Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
sjunkning. Hur långt denna gått är omöjligt att exakt afgöra. Den
limno-telmatiska kontakten (von Post 1909 sid. 637 640) ligger på sitt
djupaste ställe å profilerna 2—4 c. l,s m. under vattenytan å profil
1. Om denna siffra dock är ett uttryck för den verkliga sänkningen,
torde vara mycket osäkert, bl. a. därför att mossarna, då profilen
gjordes upp, varit påverkade af utdikningen under Hera år. Om sjön
under någon del af vegetationsperioden år efter år varit afloppslös,
hvilket enligt Sernanders (t. ex. 1910:11), Gavelins (1907 sid. 39)
med fleras åsikt i subboreal tid varit fallet med ett flertal sjöar i
södra och mellersta Sverige, vågar jag icke afgöra.
Nu återstår ytterligare att orda något om den sista försumpningen,
som enligt Sernanders teori skulle vara subatlantisk. Gent emot
honom betonar emellertid Haglund skogseldens verkan för
försump-ning af förut skogbeväxt mark och anser, att flertalet mossar äro
af sent datum och att en stor del uppkommit genom människans
ingripande, genom svedjning och kyttning (Haglund 1907 sid. 19,
1908 sid. 314, 1909:11 sid. 389 etc.). Jag anser emellertid, att denna
förklaring ej äger sin tillämpning för Bälinge Mossar. Dels har
försumpningen här ägt rum hufvudsakligen med brunmossor och
andra kärrväxter och endast till en relativt ringa del och under
särskilda omständigheter med Sphagna. hvilka ju enligt Haglunds
åsikt är den försumpande växtgruppen på gamla moss- och
myr-brändor, dels har i kontakten mellan den gamla skogsbottnen och
de försumpande formationernas torf icke något brandlager iakttagits.
Kol har dock, som förut nämnts, på en punkt hittats ett stycke
ned i stubblagertorfven, men man finner ofta kol i torf, och detta
på de mäst olika nivåer. I profiler från Gångmossen på gränsen
mellan Sparrsätra och Frösthults socknar i sydvästra Upland,
hvilka jag upptagit hösten 1910, har jag t. ex. funnit flera kolränder,
väl afgränsade såväl uppåt som nedåt. Ingenstädes träffades kolet
i kontakten mellan Sphagnum-totfxen och underlagrande torfslag,
men väl på olika nivåer i löfskogstorf och kärrtorf under
Sphagnam-torfven samt i den senares öfre delar. Weber omnämner ofta
brandlager på olika ställen i lagerserien, bland annat under starka
stubblager; i skogstorfven under den präglaciala högmossen vid
Lüneburg befunno sig ej mindre än tre tydliga brandlager, samtliga ett
stycke ned i lagret och under kontakten med Sphagnum-torhen
|Weber 1910 sid. 154). Dock vill jag ingalunda förneka, att
skogseld och svedjning under särskilda omständigheter kunna förorsaka
Sphagnum-iöisumpmag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
