Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
814
markens snötäcke (jmfr Hamberg 1907, p. 18). Bredden på denna
kan efter vindförhållandena växla mellan 5—50 cm.; störst blir den
vanligen på den direkta stötsidan, minst på den motliggande
lä-sidan. Icke ens i grottorna yr snön under vanliga förhållanden
in mer, än att den bildar ett några cm. mäktigt osammanhängande
täcke.
Det vatten, som kommer från dimma, dagg och rimfrost,
fördelar sig ej fullt likformigt på de olika yttyperna. Detta beror på
att zenitytorna och de lodräta väggarnes vegetation i mycket högre
grad kunna tillgodogöra sig detta vatten än de nämnda leprösa
lafvarne på öfverytorna och i grottorna. Vid vissa väder beslå sig
zenitytor, lodräta väggar och öfverlutor med snö bar k (Eiskruste,
Kihlman, p. 50), mest på blockens mot vinden vända sida.
Det grundvatten, hvarmed bergssegorna öfversilas,
förvandlas ofta under vintern till mäktiga svallisbildningar.
Om vi taga en återblick på de olika blockytornas vattenekonomi
i sin helhet, finna vi sålunda, att det blir ett oerhördt stort
pius för zenitytorna å ena sidan i jämförelse med
öfver-lutorna och grottorna å den andra. De lodräta väggarne
komma att intaga en mellanställning.
Om ljusets inverkan på lafsamhällenas fördelning kunna vi i
detta samband fatta oss mycket kort.
Zenitytorna få större ljusmängder än de andra yttyperna.
Olikheterna i den ljusmängd, som olika exponerade zenitytor mottaga,
visa sig bland annat i att bladlafvarne bli sällsyntare på
skugg-än solsidorna och att i stället mossorna här rycka in fortare och
säkrare. Skillnaden mellan de ljuskvantiteter, som falla på en
lodrät vägg och en omedelbart intill stötande, åt samma väderstreck
vettande öfverluta, som stupar t. ex. 10 inåt, är praktiskt taget
minimal. Och vare sig en öfverluta vetter åt solen eller åt norr,
har den i hufvudsak samma, af de ombrofoba lafvarne
karaktäriserade vegetation, fullständigt skild från den lodräta väggens
Fuli-grznosa-formationer, som oberoende af expositionen till allra största
delen kännetecknas af ombrofila lafvar. Bergssegorna äro sig lika,
vare sig de äro vända mot norr eller söder. Af den föregående
utredningen framgår, att däremot vattentillgången ställer sig högst
olika för de nämnda ytformerna. Det torde då ej vara förhastadt
att tilldela dessa olikheter och ej vexlingarna i ljustillgången,
hvilka naturligen ha sin bestämda inverkan, hufvudrolen bland de
faktorer, som reglera den ifrågavarande vegetationsfördelningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
