Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
811
dea orosthea-formationerna. I motsats till grålafsamhället ha
vi här lysande och bjärta färger t. ex. Lecanora sordida krilhvit,
ofta med ett stick i rosa; Lecidea orost hea ljusgul; Coniocybe
fur-furacea och Lecidea lucida gröngula o. s. v. På någon närmare
beskrifning af dessa inlåter jag mig icke, då koprofilerna, som i det
följande skall visas, här ha så liten betydelse. — Då detta också
är fallet på grottytorna, hvilkas vegetation är nära besläktad med
de öfverhängande väggarnes, lämnar jag äfven dem å sido. Några
ståndortsanteckningar återfinnas dock i kapitlet om de saprofila
lafsamhällena.
Fotytan, som är starkt sluttande eller lodrät, men ej
öfverhängande, är ojämnt utbildad och kan ofta saknas. Den har sällan större
höjd än 10 cm. Den har en mycket intressant, hittills så godt som
förbisedd lafvegetation af Bacidia inundata lichenes imperfecti etc.
Exemplaren sluta sig sällan tillsammans, utan stora ytor af hällen
äro bara.
De två faktorer, som på samma substrat och under samma
geografiska förhållanden mera i smått betinga lafsamhällenas
fördelning, äro bevattningen och belysningen.
Den kritiska skiljelinjen mellan stark och svag vattentillförsel på
de olika vttyperna är lodlinjen. För att visa detta skola vi se, hur
de olika vttyperna komma i åtnjutande af de olika vattenkällorna:
regn, snö, dimma, rimfrost och grundvatten.
Hvad regnet beträffar, faller detta mer eller mindre lodrätt ner på
zenitvtorna och fördelas visserligen ej direkt lika på dessa, enär de
starka lutningarne erhålla betydligt mindre direkt nederbörd än de
svagare. Men efter endast en kort stunds regn, när laftäcket nått
sin mältningskapacitet, rinner öfverloppsvattnet från de svagare
lutningarne ner öfver de starkare.
Ofta kunna de topografiska förhållandena vara sådana, att detta
öfverloppsvatten rinner ut öfver särskilda mer eller mindre
begränsade alloppsytor: sippervattensytor.
De icke eller svagt nitrofila lafsamhällena på dessa har jag föga
studerat. Bland beståndsbildare och dominerande arter märkas
Dermatocarpon miniatum — efter hvilken jag ad interim ger dessa
samhällen ett kollektivnamn —, Ephebe pubescens, Gijrophora
hir-suta, G. polyphylla ß deusta, G. polijrrliiza, Pannaria microphylla,
Umbilicaria pustulata m. 11. På sippervattenvtor i bergsprängningar
kan af dessa Gyrophora hirsuta uppträda som en enbart
dominerande, riklig — ymnig, antagligen svagt saprofil kolonist, så t. ex. i stor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
