Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(5 i.*)
ninger af Nakskov Fjord, f. Ex. ved Holeby, Fuglsang Storskov
ved Løjne-Aaens Udløb i Guldborg Sund. Møen: ved Grönsunds
Færge, Sævedø ved Skjelskør. Bornholm: Nexø, Kjæret S. for
Snogebæk.»
D:r C. Ostenfeld, som välvilligt lämnat en kartskiss öfver alla
säkra danska lokaler för Scirpus parvulus, omtalar äfven tvenne
nya sådana, de nordligaste i Danmark, vid Limfjorden och på
Læsö.
FÖREKOMST UTOM SKANDINAVIEN.
Då det synts mig vara af särskildt intresse att få fastställdt artens
utbredning i Östersjöprovinserna, har jag därför vändt mig till den
framstående kännaren af den östbaltiska lloran, professor K. B.
Kupffer i Riga, som välvilligt lämnat följande upplysningar.
»Scirpus parvulus är i vår flora mycket sällsynt — lät vara att
den ofta kan ha blifvit förbisedd — och man kan med säkerhet
antaga, alt dess förekomst är begränsad till kusterna af våra
östersjö-öar samt Estland. Sannolikt tillförlitliga synas endast följande
8 fyndorter vara:
1. Dagö. Insamlare och närmare fyndortbeskrifning ej kända.
Jfr E. Lehmanns flora (22).
2. Hapsal. Funnen af mig sommaren 1903 mattbildande på
stranden af en hafsbukt, där den vid högt vattenstånd
öfversväm-raas. Jfr K. R. Kupffer (20, s. 189).
3. Schwarzenbeck, väster om Reval
4—(5. Fischermai, Seewald och
Katharinental vid Reval.
7. Wiems, norr om Reval.
8. Kasparwiek, enligt muntligt meddelande af professor Russow
lill mig.
I äldre floristiska arbeten från vårt område linnes ännu en
uppgift om artens förekomst vid Dorpat, hvilken emellertid icke
senare blifvit bekräftad. Uppgiften linnes först hos J. G. Fleischer
och E. Lindemann 1839, senare hos F. .1. Wiedemann och E. Weber
1852 samt hos J. G. Fleischer och A. Bunge 1853.»
Då som redan flera gånger framhållits särskildt en del äldre
uppgifter om Scirpus parvulus visat sig hero på felbeslämning, har jag
för artens utbredning i öfrigt här endast vågat upptaga de
uppgifter, som godtagits i Ascherson och Græbners lloror.
Jfr E. Russows flora (29).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
