Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
730
a) Sporangierna hvita-gråa.
*) Sporangier oskaftade; sporer violettbruna, nästan glatta;
plasmodiet hvitt. B. panicea.
**) Sporangier oskaftade eller på korta, hinnartade skaft; sporer
violettbruna, fintaggiga; plasmodiet gult. B. foliicola.
***) Sporangier oskaftade eller på styfva skaft; sporer mörkt
purpurbruna, tätt taggiga; plasmodiet hvitt (möjligen äfven gult).
B. macrocarpa.
b) Sporangier gula. B. decipiens.
c) Sporangier ljusröda till rödbruna. B. lilacina.
B. capsulifera (Bull.) Berk. Plasmodiet gult. Sporangierna tätt
växande, klotrunda till päronformade, hvitgråa, 1—1,5 mm. i diam.,
vanligen oskaftade, men stundom uppburna af korta, halmgula,
hinnartade skaft: kapillitiet bildadt af breda, nätformigt förgrenade
band, fyllda med hvita kalk-korn. Sporer mörkt purpurbruna,
sammanhängande i hopar på 8—20 (vid trj’ck dock lätt lossnande
från hvarandra), starkare vårtiga på den utåtvända, fria sidan,
11—13 i± i diam. — Badhamia hijcdina (Pers.) Berk.
Sällsynt, växande på murken ved och bark. — Småland, Femsjö
(E. Fries, enligt exemplar i Upsala bot. museum under namnet
Physarum hyalinum).
Arten förblandas lätt med den följande, hvilken den mycket liknar.
Vid en noggrann undersökning af mig tillgängligt material har jag
blott funnit ofvannämnda prof, som kunnat föras hit; alla öfriga
hafva tillhört Badh. utricularis. Utom sporernas skulptur må
framhållas deras mörkare färg och de vanligen oskaftade eller
kort-skaftade sporangierna såsom utmärkande kännetecken.
B. utricularis (Bull.) Berk. Plasmodiet gult. Sporangierna
ägg-eller päronformade, mera sällan klotrunda, gråa och mer eller mindre
metallskimrande, mm. i diam., enstaka eller gruppvis (druf-
klaselikt) hängande på slaka, tunna, halmgula, enkla eller
oregelbundet förgrenade, stundom ända till 10 mm. långa skaft, mera
sällan oskaftade. Kapillitiet hvitt. Sporer klart bruna, i lösa hopar
på 7—10, jämnt vårtiga öfver hela ytan, 9—12 /i.
Temligen allmän, på murken ved. — Småland, Femsjö (E. Fries
enligt Stirp. Femsj.); ÖG., Rejmyra (H. v. Post; exemplar i Upsala
bot. museum); Nerike, Lerbäck, Klockarhyttan (Sernander); Upsala,
flerstädes; Umeå (Vleugel).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
