leran har under själfva strandterrassen (se s. 117) på profilerna
1—5 en ljusgrå färg, hvilken dock ute på djupet öfvergår till mera
blåaktig. Här är den dessutom brokig af bruna ränder och flammor.
Ett ur lerans öfre partier på strandterassen upphämtat prof fräste
mycket starkt för syra och visade sig sålunda vara ishafslera. Pä
geologiska kartbladet står öfver mossens norra del utsatt det vanliga
tecknet för fynd af Litorinahafsmollusker. Dylika hafva äfven af
mig anträffats uppkastade i jordvallarna på det ställe, där den nya
utdikningskanalen skär laggen öster om högmossen (se kartan öfver
Stormossen, Tafla II. För öfrigt hafva hvarken sandlagret eller leran varit
föremål för några närmare undersökningar i biologiskt hänseende.

På de nyssnämnda strandterrasserna finna vi närmast ofvanpå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svbotan/6/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free