Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(623
gätt kilomelerlångt i rena tallskogen, en del friska och trifsammar
men många med gula barr, skvallrande att lokalen icke längre rätt
passar.
Vid en jämförelse mellan de mått idgranen når pä Kallgate burg
och uppgifter i litteraturen visar det sig, att de största
Kallgateexemplaren nå öfver del normala maximimåttet för Europa, som
synes snarare under- än öfverstiga 10 meter. De faktorer, som
bruka anges som speciellt gynnsamma för idgranens utvecklings
kalkhaltig och fuktig—sumpig jordmån och beskuggning af andra
träd, äro ju också i synnerligen hög grad till finnandes ä Kallgate burg.
En kort resumé af idgranens geografiska utbredning torde i detta
sammanhang vara på sin plats. Om man för redans skull endast
tar hänsyn till hufvudarten, tillbör växten de
subtropiska—tempererade delarna af Europa och Asien samt Norra Afrika (Algeriet).
Dess nordgräns går i Norge på c. 62Vä° n. br., böjer i Sverige
något af mot S. genom S. Värmland och Nerike till Uppland,
dälden gör en kraftig krök åt N. ungefär till Gäfle, går därifrån norr
om Åland till V. Estland, böjer här åter emot S. genom Estland
och Livland och löper sedan i en väldig båge åt SO. genom de
forna polska landskapen Lithauen, Wolhynien och Podolien ned
till Krim och vidare i samma riktning N. 0111 Kaukasus och genom
N. Persien öfver Himalaya bort till SW. Kina. I dessa trakter är
emellertid förloppet mindre väl kändt. Vid jämförelse af
nordgränsens sträckning inom Europas och äfven Asiens fastland med
klimatiska kurvor finner man en förbluffande noggrann
öfverensstämmelse med januari-isotermen för — 5° C1). Denna
öfverensstämmelse är för Skandinavien och den europeiska kontinenten nästan
matematisk, men blir mindre god i O. Asien, hvartill dock den
ofullständigare kännedomen om dessa trakter i växtgeografiskt och
måhända äfven meteorologiskt afseende torde härå någon skuld.
Den bristande öfverensstämmelsen på Norges västkust torde liksom
de där förekommande anomalierna i en del andra växtgeografiska
kurvor ha en rent historisk orsak. Vi ha icke i litteraturen kunnat
finna någon sammanställning af de bägge citerade kurvorna. Det
synes dock ganska sannolikt, att del just är idens kända
frost-känsligliet, som betingar dess nordgräns.
Några af våra bilder visa medelålders idgranar. Vi ha tagit dem
med dels lor att få serien fullständig, dels för all något belysa
trädets växsätt. Vi kunde nämligen konstatera att äfven här, där
*) Enl. A. Supas, Grundzüge der physischen Erdkunde. Leipzig 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
