Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
lokaler och förbises lätt af salikologen till följd af sin ofta
oansenliga och för en Salix-art tämligen främmande habitus. Stundom
bildar den små tufviga, knotiga buskar; å skyddade lokaler kunna
från hufvudstammen utvecklas långa, längs marken krypande grenar.
Till sin habitus erinrar arten närmast om vissa nanaformer af .S.
herbacea L.
Förkrympt, hårdt till marken tryckt buske (högst 5 cm. hög) med
grof och vid jordfästet ej sällan klubblikt ansvälld pålrot och
knotiga, tätt förgrenade eller (särskildt på sandig mark) utdragna
gulbruna —- rödbruna, glatta grenar och mycket späda årsskott, hvilka
jämte knoppfjällen stundom uppbära en beklädnad af korta, böjda
hår. Stipler saknas oftast. Bladskaften korta (1—5 mm.);
blad-skifvan liten (5—21 x 4—12 mm.), rundad—bredt oval med
tvärhuggen eller hjärtlik bas och urnupen, afrundad eller tydligt utbildad
spets. Bladkanten å flertalet blad helbräddad (såsom regel ses dock
hos åtminstone några blad ett eller liera — ända till 10 — par
vanligen hvassa sågtänder, hvilka kunna nå fram långt öfver
skifvans midt1). Den vid basen breda medelnerven uppdelas före
bladets midt i smala sidonerver, men kan såsoin regel följas ända
ut till spetsen. Nerverna äro på undersidan svagt upphöjda;
ådernätet är oftast föga utprägladt; bladen uppvisa å båda sidor en
vanligen svagt utpräglad finpunktering. Bladens öfversida hårfri,
matt grön; undersidan blekare grön, jämte bladskaftens undre yta
än glatt, än ägande en oftast gles beklädnad af langa, svagt böjda
hår, hvilka stundom vid spetsen och någon gång äfven längs
sidokanterna kunna tränga upp pä öfversidan, där de blifva kortare och
starkare böjda. Hängena terminala; hängegrenarne korta, uppbärande
2—3 väl utvecklade, vid fästet knoppbärande stödjeblad. Den basala,
vanligen hårfria hälften af rachis är fri; den perifera hälften
uppbär (1—)3—4(—7) tält gyttrade blommor. Hängefjällen tunna, breda
ocli trubbiga, gula eller ljust gulbruna, glatta eller glest hårbeklädda.
Yttre nektarier saknas; det inre nektariet vanligen utdraget, mot
spetsen afsmalnande. Ståndarsträngarne glatta. Kapslarne små,
oskaftade, glalta, gröna—mörkt rödbruna; stiftet vanligen groft
och tämligen kort. Märkena små, grofva, vanligen grundt klufna.
I sill ofvan anförda arbete om Novaja Semljas salices framhåller
Lundström upprepade gånger den enligl hans mening
utomordentligt intima släktskapen mellan S. rotundifolia Trautv. och <S. polaris
’) Beträffande serraturens betydelse som artkaraktär hos S. rotundifolia Trautv.
se nedan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
