Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
utseende har visats genom anförande af en serie karaktäristiska
ståndortsanteekningar. Därjämte har en del inom nämnda område
icke förekommande formationer beskrifvits. Vi komma nu till
frågan om formationernas förhållande till hvarandra. Tyvärr hafva
inga direkta undersökningar blifvit gjorda genom upptagande af
profserier i den subatlantiska torfven för slamning på frön och dylikt.
På grund af vissa andra företeelser har jag dock trott mig kunna
draga en del bestämda slutsatser i fråga om särskildt
Stormosse-kärrets utveckling.
Högmossen har allt sedan sin uppkomst i centrum transgredierat
öfver kringliggande växtsamhällen, först öfver skogen, därefter öfver
Amblystegium-kärret. Dess mäktighet är redan ett par meter från
kanten relativt stor. Amblystegium-torfven är till sin konsistens rätt
seg. Då nu Sphagnummassan liksom vältrar ut öfver kärret,
kommer den att strax utanför kanten tynga ned kärrytan, så att här
bildas ett mycket sumpigt bälte. I dettas vatten inkomma Sphagna,
åtminstone till en början af samma slag, som finnas i ljungmossens
höljor. En del af kärrets Corcx-arter och andra växter, som ej
längre finna trefnad i denna fuktiga omgifning, försvinna, och nya
växter uppträda i stället. På detta sätt har enligt min mening
starrmossen bildats. Under högmossens transgression förskjutes
formationstypen ut öfver kärret.
Men äfven de utanför starrmossen, d. v. s. närmare land växande
samhällena påverkas af högmossens omedelbara närhet. Äfven här
blir underlaget fuktigare, ju närmare högmossen det är beläget.
Häri ligger grundorsaken till den indelning af högmosseområdets
kärrsamhällen, som jag nvss gjort. Allt efter som högmossen
transgre-dierar, förskjutas de fuktiga Carex-formationerna ut öfver de mindre
fuktighetsälskande Eriophorum-formaüonema och komma så att
undantränga dessa. Pä de smalaste ställena i kärret kring
högmossen har på detta sätt uppkommit en massa blandningstyper. En
konsekvens af resonnemanget är naturligtvis, att man ute på de
större kärrytorna, på myrarna och Stormossens kärrområde, skall
finna de enklaste och följaktligen ursprungligaste samt tydligast
utpräglade formationerna, något som den närmare undersökningen bekräftat.
Kärrets mäst hydrofila samhällen äro Carex livida- och Carex
ampul-/«cen-gruppens formationer, under det att de olika
Eriophorum-samhällena för sin trefnad kräfva mindre fuktighet, Eriophorum
latifolium-(och möjligen Eriophorum vagin atum-)fo rm a ti o n e n minst, Eriophorum
angustifolium-gvuppen mäst. Till den förra hufvudgruppen bör äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
