Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584
arterna. Genom den nedhängande, från skaftet fullständigt fria
kragen samt äfven genom endoperidiets mjöliga öfverdrag är G.
Brijantii Berk, så väl karaktäriserad, att en felbestämning aldrig
bör kunna komma i fråga.
I södra och mellersta Europa synes denna art vara rätt allmän,
under det att jag från Sverige blott känner den från Upland,
Upsala-trakten flerstädes (Th. M. och Th. G. E. Fries o. a.), Knifsta (R.
Sernander), Stockholm, Tomteboda (L. Ro.mell), Roslagen, Vigelsbo grufvor (G.
A. Fröman), Söderm. As (A. v. Post) samt Skåne, Skäralid (W. Bulow).
Q. pectinatus Pers.
Persoon, Synopsis methodica fungorum, p. 132. 1801. — Lloyd,
The Geastræ, p. 15, 16, fig. 19—22, p. 41. 1902. — Hollös, Die
Gasteromyceten Ungarns, p. 55, tab. VIII, fig. 1—7, tab. XXIX, fig.
16. 1904. — G. tenuipes Berkeley, Journ. Bot. VII, p. 576. 1848.
— G. calyculatus Fuckel, Symb. myc., p. 37. 1869 p. p.
Ung fruktkropp klotrund. Exoperidium livalflikt omkrängdt, till
midten deladt i 8—10 flikar. Köttiga skiktet med tiden
försvinnande. Fibrösa skiktet hvitaktigt—smutsbrunt, läderartadt och
synnerligen resistent. Endoperidium klotrundt, mörkbrunt—mörkt, i
färskt tillstånd mer eller mindre pruinöst, långt skaftadt, nedtill
oftast strieradt eller reffladt med fårorna sammanlöpande mot
skaftets vidfästningspunkt. Peristomfält skarpt afsatt. Peristom långt,
tublikt utdraget, tydligt fåradt. Capillitium brunt, 4—6 fi i diam.
Sporer bruna, klotrunda, starkt knottriga, 4—6 /j, i diam.
Vanligen stor art, men äfven mycket små former förekomma, ehuru
sällsynt. Endoperidium 1—3 cm., exoperidium (utbredt) 3—14 cm.
i diam. Peristom 3—7 mm. högt. — Skaftet är vanligen i förhållande
till sin längd smalt; oftast är det från två sidor tydligt tillplattadt.
— En dvärgform, till storleken öfverensstämmande med G. nanus
Pers., men f. ö. fullständigt lik hufvudformen, uppträder sparsamt
i barrskogarne kring Upsala. Huruvida öfvergångsformer till denna
förekomma, kan jag ännu ej afgöra, förrän rikligare material insamlats.
Inom södra och mellersta Sverige uppträder G. pectinatus Pers.
ej sällsynt, föredragande barrskog framför löfskog. Följande
fyndorter äro mig bekanta: Jämtland, Frösön (G. Andersson), Medelpad,
Sundsvall (F. Lönnkvist), Upland, Upsala-trakten flerstädes (Th. M.
Fries o. a.), Knifsta (Sernander), Västmanland, Sala (E. P. Fries 1850),
Värmland, Karlskoga (C. Beuterman), Nerike, Axbergs prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
