Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
lågt — olika för olika växter — så dör protoplasman i cellerna
äfven oin upptinandet sker huru långsamt som helst.
För att söka få fram den egentliga orsaken till växtens eller
växt-delens död genom frysning, mäste vi äfven taga kännedom om
förloppet vid frysningen i en växtdel.
Då en lefvande växtdel får frysa långsamt, bildas isen i
cell-mellangångarne. Vattnet för isbildningen tages från cellernas inre,
hvarvid det passerar genom cellväggarne och öfvergår till is på deras
utsida. Isen i cellmellangångarne tillväxer alltså i sin beröringsyta
invid cellväggarne. Den antar på grund häraf form af intill
hvarandra ställda nålar eller pelare ungefär som i s. k. pipkrake, som
uppstår i jordytan på vissa jordslag. Ofta kan isbildningen blifva
så betydlig, att cellerna skiljas från hvarandra på långa sträckor.
Gör man en mikroskopisk undersökning af den unga barken hos
träd och buskar på våren efter en sträng vinter, skall man finna,
att den i det inre är spjälkad på långa sträckor parallelt med vtan.
Men däraf tar växten ingen synbar skada. Det gäller sålunda att
se till, hvilken förändring protoplasman undergår till följd af
isbildningen.
När is bildas mellan cellerna, tages som nämndt vatten från deras
inre. I följd häraf förblifva cellväggarne icke längre utspända. Den
frusna växtdelen ser därför ut som vissen, oin han utgöres af en
örtartad växtdel såsom ett blad eller en stjälk. Saftrummen blifva
mindre, och härvid sammandrager sig det omgifvande
protoplasma-lagret och ökar på samma gång i tjocklek. Protoplasman undergår
alltså förändring till sin form. Men denna formförändring medför,
att smådelarne inom henne måste undergå förskjutning förbi
hvarandra. En inre rifning hos protoplasman uppstår såväl vid
frysningen, då saftrummet minskar i volym, som vid upptinandet, då
det åter utvidgar sig. Det är tydligen denna omlagring af hennes
smådelar, som kan orsaka en sönderrifning af hennes inre struktur,,
så att hon dör.
En del växter och växtdelar äro mycket ömtåliga för en dylik
omlagring. Andra åter kunna tåla den till en viss grad, om den
blott försiggår tillräckligt långsamt i båda riktningarne. Så
förhålla sig de ofvanjordiska delarne af våra kalljordsväxter under
vintern. Rötterna äro däremot något ömtåligare, särskildt deras
finare förgreningar. Men frosthärdigheten är mycket olika hos en
och samma växt under olika årstider och under olika förhållanden.
Höstsädens blad kunna under vintern tala ända till — 15 gr. och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
