Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(625
måste hassel och dylika ätbara saker, ocli utom idgran finnes mest tall.
Väster om gärdesgården åter vidtar omedelbart den ofvan skildrade
täta vegetationen af hassel m. m. Hagen på östra sidan är tydligen
mager, medan den västra lyckligtvis erbjudit rikligare bete, så att
kreaturen icke funnit mödan värdt att i högre grad förgripa sig på
vallens svårgenomträngliga, snårartade växtlighet. Del ser dock ut
som delta skulle vara vederbörande lill sorg, ty den ofvan i annat
sammanhang omtalade uth liggningen af hasseln kan ej gärna ha
annat syfte än att förvandla vallen till betesmark. Skulle hagen
någon gång behöfvas för hästar, finge kanske idgranarne saml och
synnerligen stryka på foten. De behandlas tydligen icke med
någon principiell pietet. En af de större jättarna var fult kvistad och
på ett annat ställe, där afverkning skett, skvallrade grenar och ris
om att åtminstone en större idgran hade stått i vägen.
Redan år 1900 uttalade Vestèrgren önskvärdheten att få
Kallgate burg fridlyst som naturminne. Sedan har samma önskemål
ett par gånger framkommit i naturskyddslitteraturen, t. ex. år 1909
i den ofvannämnda skriften »Naturskydd». Del förefaller
egendomligt, alt saken ännu icke hunnit ordnas. Det synes dock som
om ingen tvekan kunde råda 0111 lämpligheten och önskvärdheten
att ät Sveriges vackraste och märkligaste idgransförekomst bereda
ett effektivt skydd. Visserligen torde ingen öfverhängande fara för
vandalisering föreligga. Men redan den afverkning af skyddande
tall och gran och lat vara obetydliga huggning i hasselsnåren, som
ägt och äger rum, är olämplig och kan utgöra en fara för
idbestån-det. Idgranen befinner sig ju dock i vårt land i utkanten af sitt
utbredningsområde och torde tämligen lätt reagera för en omild
behandling. Dessutom är det icke blott idgranen som förtjänar
skydd, utan den intressanta växtformationen som sådan med
Eim-nymus, Sorbits Aria m. fi. Och för att rationellt skydda den
fordras skydd mot betning. Det vill ior öfrigt synas som det
skulle vara en synnerlig lätt sak att här åstadkomma hvad som
behöfves. För det första är bela formationen koncentrerad på ett
område af 20 m. bredd och några hundra meters längd, och vidare
är marken i fråga af ekonomiskt tämligen ringa värde såsom
afsides liggande och med skäligen skralt bete; den är dessutom
statens egendom, enär den hör till prästgårdsjorden. Bäst vore kanske
dock att låta skyddet omfatta ett något större område, hvarför icke
rentaf bela den ganska magra men någorlunda jungfruliga sträckan
mellan klinten i väster och t. ex. Litorinavallen i öster, ett område
Svensk Botanisk Tidskrift 1912. 41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
